Med tävlingsåret i backspegeln

Stockholm International Horse Show är slut, alla deltagare verkar nöjda och det är tid för vinter och lite vila. Nu har (nästan) alla tävlat klart. Ja, utom de i eliten som ska till London vid jul förstås. Charlotte Dujardin ska medverka i en s k "masterclass" och det kan nog vara årets julklapp för dem som får äran att se den.

Av en slump fick jag se ett inslag med hennes tränare, den brittiske dressyrstjärnan Carl Hester, hemma vid hans anläggning. Det var ett inslag i ett inte alls hästrelaterat brittiskt TV-program.

Intressant att få se och höra honom tala med en "civil" intervjuare och utan sin normala supporterpublik. Han var precis som vanligt. Ledde runt sina två olympier Blueberry och Barney (Valegro och Nip Tuck) i grimma, en i var hand runt på gården....

Vi fick se en av hans elever, hon tränade på osynlig, lätt hjälpgivning och sen visade han själv några GP-rörelser på en ny stjärna. Allt var njutbart, som vanligt. Okomplicerad och skicklig ridning imponerar alltid på mig, mycket mer än vunna prisrosetter och ärevarv.

På tal om rosetter gjorde jag en högst ovetenskaplig egen reflektion över resultaten från Friends. Jag jämförde betygen på gångarter och lösgjordhet i tre av klasserna. Klassen för 5- och 6-åriga hästar,  St Georg för 6-9-åriga hästar och GP för Unga Hästar.

Att det är svårt att utbilda hästar vet alla. Att utbilda upp i klasserna och behålla kvalitet på gångarter och god lösgjordhet är ännu svårare.

Hästarna som gick i Stockholm är ett urval av landets bästa i varje klass. Så här blev mitt icke-vetenskapliga resultat då jag räknade ut snittet.

Det var väldigt få hästar som startade så det faktiska resultatet är som jag nämnde inte något att ta fasta på.

Men, signifikant är att de hästar som har de högsta gångartspoängen som unga inte alltid tar med sig dem upp i karriären samt att betyget för lösgjordhet (och ofta även skritt) sjunker påtagligt. Det går att läsa sig till i statistiken från både Falsterbo och Breeders.

Totalt har ridsportutövarna i Sverige tagit fler mästerskapsmedaljer det här året än något år innan. Det är stort, det inger hopp för framtiden men som en skugga i ögonvrån visar bl a Agrias statistik att våra hästar allt oftare drabbas av hältor.

Detta, i min värld viktiga ämne och mycket annat funderar jag på så här mellan 1:a och 2:a advent.

                                   Allt gott!  //Kajsa