Midnattsinlägg

Hej på er!

Sitter och väntar på att åka till flygplatsen där jag ska hämta upp Maja Forsell som ska vara på praktik i 3 veckor. Jag har ju haft kontakt med både praktikanter och ungdomar som vill jobba som working student i Portugal (som jag själv var i början). Började tänka på min resa, 4 år har jag varit i Portugal nu och jisses vad man har utvecklats. Jag tror svenskar är flitiga på att åka ut och se sig om i världen, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, men alltid lär man sig något. Det man får vara beredd på om man åker iväg och jobbar med hästar (gäller även i Sverige) är som alla har hört: Hårt arbete!

Hästar är och kommer nog inom den närmsta framtiden att vara slitigt. Man ska fodra, mocka, sopa, borsta, rida, putsa och ha en massa ansvar för dessa underbara djur. Så, varför utsätter man sig överhuvudtaget för detta? Vad finns i huvudet på en hästmänniska tänker nog många. För mig kommer det alltid att vara kärleken till hästarna som gör att jag orkar stiga upp tidigt 6 dagar i veckan (7 om det är tävling) och jobba från morgon till kväll. Vissa dagar är tyngre än andra, man har sina ups and downs, men det man får tillbaka är värt varenda minut av hårt jobb. Idag släppte jag en 3-åring i ridhuset och efter att ha brallat runt lite kom hon och stoppade sin mule i min famn för att mysa. Andra grejer kan vara att höra hästarna gnägga när man kommer in i stallet på morgonen (det är för att de saknat mig så mycket, inte alls för att de vet att de ska få mat!). En mysig uteritt eller ett ögonblick på ridbanan när det känns som att man är ett med hästen. Att trava första gången på en unghäst man har ridit in själv. Riktigt bra känsla inne på tävlingsbanan där man känner att hästen är helt med en och hela tiden vill mer.

Alla dessa små ögonblick <3

Så summan utav detta är att man bör ta sig en riktig funderare på om man är beredd att satsa på hästar som yrke. Klart man kan få alla de upplevelserna om man har det som hobby, kanske en egen häst att få den nära kontakten med. Men jobbar man redan med hästar vet jag själv att det är lätt att bli för fokuserad på resultat. Om målet med ens egna ridning blir att vinna OS tror det är lätt att man tappar sig själv. Det kan absolut vara ett mål, men meningen med att utvecklas som ryttare är väl för att kunna utbilda och skola hästar som är glada, hållbara och vackra. Tänker man bara på resultat kan det nog lätt bli att man tar genvägar, pushar lite för mycket och förlorar glädjen med ridningen som man hade från början. Been there, done that. Men som sagt, det är inte så kul att rida hemma varje dag för att vinna tävlingar. Tack och lov har hästarna lärt mig läxan och nu vet jag hur jag vill rida (och hur jag INTE vill rida). Jag älskar fortfarande att tävla och det tror jag mina hästar också gör. Men mitt fokus ligger på att utveckla mig själv samt hålla hästarna glada och motiverade. Vinna OS är ett delmål ;)

Nu blev det ett ganska rörigt inlägg, men jag hoppas ni förstår min tanke :) Njut av era fina hästar och carpe diem och allt det där.

Kram
Astrid