NU är det lördag - Långritt + Cykelidiot

Hoppsan, skrev visst att det var lördag igår, men alla som har huvudet på skaft vet att det i själva verket är idag. Inte lätt att hålla ordning på dagarna när man har halvsemester. För övrigt gick det bra att hoppa Hedda igår, och Fredrik hade inga invädningar. Hon var supertaggad och visste direkt att hon skulle få hoppa när hon såg de små hindren jag hade ställt fram i paddocken. Har bara skuttat över lite sockerbitar tidigare, men igår fick hon hoppa två riktiga hinder. Grymt kul tyckte Heddis!

I morse åkte jag bort till Bunketorp med Marco för en långritt. Började rida tio i åtta och kom tillbaka till transporten klockan tio. Drygt två timmar härlig uteritt! Blev mycket skritt, mycket trav och mycket galopp. Red på grusvägar, skogsvägar och en bit på asfalt. På plana vägar, uppförsbackar, nedförsbackar och ner till sjön två gånger. Träffade på någon människa och hund, en bil, en golfgräsklippare och en cykelidiot. Hela uteritten var perfekt till vi hade ungefär 20 minuter kvar till transporten. Då kommer cykelidioten. Marco och jag skrittar på grusvägen som sluttar svagt uppåt (bör tilläggas att denna grusväg hör till ridspåren) och högre upp kommer en cyklist i full karriär nedför backen, med ett svischande ljud. I vanliga fall brukar cyklisterna sakta ner ordentligt, ibland till och med stanna, när de passerar hästarna. Inte denna. När han kommer närmare och fortfarande i högt tempo spänner sig Marco. Jag ropar till cyklisten att sakta ner, men utan resultat. Han kommer ännu närmre och Marco blir rädd när han är precis framför och slänger sig därför åt motsatt håll och vill springa iväg. Jag ropar till cyklisten att stanna, och till svar får jag ett tyket "Varför ska jag stanna?". Eh? För att hästen blir rädd svarar jag argt tillbaka, varpå han fräser "Hur fan ska jag kunna veta att hästen är rädd?!". Egentligen ska man väl inte lägga någon energi på människor som har välsignats med två fungerande ögon (nu verkade han i och för sig blind, men jag gissar att så inte var fallet) som ändå inte använder dem. Jag kunde ändå inte låta bli att svara och fråga om han tyckte det verkade normalt att en häst som skrittar åt ett håll plötsligt kastar sig i panik åt andra hållet och försöker springa iväg. Tydligen kan inte alla människor läsa av djurs kroppspråk, men jag undrar ändå var visad hänsyn tog vägen. Hade detta varit något cykelspår som jag red på hade han väl kunnat bli förbannad om en häst sinkade hans fart, men nu var så inte fallet. Och bara för att det är ett ridspår betyder det inte att alla vi som rider där dundrar förbi i full galopp om man möter någon som är ute och går, utan man visar hänsyn och saktar av till skritt och passerar varandra lugnt och fint. Det pinsamma i denna situation är att det inte var en tuff liten pojkspoling i kaxig tonårsanda som satt på cykeln, utan en gubbe som såg ut att vara över 40-sträcket.. Kommentar på det? Mållös.

Nu glömmer vi cykelidioten och återgår till den härliga uteritten! Vi gick som sagt ner till sjön två gånger, först när vi var på väg bort mot Strekered och sedan på vägen tillbaka. Det var säkert nio, tio månader sedan jag var vid sjön med Marco sist, och då var han inte helt pigg på att gå i. När vi svängde in på den lilla stigen ner mot sjön kände jag direkt att Marco visste vad som var på gång. Skritten var plötsligt inte lika entusiasisk.. Han gick i alla fall på framåt och vi kom ner till sjön. Han gick fram till kanten och jag lät honom stå där och titta och nosa en stund. Tryckte på lite framåt, men istället la Marco in backen och backade några steg. Jag kände ändå att han inte var lika tveksam som sist och skänklade på framåt, och då tog han ett litet skutt ut i sjön. Plaskade runt lite och svängde runt med mulen fram och tillbaka i vattnet en stund innan vi fortsatte bort mot Strekered. När vi hade ridit på ridspåren i Strekered och var på väg tillbaka gick vi ner till sjön igen så han fick svalka sig och då gick han bara rätt i :) 

Detta blev lite av ett test för att se hur mycket ork Marco har. Håller på att bygga upp hans kondition och är ute och rider mycket och galopperar, men som alla vet så sker det inte över natten. Har hållit på några månader nu och det var riktigt skoj idag att märka resultat. Dryga två timmars ridning i alla gångarter med en hel del galopp och i kuperad terräng. Inte en gång kändes han trött, utan varje gång vi började trava eller galoppera så var det med mycket energi och framåtbjudning. Jättekul! Jag trodde från början att vi skulle behöva skritta mycket mer än vad vi gjorde, men hans kondition har verkligen förbättrats! :) Superkul! Vet en häst som kommer somna riktigt gott ikväll!



Så duktig som gick i och plaskade två gånger! :)