Rosbusksmasakern och avbrott i vardagen!

Hej allihopa! Först vill jag säga tack för alla tips och kommentarer! Jättekul att få så mycket feedback (och bra råd). Både Vitnos och Tiger har hållit sig kvar uppe på logen. När jag är i stallet och fixar så kommer de och börjar jama på mig typ - Jag vill ha mat nu, tack! Vi ska avmaska, chippa och vaccinera dem, och så småningom kastrera dem. Jag tror att Vitnos är en hona (det såg ut så när vi lyfte henne), men eftersom hon blir lite skärrad av för mycket närkontakt tittade vi inte så noga/länge. Ville inte stressa henne i onödan. Tiger tänker jag på som en han, men jag har egentligen ingen aning. "Han" är väldigt lik som mamma, så det kan ju precis lika gärna vara en hon. Jag får väl köra på "hen" sålänge...

Före...

Igår och idag har jag ägnat mig åt det som jag numera kallar för rosbusksmasakern... Ni kommer ihåg de halvvilda rosbuskarna som växer utanför lilla stallet? De blommade under juni och juli med jättevackra vita blommor. Tyvärr är de angripna av rosrost och dessutom helt vildvuxna. Jag hade velat ha dem upp till fönsterkarmen, men nu under sommaren har de växt upp så de täcker HELA fönstren! Så kan vi inte ha det! Jag har läst en del om rosrost på nätet, och det finns inte så mycket man kan göra... Någon tipsade att man kunde göra avkok på åkerfräken och spraya på. Det är kislet i växten som dödar svampen (som rosrost är). Så det gjorde mamma och prövade i förra veckan. Jag vet inte, men jag tycker att det kanske blev lite bättre... Men de flesta sidor rekommenderar att man klipper bort de skadade grenarna (i det här fallet innebär det hela plantan), eller gräver upp den och planterar nytt. Jag vet att det egentligen är lite fel tid att beskära den, men som sagt - den hade växt upp så att den täckte hela fönstret! Och skulle den inte överleva nu så får vi väl plantera nytt och börja om från början. Egentligen är det kanske "rätt buske på fel plats"? Jag kan inte så mycket om rosor, eller ens om trädgårdskötsel (min idé om den perfekta trädgården var att ha ett par krukor strategiskt utplacerade runtom gården = minimalt underhåll och mer tid över för hästarna), men nu har jag ju den här underbara trädgården som någon har lagt mycket tid och kärlek på under åren. Så då får jag väl ta hand om den. Men den här rosbusken verkar vara av en kraftig sort som vill bli hög (typ lika hög som mig). Den är fantastiskt vacker när den blommar, men det hade kanske varit bättre med en mindre buske av typen som är nöjd med att bli en 50-60 cm? Hur som helst. Jag hade inte tänkt klippa dem så hårt, men det var så många grenar som var antingen kraftigt angripna av rost eller helt enkelt bara torra och döda, så.... Det blev som det blev liksom....

Efter...

Jag och mannen laddar för fotbollsmatch! Vad gör man inte för den man älskar?

Igårkväll var jag och min man inne i Malmö. Vi hade biljetter till Malmö FF - Celtic FC på Swedbank Stadion. Vi passade på att äta på våran gamla stammisrestaurang där man beställer 2-3 smårätter istället för en stor. Jag åt kantarellsoppa, ryggbiff, ostar med tillbehör och en créme brúlée, och så ett glas bubbel till det. Efter maten (och vinet) var jag helt slut och redo att gå och lägga mig! Ni vet sådär när man riktigt känner hur ögonlocken vill falla ihop! Trodde aldrig jag skulle kunna hålla mig vaken hela matchen. Men jag hade inte behövt oroa mig. 20.000 glada Malmö FF fans som sjunger, klappar händerna, hoppar och dansar kan få vilken trött dressyrryttare som helst att vakna till liv... Och jag måste erkänna - trots att jag är lika irriterad som de flesta hästmänniskor (och andra icke-fotbollsintresserade folk) på att fördelningen i pengar, sponsorer, tv-tid osv. är så snedfördelad mellan sporterna så kan man ju inte annat än att ryckas med och ha kul! Det är faktiskt som en 90 minuter lång fest - och alla är bjudna, typ. Malmö sopade banan med Celtic och kammade på så vis hem ca 200(!!) nya miljoner till hemmaklubben... Det fick mig att tänka lite. Dressyren behöver också bli mer av en publiksport! Annars är det svårt att få sponsorer och med sponsorer kommer pengar och möjlighet att utveckla och berika sporten. Men hur ska man göra? Vi kan knappast ha en publik som klappar i takt och som gemensamt sjunger kampsånger så det dånar över arenan... Men roliga/kunniga kommentatorer, möjlighet att följa poängen, appar där du kan sätta dina egna poäng, och kanske se de individuella domar siffrorna osv? År 2010 var jag ansvarig för radio-kommentatorerna på Falsterbo. Det var ett superroligt uppdrag som bland annat innebar att jag fick sitta på första parkett (nere på banan) och lyssna på Patrik Kittel, Jan Brink, Ulla Håkansson, Elisabeth Lundholm, Jeanne Höglund med flera medans de kommenterade alla finalerna och GP-klasserna. Det var både roligt och lärorikt. Ett annat år vet jag att man missade att stänga av mikrofonerna i pauserna vilket innebar att allt som kommentatorerna sade gick rätt ut i sändning - det blev rätt så mycket bakom-kulisserna-information och skvaller till publikens förtjusning. Kanske måste vi bara börja bjuda lite mer på oss själva? Sluta vara så kritiska och tänka på vad som är bäst för sporten (och självklart även för hästen)? Ja, det är inte lätt, men jag för min del är i alla fall väldigt glad för den utveckling som SVT stått för under senaste åren, med mer dressyr i TV-tablåerna. Nu gäller det bara att vi tv-tittare drar vårt strå till stacken och faktiskt tittar! Och med de orden tackar jag för den här gången. Nu ska jag gå ut och bära bort de sista roskvistarna från gårdsplanen, och sen ska jag och Daisan på valpkurs.

Det ligger åska i luften innan matchstarten...