Min reflektion

Att fundera över sakernas tillstånd, det kan behövas både nu och då...

För att undvika eventuella missförstånd av det skriva ordet vill jag trycka extra på att det jag skriver om inte är kritik mot någon eller några personer, inte heller någon häst utan mina alldeles egna reflektioner.

Just idag har jag funderat över hur vi tränar våra hästar och då i första hand unghästarna. Jag tänker på de treårshingstar som precis har klarat av sin Bruksprov.

Det är månadsskiftet februari-mars så en del av deltagarna kanske inte ens har fyllt tre år? För att få ett bättre grepp om vad de faktiskt gjort fick jag gå in på SWB och läsa på. Det är minsann ingen "promenad i parken"!

TREÅRIGA HINGSTAR går ett prov i en fas över fem dagar, varav en vilodag, där veterinärbesiktning, exteriörbedömning, löshoppning och gångarter under egen ryttare ingår.
Dressyrhingstar visas två gånger i gångarter, hopphingstar bara en. Hopphingstar visas
i stället två gånger i löshoppning, där dressyrhingstar endast visas en gång.

Det känns som de hingstar vilka klarade att visa upp sig alla fem(fyra) dagarna borde få någon sorts medalj bara för att de genomförde. De ägare som valt att matcha och visa upp sina ögonstenar borde också få ett pris, om inget annat så för att det satsat stort.

De allra flesta "vanliga" treåringarna, de som ska visas på unghästtest i vår ligger säkert i startgroparna nu med  inridning och löshoppning. De ska klara en dags testande och då endast få gångarterna bedömda vid visning för hand. Det är en betydligt enklare uppgift än ett bruksprov.

Jag har en handfull unga hästar i min närhet som ska förberedas och eventuellt visas och de är alla olika som dag och natt. Någon är stabil i tillväxten och en annan ser ut som om den borde gå ifred på lösdrift och bete ett år till. Det gäller att ha silkesvantarna på när träningen startar.

Det jag funderar över är att alla vinnande treåringar möts på Flyinge i höst, ston, valacker och bruksprovstränade hingstar i samma klass. Men, det blir säkert rättvist till slut.

Rent allmänt tycker jag att unghästtesten som den är utformad idag är en bra målbild att ha när unghästarna rids in. De olika bedömningarna har rätt svårighetsgrad, miljöträning är nog det jag kan se fattas hos en del hästar, nya platser kan vara väldigt skrämmande.

Rätt  och väl utförda förberedelser är alldeles lagom träning för en frisk och sund treåring, sommarbetet väntar ju runt knuten.

Vi kanske ses på någon av testplatserna i vår?

                                         Hej hopp /Kajsa