Roligheter & Tråkigheter

Hej! Förra veckan bjöd på både roliga och tråkiga händelser. Låt oss börja med det roliga!

Hopptränade Ratzia för Lennart hade på det "vanliga" hoppbettet, alltså babypelham med deltatygel. Gick tusen gånger bättre än träningen veckan innan. Ratzia hoppade bra och jag fick försöka ha lite mer "snurr" på henne. Jag har blivit rätt duktig på att vara lugn nu, så nu är det nästan lite fööör lugnt. Fick rida på fram efter hindren och sedan fånga upp henne. Inte bara smygrida genom svängarna och sedan hitta på något i sista sekund fram till hindret (även om jag brukar klura ut det bra fram till avsprånget, som Lennart sa :)).

Gjorde sedan intervallövningen med hinder i lördags igen. Den här gången blev det lite intensivare då jag gjorde det lite högre. Första intervallen hade jag planken på 100cm, andra intervallen 110cm och tredje intervallen 120cm. Ratzia kämpade på bra, men kände att mjölksyran kom på intervall nummer tre.

I söndags åkte Bill, Fredrik och jag på en liten utflykt. Åkte till Alingsås för att löshoppa hos Sandra Björneland. Sist vi skulle löshoppa honom hemma hoppade han ju ut ur paddocken x antal gånger ;)

Bill tyckte det var superkul och skötte sig verkligen exemplariskt. Sandra sa att det var som att trycka på en startknapp, han visste precis vad som gällde. Och varje gång han hade hoppat väntade han längst ner med mig medan de andra höjde, sedan sa jag bara galopp så satte han fart igen. Han var verkligen jätteduktig och han fick ta två språng på en större oxer, så högt har han aldrig hoppat förut :O Men det gjorde han utan tveksamheter och utan att bli spänd och överhoppa sig. Efteråt sänkte vi ner så han fick hoppa ett lågt räcke två gånger, så det skulle kännas extra lätt. Kändes väldigt sunt!

Ratzia i skogen i fredags :)



Min sparkade armbåge, men den känns otroligt mycket bättre nu :)

Sedan till de tråkiga sakerna.. Var på återbesök hos veterinären i tisdags med Marco, och han var NOLL bättre. Så himla trist. Fick en till behandling i hovleden, men ser det inte bra ut på nästa återbesök får vi nog en remiss till skiktröntgen i Helsingborg. Vi får se vad som händer. Fick ett tips av min nära vän som haft samma symptom på sin ena häst, så ska testa det. Fungerar det berättar jag vad det var :)

Det kanske tråkigaste av allt var att min älskade Hedda fick följa med till veterinären också. Som ni kommer ihåg så blev hon sparkad och röntgad. Syntes inget på röntgen och på återbesöket var hon jättemycket bättre. Skulle skritta henne i två veckor, sedan börja jogga igen. Märkte dock förra helgen när vi skulle börja trava att hon var rejält halt i traven, så bad att få ta med henne till veterinären också. Detta var min vanliga veterinär, Christine, och inte samma som tog hand om Hedda akut. Christine tittade på plåtarna och ultraljudet från första besöket och tyckte det såg bra ut, men efter att vi tittat på Hedda på gången, på volten och böjt, bedövat och haft oss så beslutade vi för att röntga igen. På dessa röntgenbilder syntes krosskador på skelettet i knät. Fick kämpa för att inte bryta ihop där och då, då min första tanke var att hon inte skulle få följa med mig hem igen. Som tur var verkar prognosen ändå god. Det är liksom inga bitar som flugit och farit, utan allt ligger ändå på plats, men det är som sagt "krossat". Det är vila och stillhet som gäller, och kanske kan hon aldrig hoppa igen, men händer inget annat nu så ska hon i alla fall kunna få ett skönt pensionärsliv med härliga turer i skogen. Både Hedda och mamma får läka ihop ordentligt nu, så får de sedan tillsammans ut och röja i skogen <3