Presentation av Stall MJ:s förstfödde son – Atom MJ, del 1

Som rubriken antyder är Atom MJ aka Tyrbo vår absolut första uppfödning. Han är född 2012 och är en hingst efter Ampere – Rambo – Kaliber – Brabant – Toreador. Mamma Tamara tillhör stofamilj 46, Piledalsfamiljen. Det är svårt att inte bli alltför ”puttinuttig” när både Jonas och jag pratar om vår Tyrbo, han betyder liksom allt eller ja väldigt mycket för oss. Han har lärt oss så otroligt mycket, skänkt oss så mycket glädje samtidigt som han har fått stå ut med alla nybörjarmisstag som bara går att göra.
  
Det började redan den natten han föddes, närmare bestämt den 22 april 2012. Jag som hade erfarenhet från fölning sedan tidigare kände mig rätt lugn. Den sköna känslan slutade abrupt utan en enda förvarning. Det var som att det helt plötsligt slog mig att ”shit den är ju jag som är in charge här, vem ska jag fråga nu?”. Under min tid på stuteriet var jag ju alltid en hjälpande hand till stuteriägaren som skötte allt kring fölningen. Jag var med för att se och lära och fick självklart hjälpa till om det behövdes, men jag behövde aldrig fatta något beslut kring fölningen. 
  
Jag hade förberett mig väldigt mycket och hade nog läst boken om hur allt innan, under och efter fölning skulle gå till flera gånger om, men inget stämde och då greps jag av panik. Jag blev på något sätt helt lamslagen och tänkte inte klart. Tur att lugnet himself dvs Jonas fanns vid min sida, det gjorde saken mycket lättare. Man kan ju nästan undra vem som hade bäst koll just då, ni får gissa själva. ;-)
 

Minuterna gick och Tyrbo hade fortfarande inte ställt sig upp och diat, han hade sakta tappat orken då han gjort så många resningsförsök men inte lyckats riktigt, då vi nog hade halmat lite för snålt tror jag.  Det kändes som en evighet, men nu i efterhand när vi har kollat på våra anteckningar så fanns det egentligen inget att oroa sig för över. :-) Jag tror bara att jag var så inne i vad som stod i boken och hade svårt att, just då, tänka att de alla är individer och fungerar olika.
  
Det som tog priset där på nattkvisten var nog att ingen nappflaska köpts in, klantigt jag vet, allt annat fanns i kittet som vi köpt men inte nappflaskan. Suck! Den behövde vi ju verkligen för att ge honom en mjölkboost så att han orkade ordentligt. Jag visste att den fanns en nattöppen mack i Knivsta, googlade upp deras nummer och ringde för att fråga. Tjejen som svarade var nog mäkta förvånad att få frågan om de sålde nappflaskor sisådär 03 på natten. Hon svarade mkt artigt ”Ja det har vi, vi har en med ett grönt mönster och sedan ngn rosaaktig variant, vilken vill du ha?”.
Jag kommer så väl ihåg mitt svar än idag då stackars tjejen fick sig ett ngt stressat och säkerligen otrevligt svar ”Skit i färgen, lägg bara undan en åt mig så kommer jag om några minuter, vi har ett föl som behöver den och den skiter nog i vilken färg det är på nappflaskan”. Jonas och jag skrattar fortfarande åt hela scenariot. :-) Jaja alla är vi nybörjare någon gång. Numera finns det tre nappflaskor på gården om någon skulle gå sönder eller bli borttappad av ngn anledning. ;-)
  
När vi sedan hade fått i honom en mjölkboost piggnade han på sig väldigt snabbt och var sedan uppe på benen inom någon minut. Mamma Tamara var helt magisk och skötte allt hur bra som helst. Efter en stund så tittade hon på både Jonas och mig med sina fantastiska ögon och höll kvar blicken ett bra tag. Det var som att hon på något sätt ville säga ngt till oss. Kan tänka mig att hon ungefär ville få sagt ngt liknande som ”Hörrni yra höns, jag har koll på läget det är liksom inte första gången jag klämmer ut en unge, slappna av för guds skull och låt mig sköta detta nu”.
  
Vi tog hennes uppmanande blick på allvar och gick upp och tog varsin kaffe och höll koll på dem via kameran. Mycket riktigt fixade bästa ”Tamy” det där utmärkt utan oss…

Del 2 följer snart! :-)