Munka-Ljungby

Klockan fem i morse ringde alarmet på mobilen och strax efter sex satt mamma och jag i bilen med Marco och Hedda i transporten. Munka Ljungby skulle dagen spenderas i, och enligt väderprognosen skulle det regna hela dagen. Jippie!

Vi hade räknat med två och en halv timma ner till tävlingen, men eftersom det var motorväg hela vägen och bara en liten snutt på vanlig väg så gick det snabbare och tog bara drygt två timmar. Var framme i god tid och jag kunde lugnt gå banan. Än så länge inget regn, utan helt perfekt tävlingsväder egentligen. Vindstilla, molnigt och varken för varmt eller för kallt.

Detta var Heddas första tävlingen sedan Kungsbacka hade sin stora tävling med Grand Prix inomhus. Hon fick idag hoppa 110 och 120, och likaså Marco. När jag kom in på framhoppningen och precis hade börjat galoppera så hör man ett vrål inifrån banan. Det var  en bekant som red och som hade trillat av. Jag har aldrig hört någon skrika så av smärta, och ambulans fick tillkallas. Stackaren hade brutit vristen!! :(

Efteråt flöt tävlingarna på bra. Hedda var supertaggad och tyckte det var skitkul att vara ute på tävling igen. På framhoppningen drog hon järnet mot hindren. Inne på banan hoppade hon väldigt fint, men på ett räcke på slutet blev hon för ivrig och gjorde ett konstigt språng, så då åkte översta bommen i backen. Hade hoppats på att få rida omhoppning då jag hade kikat ut lite smarta vägar, men fick helt enkelt ladda om till 120.

För Marco var det typ debut på grästävling. Han levde rövare på framridningen och undrade var Hedda hade tagit vägen. Inne på framhoppningen gick det bättre, men när vi kom in på gräsbanan spände han till. Jag skrittade omkring och visade hindren för honom, och då kändes han rätt lugn, men när vi började galoppera var han väldigt spänd.. Aj aj.. Han hoppade ettan och drog sedan iväg ner mot tvåan, men smet på sidan. Det var jag inte alls beredd på, eftersom det inte var något konstigt hinder och inget i närheten att titta på. Dåligt av mig att sitta och sova på hästryggen.. Vaknade i alla fall till liv och gjorde bara en volt och hoppade sedan resten av banan felfritt. Fyra fel och ett tidsfel. Klappade om honom ordentligt när vi kom i mål och under rundans gång försökte jag prata lite med honom så att han skulle slappna av. Väldigt spänt som sagt, men jag hoppades på att det skulle vara bättre i 120 eftersom han varit på banan en gång nu.

120 cm var bedömning A:0 och Hedda startade ganska tidigt i klassen. Hon var taggad igen och jag tänkte att det är lika bra att hon får gå på. Inga snäva vägar, men bra galopp. Det blev en felfri runda och när klassen var slut hamnade vi på en åttonde plats av totalt 54 starter, så en rosett fick vi :)

Lagom till vi skulle gå och ta ut Marco började det dugga.. Jag var redan nervös och tyckte att banan var ganska svår, så regn ville jag inte oroa mig för också. När jag kom in på framhoppningen öppnade sig himlen och regnet bara vräkte ner! Jag skojar inte när jag säger att det gjorde ont på huden för att regnet var så hårt. Det kändes som istappar som föll på händerna och benen. Dessutom regnade det snett, så man kunde inte titta upp som vanligt utan att få stenhårt regn i ansiktet.. Fy farao!

Jag var INTE sugen på att hoppa 120 cm med Marco i ösregn, och frågade mamma om vi inte skulle stryka? "Nä, nu går du in och rider". Jahopp.. Har hon kört mig enda ner till Ängelholm var det väl bara att gå in på banan då. Det var bara det att jag knappt kom in på banan. Alla som hade paraplyer med sig hade självklart fällt upp dem, och de var livsfarliga enligt Marco! Precis vid ingången stod en gubbe med sitt paraply och Marco kastade sig bort så fort han såg det. Mamma hade traskat bort för att göra sig redo att filma, men en snäll tant kom och ledde in Marco på banan. Tusen tack! 

Väl inne på banan stod några funktionärer med två paraplyer precis vid ett hinder. Jag passade på att rida omkring där när ryttaren innan hoppade.. När vi sedan fick startsignal tänkte jag bara på en sak: rid på framåt med bra galopp! Jag berättade för Dennis en gång att jag inte gillar att hoppa på gräs när det regnar, för då blir jag så försiktig och är rädd att hästarna ska halka. Han sa då till mig att när det regnar/är blött ska jag galoppera på ordentligt så att broddarna verkligen går ner i gräset, och inte mesrida för då är risken större att de halkar. Så pang på rödbetan var det bara och Marco hoppade superbra och var inte i en bom! Felfritt och inom tiden. Jag blev kanonglad! 

Summan av kardemumman: En lite sämre start på dagen men med en mycket bra avslutning. Mycket nöjd med båda hästarna!! :) Videos kommer!

 

Nöjda, glada och pisseblöta efter 120 cm! Det nya, fina schabraket är så klart på, men helt genomblött det också..

 

En vit rosett till Hedda och en rödvit till Marco :)