Ryttare – tänk efter

OM DENNA GÄSTBLOGG
Linn Strelin, 22 år, bor i Vadstena utanför Linköping och pluggar journalistik. Hon driver sedan flera år tillbaka en hästblogg där hon delar med sig av sin vardag i och utanför stallet. Stort fokus får hennes nioåriga sto, Axélls Oprah, som hon tävlar med upp till 1,20-klasser i hoppning. Detta inlägg har fått stor uppmärksamhet och med hennes tillåtelse publicerar vi det nedan. Här kan du läsa Linns blogg.

Har ni tänkt på hur det skulle vara att faktiskt födas som häst? Hur skulle jag reagera om jag var en häst? Skulle jag förstå den där krångliga övningen bättre om jag får stryk? Vad är ens en övning? Jag har bara någon konstig skapelse på ryggen som visar vart jag ska gå. Mer än så vet jag faktiskt inte. Men jag är ett vanedjur så jag förstår ganska snabbt vad du vill få mig att göra, även fast jag inte förstår anledningen.

Nuförtiden försöker jag ofta ”tänka mig in” i Oprahs situation. När jag gör en övning som Oprah inte förstår. Då får jag stanna upp, tänka efter vad jag gjorde fel och hur jag som häst skulle förstå grejen bättre, sedan försöka igen. För det är trots allt jag som är hästens lärare. Om något blir knas, då är det mitt fel. För jag har lärt ut eller varit otydlig i mina signaler eller i mitt kroppsspråk. Det är mig själv som jag ska ifrågasätta i en sådan situation, inte hästen.

Samma sak gäller när hästarna börjar bete sig ”annorlunda”. Kanske helt plötsligt börjar sticka åt sidan i kombinationer, eller börja sparka bakut innan eller efter hinder. Har hästen inte gjort så tidigare så skulle jag direkt börja tänka mig in i hästens huvud. Om jag var häst, varför skulle jag helt plötsligt börja sparka bakut efter hinder? Det skulle jag garanterat göra om jag inte var nöjd över något. Visserligen skulle jag då inte hoppa alls, men hästar har mycket större hjärtan än oss människor. Så de kämpar i alla fall – men visar obehag genom små (för dem stora) signaler. Och det ska man ta på allvar.

Ingen häst är född dum, inte en chans. Hästar har olika personligheter – absolut. Men om en häst börjar bete sig annorlunda eller göra saker den inte gjort förut – då är det något som inte stämmer. Och det värsta man kan göra är att säga ”äsch, hon surar bara” eller ”han är bara lite dum”. NEJ, NEJ och NEJ! Hästen visar tydligt att den vill ha din hjälp. Ta det på allvar. Det gjorde inte jag med Cappuchino, och se vad som hände.

Oprah har varit en häst som visat allt. Ett tag började hon sticka åt sidan på B-hindret i kombinationer. Vad var då felet? Jo, min nyinpassade sadel hade sjunkit ner en ynka centimeter och börjat nypa henne över manken i landningarna. Det var usch och fy sa Oprah! Sedan nu, hon stannade upp på hoppbanan i Jönköping och ville inte gå framåt. Hon var inte dum. Hon hade ont. Jag tog ut equiterapeut som fick kolla igenom henne och som fann ett fel som vi nu ska in till klinik med.

Det värsta jag vet är ryttare som säger att hästen är dum. När det i själva verket är ryttaren som inte lär ut rätt eller som inte tolkar hästens signaler som ett rop på hjälp.

Alla hästar är speciella, vissa skarpare än andra. Ston reagerar olika vid brunst osv. Men jag står fast vid att en häst aldrig är genuint dum. Och jag står också fast vid att en häst som helt plötsligt börjat agera utåt inte gör det för att bara sura. Utan för att visa att något inte stämmer. Punkt. Följ mitt tips – tänk er in i hur det skulle vara att vara en oförstående häst och hur ni skulle ropa på hjälp till en annan art som inte pratar ert språk.

/Linn