På menyn

Hösten innebär hästar på stall igen och det räknas foderstater. Foderanalyser samt inköp av hinkar, burkar, paket, dunkar och kanske även påsar innehållande allt möjligt . Nu ska det fodras...

Det är mat på längden och på tvären, i krubbor, på foderbord och i hönät av olika sorter.

Jag fick lära mig, för tusen år sen på de faktiskt väldigt populära teorikvällarna på ridskolan, att hästen är ett stäppdjur. Den rör sig i frihet betande över ganska stora ytor under många av dygnets timmar, för att få ihop den mängd mat den behöver.

Den är fortfarande ett stäppdjur om än något domesticerad. Så för hästen intas maten säkert även idag bäst i markhöjd.

Jag har läst en del om hönät och dess eventuellt negativa inverkan på hästar. Jag kan förstå teorin om att det eviga ryckandet i finmaskiga nät kan inverka menligt på muskulatur i hals och nacke. Det är ingen naturlig ätställning.

Men, det är en teori för ingen vet med säkerhet.

Hö eller ensilage/hösilage är också en fråga som det inte finns ett klart svar på. Alltså om något av det är bättre än det andra.

Ämnet kraftfoder och fodertillskott är ett annat intressant ämne.

Jag var och gästade en god vän för några år sen. En av de allra yppersta hästmänniskorna i världen faktiskt. Hon berättade att hon städade ur foderkammaren i sitt stall några gånger per år. Det fanns även hos henne en tendens till ökning av antalet "extraburkar" över tid. Vi hade roligt åt det där, hästmänniskors svaghet för att vilja köpa egenskaper på burk.

Min inställning till kraftfoder och framförallt fodertillskott är restriktiv och jag tror inte på under i burkform.

Jag är väldigt vetgirig, andra säger krass, och försöker alltid hitta vetenskapligt underbyggd fakta om saker och ting.

En sak har jag lärt mig av detta sökande är att det i allmänhet finns väldigt lite oberoende, klinisk forskning om saker som gäller hästar. Det som finns är ofta produktfinansierat eller subjektivt på annat vis. Eller så finns det ingen forskning alls utan ett rent tyckande som blir sanningar. Som t ex när någon namnkunnig branschmänniska har uttryckt sitt gillande tillräckligt många gånger, då blir det lätt en "sanning".

Det var en tränare som för några år sen försökte få mig att inse sanningen i att en bra foderstat till dressyrhästar var 5-6 kg havre, OBS svarthavre varför vet jag inte, samt fröhalm som komplement till en tämligen liten mängd hösilage.

Den typen av människa som anser sig, i kraft av sina många år i branschen, sitta inne med alla sanningar kan vara vilseledande. Det gäller att lyssna med det sunda förnuftet påkopplat.

Det finns några populära preparat som används flitigt utan att det finns någon påvisad effekt.

• Munkpeppar, ett populärt preparat för ston med brunstproblem. Det finns inga försök gjorda på häst som kan påvisa någon effekt. Intresserade kan läsa vidare i här i ett kandidatarbete från SLU

• Glukosamin i olika former. Det finns inga studier gjorda på häst och att ge preparatet oralt har absolut ingen effekt.

Det finns många många fler burkar som frekvent återfinns hos hästägare. Den största gemensamma nämnaren är nog att de betingar ett hutlöst pris.

Läste en annons om foder från en ridsportaffär och detta är saxat därifrån. Låter som taget från en vegetarisk meny.

Fölmix/Basmix, Naturmix och Elitmix.

Svarthavre, Lucern med olja (melassfri)

Lucerpellets, Potatisprotein, Linfrökaka

Nyponpulver och Tunamineral.

Till slut har jag plöjt igenom ett arbete från Sveriges Veterinärmedicinska sällskap/Anna Bergh där det bl a står att det inte finns någon evidens/vetenskaplig dokumentation när det gäller homeopatiska behandlingar på t ex häst.

Där finns mycket annat att läsa om alternativa behandlingsmetoder men det reflekterar jag över en annan gång.

God söndag och fundera en stund när du står vid hyllorna med tillskott!