OS-sändningar, med dramatik och utan.

Nu har jag tittat på sändningarna från OS och började med fälttävlansdressyren. En lagom spännande del av just den ridsportgrenen. De omskriva och väl debatterade programledarna hade fullt upp med att, precis som jag, se skillnaderna mellan de som fick låga straff och de som fick lite högre. Just Sara Algotssons ritt var i efterhand ofta uppe till diskussion. Den ansågs, av både studiopratarna och ryttaren själv när hon efteråt intervjuades, vara snålt bedömd.

Som klassisk dressyrryttare hade jag svårt att förstå bedömningen rent generellt. Men enligt de som kan fälttävlan bättre än jag så jobbar domarna med samma reglemente. Vet inte vad programmet de red heter, men jag skulle säga att det var en blandning mellan MSV B och MSV A.

Känner att jag behöver läsa på bättre för att begripa men saker som samling, lätthet och egenbalans måste värderas enligt andra normer än de jag är van vid.

Läste ett inlägg på fb från en meriterad tränare där hon funderade över att så många av ekipagen hade problem med att göra korrekta galoppombyten. Det och travökningarna satt jag också och tittade lite extra på. Kommentator-Linda påpekade ofta att hon tyckte hästarna saknade både påskjut och aktivitet i bakbenen. I min värld måste världens bästa fälttävlanshästar vara absolut mästare på att ha påskjut bakifrån.

Då är frågan, vad är ryttarnas del i de ofta trassliga bytena och lite lama och ojämna ökningarna? Vem är det som saknar något?

En annan sak som skiljde från vad jag är van vid var domarnas antal och placeringar. En domare vid C, precis som vanligt, men sen bara en till på kortsidan och en mitt på ena långsidan. Säkert någon som räknat ut meningen med det, men varför behöver de hästarna färre domare än OS-dressyrhästarna?

De extra höga hattarna som emellanåt syntes är riktigt komiska, att rida i militär uniform tycker jag däremot är ganska stiligt.

Efter att ha sett Ingrid Klimke rida kan jag fortsätta ha henne som min idol i fälttävlansvärlden. Efter Ingrid var det svenske Ludwig Svennerståls tur att äntra arenan. Att han såg mindre tillfreds ut när han var klar, det förstod jag.

Sen växlade jag över till OS-cykling och såg svenska Emma ta silver i linjeloppet över 13,7 mil. Pust... och här var dramatiken. En ruskig vurpa där en holländska slog i backen i full fart. Vi trodde att hon dog men det var BARA en svår hjärnskakning och tre frakturer på kotorna i ländryggen och hon ligger i skrivande stund kvar på intensiven.

Huuaa, vågar jag titta på fälttävlans terrängmoment idag tro?

Heja Sverige! #TwoHearts #Rio2016