Prioriteringar

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på prioriteringar. Mest på grund av att jag själv har behövt prioritera den där ridbanan och byggandet över "allt" annat de senaste tre veckorna. Förutom att rida mina hästar har jag inte gjort nånting annat än att bygga/gjuta/såga/skruva/mäta osv. Eller... det var inte helt sant. Jag var faktiskt på ett föredrag om ryttarens sits på HFRK i fredags kväll. Det var ett trevligt och inspirerande litet avbräck i vardagen.
  
Nej, jag tänker mer på allt som borde göras här hemma. Jag borde t.ex. klippa Domingo. Han ser ut som ett litet skogsdjur just nu – mer än som en tjusig dressyrhäst. På grund av sin allergi är han så himla känslig i pälsen så han klarar inte av att bli svettig alls! Eller rättare sagt, efter ridpasset måste ALL svett tvättas bort med minutiös noggrannhet. Annars får han svamp och skav och mjäll och annat mög på direkten (mög = skånska för allmänt otrevliga betingelser).
  
Eftersom jag saknar spolspilta och det är för kallt för att spola av honom utomhus är det inte helt lätt. Jag brukar använda ett fuktig handduk och gnugga honom ren. Det är faktiskt ett av mina bästa "hästskötarknep". Använder man en svamp är det ofta så att den antingen är lite för blöt så att både du och hästen blir våta, eller så är den för torr så att hästen inte blir ren. En handduk är lätt att få precis lagom våt och dessutom – vem gillar inte en våtvarm handduk?
  
Ja, det blev en parantes. Men att lägga fokus på ridbanan innebär alltså att jag inte hinner med att göra allt det där andra som jag brukar/borde göra. Som att kratta löv på gårdsplanen och att städa och dammsuga huset tre gånger i veckan (behövs när man har en fällande hund). Herregud förra veckan tror jag inte ens att jag rakade benen en enda gång och inte hann jag blogga särskilt flitigt heller...
  
Men det får liksom vara så. Det är inte så viktigt. Det viktiga är att jag har mina djur, min man, min familj och mina vänner. Jag har hälsan i behåll och detsamma gäller dem i min närhet. Jag lever det liv jag vill utan att behöva oroa mig för att någon ska ta det ifrån mig.
Ja, det är svårt att inte bli filosofisk när det händer så mycket otäckt i världen runt omkring oss. Jag ska låta bli att bli politisk, men jag vill gärna skicka lite kärlek till det Paris jag lärde mig älska under min tid där 2010 och förstås till mina vänner som befinner sig i Frankrike.
  
Nästa inlägg ska handla mer om staket och schaktbottnar – jag lovar. Ta hand om er tills dess. <3 

Ridbanan börjar ta form. Här har vi satt upp stolparna i stolpskorna för att kolla av att de sitter i linje. Om de ser lite vingligt ut så är det för att de inte är fastskruvade ännu.

Man blir trött av att bygga tycker både jag och Daisy.