Problem som kan bli vid hästköp

Att köpa häst. Det är både roligt och spännande. Det är kul att åka och provrida, och ännu roligare när man hittar "den rätte". Dock kan det ibland gå fel efter köpet, till exempel dolda fel eller att man inte alls passade så bra ihop som man trodde. I vissa fall kan det bli så tråkigt att det blir en tvist som går hela vägen till domstol. Detta hände Sofia, som nu varit i domstol för att försöka få sin häst reklamerad. Domen är offentlig (Mål T 720-12), dock väääldigt lång, så är det någon som är intresserad och vill läsa hela så mailar jag den gärna till er, eftersom detta inlägg kommer bli milslångt annars. Här nedan följer en sammanfattning om vad som hänt (det fetmarkerade tycker jag är det viktigaste i denna tvist):

Sofia hade letat häst i nästan ett år, när hon ser en annons på Hästnet. Det är en lovande dressyrhäst, vallack på fem år från Tyskland. Han har bra stam och i annonsen finns även en film där hästen rids av en tysk beridare och ser väldigt fin ut.

Sofia, som bor i Stockholmstrakten, åker en helg ner till Halmstad där hästen står uppstallad. Sofias man och en god vän åker med för att titta och provrida. Sofia och hennes man var ute efter en häst som de båda skulle kunna rida.  Sofia är mest intresserad av dressyr och hennes man vill hoppa lite på en lägre nivå.

Både Sofia, hennes man och hennes vän (som är dressyrtränare) provred hästen och tyckte att han var fin och trevlig. De kom överens med säljaren om att de ville köpa hästen, men de påpekade att det skulle stå i köpeavtalet att hästen skulle gå att A1-försäkra , vilket säljaren inte hade något emot.

När Sofia kom hem till Stockholm igen kontaktade de stället i Tyskland där hästen kom ifrån för att få reda på mer om hästen. De fick då ett luddigt besked om att hästen ägdes av uppfödaren i utlandet och inte av säljaren i Sverige. När de frågade säljaren i Sverige sa hon att hästen var hennes (här tycker jag att varningsklockorna börjar ringa).

Hästen besiktigades av en gårdsveterinär i Halmstad utan anmärkning och säljaren fixade en transport till Stockholm redan på tisdagen trots att inget köpeavtal var uppgjort.

När Sofia fick hästen till sig ringde säljaren och sa att hon måste betala hästen, och som godtrogen, ärlig medborgare betalade hon hästen. I köpeavtalet som följde med hästen stod det att den köptes i befintligt skick (?!)  och ej gick att returnera. Detta var inte alls vad de kommit överens om. Passet följde också med hästen och strax därpå kom även det utländska ägarbeviset. Sofia kontaktade säljaren och sa att köpeavtalet inte stämde med vad de kommit överens om och att hon ville ha ett nytt innan hon kunde skriva på.

När Sofia började rida hästen kände hon tämligen direkt att hästen inte kändes okej. Han bjöd inte fram av sig själv och stod emot väldigt. Sofia kontaktade säljaren och ville reklamera köpet, dels för att hästen inte kändes okej och dels för att köpeavtalet inte var som de kommit överens om.

Sofia bokade en tid hos en veterinär i Stockholm för att gå igenom hela hästen då han inte kändes bra. Hon hade haft hästen några veckor och han ville fortfarande inte bjuda fram. Veterinären röntgade ryggen då de misstänkte att det var där problemet satt, och mycket riktigt! Hästen hade både kissing spines och skleros. Veterinären sa att hästen inte hade någon framtid som tävlings- eller ridhäst.

Sofia kontaktade säljaren på nytt och skickade med röntgenbilder och veterinärutlåtande. Agria gick inte heller med på att A1-försäkra hästen på grund av ryggproblemen, vilket Sofia och säljaren kommit överens om att det var ett måste för att de skulle köpa hästen.

Säljaren ville inte ta tillbaka hästen och hänvisade till sin advokat, varpå Sofia kontaktade en egen advokat. Jaha, då var cirkusen igång.

Eftersom hästen tydligt visade att han hade ont i ryggen och inte gick att rida på så lät Sofia honom gå på lösdrift så att han ändå skulle få röra på sig, men utan att ha ryttare på ryggen. Där gick han i ett par månader medan tvisten pågick.

I början av sommaren kallades parterna till ett "förlikningsmöte" i tingsrätten. Detta möte sköts upp ett par veckor då säljaren inte kunde närvara. Säljaren erbjöd sig sedan att ta tillbaka hästen mot en ersättning av 20.000:- då han inte längre var värd mer enligt henne. Detta bud kunde Sofia inte acceptera då hon själv betalat säljaren 125.000:- från början och dessutom haft hästen uppstallad i drygt sex månader. Nu var det alltså bara att vänta på den riktiga rättegången.

