Min bror är ett geni!

Ni vet miniklippen som mamma filmade från uppvärmningen på tävlingen igår? Jag kunde ju inte sätta ihop dem till en enda film på min dator, men min genialiska bror fixade det på sin dator. Alltid kul att ha lite "bakom kulisserna". Självklart blev det mest klipp från när jag rider Rivica, eftersom mamma tycker att hon är såååå tjusig...!

Fick varsitt toksprång på framhoppningen med båda hästarna. Ena gången på räcket med Marco kändes det som att han hoppade jämfota. Ser inte ut som ett riktigt jämfotahopp på filmen, men något trassel med benen blev det i alla fall.

Med Rivica blev det plockepinn på oxern första gången. Hon är ganska rädd om sig, men första gången kom vi lite nära, och då rev hon ner både fram- och bakbom. Hoppade den sedan två gånger till, och då var hon väldigt försiktig, fastän vi kom för nära. Inne på banan sedan kändes hon som sagt väldigt fin.

Och lilla Heddis då, hur går det med henne? Igår var jag borta hos hopp-Ewa (min hopptränare heter Ewa och min dressyrtränare heter Eva, i bloggen är de helt enkelt hopp-Ewa och dressyr-Eva) och red på galoppbanan. Det var ruggigt väder ute och där är det helt öppet och blåser en del. Tog mitt vanliga träns med tredelat bett, men satte på thidemantygeln så hon inte skulle dra upp huvudet och dundra iväg. Vilken häst som håller på att sättas igång blir liksom inte helt överlycklig att få komma till en go' galoppbana? Speciellt när det blåser ute.. Blev totalt 11 varv på banan. Sex i skritt och fem i trav. Kändes bra, ska åka dit fler gånger nästa vecka.

Idag hade jag egentligen tänkt att skippa att motionera henne. Dels för spöregn och dels för mitt knä. När jag kom hem från jobbet ändrade jag mig och gick in för att byta om. Har knäskydd på benet och orkade inte krångla med ridbyxor, så tog ett par mjukisbyxor. Har ni någonsin testat att rida i det? Inte? Man får superbra fäste i sadeln! Glider inte runt alls! Helt säkert!...

Och för er som undrar "hur gick det med ditt knä då?" (för det undrar väl alla?), så gick det bra! Jag fick använda en pall för att masa mig upp, men det gick. Hedda är så snäll och står blickstilla. Precis när jag satt mig till rätta i sadeln börjar jag fundera på hur sjutton jag ska komma av sedan?!

Blev i alla fall mycket skritt och jag provade sedan på att trava. Eftersom jag hade hoppsadeln med korta läder så var ju knäna böjda hela tiden, och då gjorde det inte alls ont, så det blev åtminstone tio varv trav. När vi var klara parkerade jag henne bredvid pallen, och hasade mig försiktigt, försiktigt ner. Återigen, Hedda är för snäll som står helt stilla när jag hänger, klänger och har mig.