Ömfotad, placering och trasigt bett

Hej! Här händer det grejer i vanlig ordning :) I onsdags var jag på hoppträning med Lille Bill för Lennart och återigen skötte han sig superbra. Vi hade en linje lite på båge med kub - fyra galoppsprång - oxer - fyra galoppsprång - kub som vi hoppade fram och tillbaka, tre enkelhinder samt en kombination. Hindren kom snabbt ur sväng, så det gällde att hålla fullt fokus men samtidigt vara lugn och inte bli stressad i svängarna. Bra för Bill när det svänger och händer saker hela tiden, då hinner han inte hitta på annat ;)

På torsdagen åkte mamma och jag bort till spåret och red Marco och Ratzia. Skritt och trav, lite lugnare inför fredagens tävling. När vi kom hem från uteritten kom bäste hovslagaren Per för att sko Marco. Han har hamnat lite ur fas, de andra tre skoddes för två veckor sedan. Dock riktigt korkat att vi bokade in skoning dagen innan tävling. Han är ju så känslig i hovarna och kan vara lite öm efteråt och redan direkt efteråt när jag ledde ut honom i hagen gick han väldigt försiktigt. Hoppades att det skulle gå över till dagen därpå, men icke, han var fortfarande ömfotad. Så trist, men man lär sig alltid något! Boka i fortsättningen in hovis direkt efter tävling istället!



Så det blev bara Ratzia som fick hoppa i fredags. 135cm bedömning A:0 på Grevagården. En bana på 12 hinder och 14 språng. Mycket svängar! Fanns några riktigt tighta svängar där man kunde gå innanför, men eftersom Ratzia och jag inte är det smäckraste ekipaget var jag rädd att vi kanske skulle dra med oss några hinderstöd i farten, så vi gasade på runt istället och svängde så gott det gick.

Ratzia var med på noterna och satte full fart efter ettan. Mellan hinder två och tre fläskade vi på rejält och plockade bort ett steg. Sedan började svängandet och vi for runt inne på banan i full karriär. Hon blev lite låg på slutet och var i tredje och näst sista hindret ganska mycket, men turen var på vår sida och bommarna låg kvar. Ratzia hoppade felfritt och blev 3:a! Hur fantastiskt?! Så duktig, vilken kämpe! <3

Hurra!!! <3

Igår morse skulle jag rida ut på Bill innan jobbet. Jag hoppar honom på jaktstång och när vi rider markarbete varierar jag mellan två- och tredelat. När vi rider i skogen varieras det hej vilt. Ibland vanligt bett, ibland babypelham, ibland tredelat gummibett osv. Just igår valde jag ett träns med ett rakt, men mjukt och böjbart, gummibett. Skrittade en stund och vände honom sedan på ett ställe för att börja trava. Det visste han så klart om att vi skulle göra, så när vi har vänt taggar han till och ruskar ut sin långa hals och drar tyglarna ur händerna på mig för att börja trava. Jag samlar upp tyglarna igen och märker att något känns väldigt skumt. Jo men visst, Bill har bitit sönder gummibettet! Som tur var fungerar "proooo"-funktionen och han saktade av igen och jag fick hoppa av. Kändes inte helt säkert att rida runt på honom med tygeln i sidostycket, så det blev att leda honom tillbaka till transporten och åka hem. Då har man lärt sig ännu en grej, eller två: För det första, ha med ett reservträns med bett i transporten. För det andra, ha bitsäkra bett på Bill :)



Mamma red ut på Marco igår och då var han inte alls lika öm i fötterna och idag verkade han som vanligt igen. Hoppas det <3