Advokaternas kostnader steg i höjden. Den som förlorar i rättegången får dessutom betala både sina egna och den andras advokatkostnader.

I november 2012, alltså nästan ett år efter köpet, blev det äntligen rättegång i Halmstads Tingsrätt. Två dagar var avsatta till förhandlingarna och Sofia hade med sin veterinär från Stockholm som vittne. Säljaren hade kallat alla möjliga som vittnen.

I rättegången framkom det nu att säljaren fått hem hästen under sommaren 2011 från Tyskland. Han hade varit avställd på grund av ringorm och säljaren skickade iväg honom till ett spa rehabstall för att få honom igångsatt, så att hon kunde sälja hästen. På detta rehabstall hade hästen blivit riden sex dagar i veckan i två månaders tid innan säljaren fick tillbaka hästen och satte ut honom på annons.

Säljaren hade under året haft flera olika hästar utannonserade och Sofia och hennes advokat ansåg att hon var näringsidkare och inte privatperson, som hon själv menade på. Detta nekade säljaren till och hävdade att hon var privatperson som endast handlade med hästar på hobbynivå. Säljaren hade endast deklarerat en ytterst låg inkomst. Hon hävdade att hon hade en snäll man och därför hade råd att hålla sig med sina hästar.

Efter ytterligare några veckor kom domen. Sofia vann tvisten och säljaren ska nu ta tillbaka hästen och betala tillbaka köpeskillingen samt kompensera Sofia för kostnaderna hon haft för hästen under året. Säljaren ska dessutom betala båda advokaternas kostnader, vilket uppgick till en summa av 340.000:- tillsammans. Säljaren var också att betrakta som näringsidkare då hon under året sålt ett flertal dyra hästar.

Domen har vunnit laga kraft!

Sofias advokat har nu begärt att hästen ska hämtas och att beloppet ska betalas. Säljarens advokat svarar med att "så vitt han vet" så har säljaren inga tillgångar. Nu återstår alltså att skicka säljaren på inkasso och Sofia får själv betala sin advokat så länge och sedan försöka driva in pengarna av säljaren.

Detta är mycket olyckligt och tråkigt, att sådant här händer. Det handlar faktiskt om en häst, ett livs levande liv.

Jag har sällan hört om hästförsäljningar med sådana här tråkigheter, men det händer säkert oftare än vad man tror, men kanske inte alltid att det går så långt som till domstol.

Så vad kan man lära sig av den här tvisten då? Handla inte en häst av någon som inte har råd att ta tillbaka hästen vid eventuell reklamation. Det är något jag själv aldrig tänkt på förrän nu, men hästar är dyra och hur kul är det att "slänga pengarna i sjön"? Det blir dessutom ännu dyrare om det går till domstol och man måste anlita advokater. Det är bara advokaterna som vinner på det.

Dessutom bör man provrida hästen flera gånger och inte bara prova en gång samt förlita sig på en film från tidigare. Det är också väldigt viktigt att själv närvara vid besiktningen. En annan viktig faktor är att inte bara fatta tycke för hästen, utan även för säljaren som man ska handla av.

Kanske viktigast av allt är att vara extremt noga med köpeavtalet. Det är viktigt att man är överens om detta INNAN leverans och betalning av hästen. Man skulle kunna säga att det är köpeavtalet man köper och att hästen är en biprodukt (ni förstår vad jag menar?).

Jag har själv haft tur med alla mina hästköp och sluppit tråkigheter som denna. Jag har absolut inte tänkt på allt som jag skrivit här ovan, men det är något jag verkligen kommer att göra vid framtida hästköp.

Om det är någon som undrar vem säljaren är så skriver jag gärna det till er på förfrågan. Domen är som sagt offentlig och jag vill varna andra från att köpa häst av denna säljare. Hon har säkert haft flera nöjda kunder, men att sälja en häst som "lovande dressyrhäst" som visade sig både ha kissing spines och skleros och att vägra ta tillbaka den, det finner jag inga ord för. Detta är ingen leksak, det är en häst, ett liv..  Att dessutom driva en tvist när man vet att man inte har några tillgångar att betala med..?

Ja, som ni kanske förstår så tyckte jag att detta var helt rätt domslut, att Sofia vann.

Har ni några åsikter, tankar eller funderingar kring denna tvist?
Har ni själva varit med om något liknande eller haft någon vän som varit?