Redo för riktig vinter!

Det har varit minusgrader hela veckan - med allt vad det innebär när man bor på gård (bära vattenhinkar, skotta snö och grusa upp isfläckar för att nämna några saker). Efter jul- och nyårsledigheten blev jag lite tagen på sängen. Termometern visade blygsamma -4 grader, men vinden drog på för fullt och gjorde att vattnet i stallet och hagarna frös, och kylan gick genom märg och ben, nästan oavsett hur mycket kläder jag satte på mig. Det har varit mer eller mindre omöjligt att rida utomhus (åtminstone i någon annan gångart än skritt). Hårt, knöligt och halt. Så det har blivit ett par turer med Ferdinand till ridhuset. Domingo har istället fått ägna veckan åt att lastträna.

Jag har varit så himla bortskämd med att stå uppstallad på platser där det alltid finns personal så jag har aldrig behövt lasta honom själv. Så länge jag går in först så går han efter mig direkt utan att tveka. Men om jag går ut för att stänga så följer han efter (och jag skulle aldrig drömma om att sätta fast en häst framtill innan bommen är stängd. Har sett rätt otäcka olyckor hända på det sättet. Så alltid, alltid, alltid stänga bommen först innan man knipsar på grimskaftet.). Och ber jag honom gå före mig in (skickar in honom så som jag gör med Ferdinand) så blir han jätteupprörd. "Nej, såHÄR brukar vi inte göra!". Det är ju liksom hans personlighet "Mr Dramaqueen". Så de senaste dagarna har vi övat på att gå in och stanna kvar utan mig. Det går rätt bra, men jag vill inte stänga och köra för ens han står kvar helt avslappnad av sig självt. Han ska inte känna sig "fångad" i transporten utan vilja vara kvar därinne. Han får förstås morotspengar framme i krubban, så han får lite belöning när han går in, men han vill ändå hellre gå ut tillsammans med mig än att stå själv och äta morötter. Den hästen gör mig gråhårig. Tur för honom att jag älskar honom så mycket...

I fredags när jag kom ut i stallet hade rören tinat igen. Det förstod jag på en gång eftersom det sprutade med ett jäkla tryck från Domingos vattenkopp rätt ut i boxen. Så det blev till att ta en snabb språngmarsch över gårdsplanen och ner i källaren och stänga av vattnet. Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Det kan ju vara så att rören har fryst sönder. Men efter att ha sett min kära häst in-action när han som bäst står och sparkar med framknäna på vattenkoppen så känner jag mig mycket skeptisk... Spelar ingen roll att han har fri tillgång på vatten i en hink bredvid. "Det brukar komma vatten ur den här" liksom "Kanske om jag sparkar lite på den"... Suck. Ja, tur att jag älskar min häst som sagt var... Hittade en hål på ca 1,5mm när jag undersökte rören lite noggrannare, så det var ingen tvekan om var det läckte ifrån i alla fall. Som tur i oturen hade jag ströat upp boxen extra mycket dagen innan för att ta slut på det sista av halmbalen så trots att det var en hel sjö undertill, så var bädden helt torr uppe på, sånär som precis intill vattenkoppen förstås. Så efter det ägnade jag större delen av min dag år att mocka bort blöt halm och sopa bort vatten. När jag fått bort det värsta (efter ett par timmar) gav jag upp och åkte och köpte spånpellets som jag la ut i de pölar som var kvar. Sen var det bara att vänta någon timme så kunde jag mocka bort resten av spånet. Jag har fortfarande träningsvärk efter att ha skjutit upp x-antal blytunga kärror lastade med blöt halm för gödselrampen. Inget gym-kort behövs här inte...

Här har vi hålet i röret där det bokstavligen sprutade ut vatten.

Och såhär kul hade jag det på min fredags förmiddag då jag egentligen hade tänkt mig helt andra aktiviteter.

I helgen har det alltså varit några få plusgrader men jag såg på väderrapporten att det ska bli kallt på riktigt i nästa vecka (i alla fall för att vara Skåne). Och eftersom jag inte känner för att upprepa förra veckans drama, så har vi ägnat helgen åt att "vinter-säkra stallet". Vi har dels bytt ut den trasiga och rostiga delen till rören för vattenkoppen så den fungerar igen. Sen har vi skurit ut stora bitar av tjock frigolit och satt för de tre stora englas fönster som är i stallgången. I boxarna vågade jag inte sätta något för fönsterna för jag är rätt säker på att mina kluriga hästar kommer att hitta ett sätt att tugga sönder vad vi än sätter där. Så om det visar sig att det behövs så får vi uppfinna någon typ av fönsterluckor att sätta på utsidan av stallet. Vi har också satt igen delar av frånlufts-utsläppen, genom att göra avlånga kuddar av isolering, sopsäckar och silvertejp. Men vi har lämnat ett frånluft-utsläpp på ca 20cm*1m i varje box så att de fortfarande ska ha frisk luft i boxarna och slippa en massa kondens. Tanken är att vi lätt ska kunna ta upp och ned både "kuddarna" och frigoliten och på så vis kunna kontrollera temperaturen i stallet. Jag har också köpt ridhuskort för januari månad. Så nu känner vi oss redo för en ny vecka med minusgrader och vinterväder. Bing-it-on säger jag bara!

Jag ser det snöar, jag ser det snöar... Eller..nähä, det var bara Jörgen som sågar frigolit...

Tre stora englasfönster sänker temperaturen rejält i stallet. Frigoliten gör stor skillnad.

Väderleksrapporten för veckan känns ovanligt vintrig för att vara Skåne.

Det var några av mina tips för att vinter-säkra stallet (och som inte involverar stora och kostsamma renoveringar av stallet). Vad är dina bästa tips för ett enklare hästliv under vintern? Lämna gärna dina bästa ideér i kommentarsfältet!