Rebellmorsan

Ikväll red mamma och jag ut på Rivica och Hedda i Strekered. Red först inne på ridspåren och höll igång med trav och galopp. Red sedan tillbaka på den hårda grusvägen och skrittade och travade på den. Avslutade med en lång och jobbig klätterbacke innan vi skrittade tillbaka till transporten. Hedda var alldels gräddig mellan bakbenen. Såg förresten två andra bilar med transporter som hade parkerat i skogen. Vi red mellan klockan nio och tio ikväll, så det var lite udda att se fler transporter i skogen vid den tiden. Vi mötte ingen på ridspåren heller.. Dessutom var det lite mysko, för när vi passerade transporterna så såg vi att ena dörren på en av bilarna stod öppen. Det var väl lite skumt?

Förresten så red mamma ut på Marco igår. Utan min tillåtelse. Hon är en sådan rebell! Det är nämligen så att när jag är bortrest så ska hon hålla igång honom lite lätt, och vi hade kommit överens om att hon skulle tömköra honom några gånger i paddocken. Hux flux börjar hon prata om att hon ska rida ut på honom när jag är borta, vilket jag inte alls tycker låter som en bra idé. Rider hon ut på Hedda gör det mig inget, men ska hon ut och flänga i skogen på Marco blir jag nervös! För det första så är hon inte van vid honom och hans små busstreck. Får han för sig att bocka är det alltså inte säkert att hon sitter kvar (no offense, men hon är inte purung längre).  För det andra vill jag därför inte att hon rider ut själv, om det skulle hända något. Nu tänker ni säkert att åh vad jag är gullig som är så mån om min mamma och inte vill att hon ska trilla av och skada sig. Nja, inte direkt. Eller okej, det är inte kul om hon trillar av och absolut inte kul om hon skadar sig, men det jag är mest orolig för är om hon trillar av ute i skogen själv och Marco springer iväg och typ blir påkörd av en bil eller vad som helst. Hon kan få rida honom i paddocken hur mycket hon vill och då kan han gärna slänga av henne, för då är han i alla fall kvar i paddocken och kommer ingenstans. Så tänker jag alltid. Jag är inte rädd för själva grejen att trilla av och slå mig, men jag är rädd att efter avfallningen inte hålla kvar i hästen så att den springer iväg och råkar skada sig. Okej, känner att jag bara svamlar nu, men klockan är snart tolv. Läggdags för hundra år sedan. I vilket fall som helst så gick det bra när hon red ut på honom igår. Hon hade skrittat och travat och han hade skött sig även om han varit lite tittig. Jag har förbjudit henne att galoppera ute i skogen eftersom det är då han kan göra sina glädjesprång. Så vig som han är så är det inga fjuttiga små hopp han gör, utan man flyger en bit ovanför marken. Hon kommer garanterat gå ut och galoppera ändå. Rebellen! 

 

Peace..!