Madde i Vegas, del 1: Flygplatsmisär

Hejsan Hippson!
  
Först av allt vill jag be om ursäkt för att mitt bloggande har dröjt. Jag har haft problem med att hitta en vettig internetuppkoppling, men nu har jag tagit plats på en traktorskopa där jag har bra signal!
  
Casellos resa kunde inte ha gått bättre än vad den gjorde, han har uppträtt som den världsvanaste hästen trots att han aldrig flugit förr och all min oro var i onödan. Men ni vet ju hur man blir när ens små barn ska ut på äventyr och man inte kan övervaka varje sekund.
  
Min resa gick desto sämre, på grund av förseningar i Amsterdam så missade jag mitt flyg från Atlanta till Las Vegas. Jag hade kort tid att byta flyg redan innan vi var sena, så jag insåg när vi var över en timme sena ifrån Amsterdam att det inte skulle finnas en chans i världen att jag skulle hinna med Vegas-flyget. Vilket gjorde mina nio timmar i en trång flygstol ännu obekvämare. Jag skulle landat 23.20 lokal tid i Las Vegas fredagskväll och var tvungen att vara på tävlingsplatsen senast 09.00 lördag för att ta emot hästarna som kom med flyget.
  
Vi blev ombedda att gå till personalen på Delta Airlines, som med glad röst berättade för mig att hon gärna bokade in mig på ett hotell och att jag kunde flyga till Las Vegas på söndag kväll för det var det tidigaste flyget hon kunde ge mig. Panik uppstår. Jag försöker förklara för henne att det inte går utan att jag måste vara i Las Vegas imorgon bitti, då börjar dom leta frenetiskt efter en lösning och meddelar efter en halvtimme att dom kan flyga mig till Los Angeles och att jag kan ta en hyrbil därifrån för det är tydligen "a really nice drive"...
  
Hur mycket en roadtrip längs USA:s västkust än lockar så var detta inte rätt läge för "a really nice drive "kände jag, och gick in i ett sinnestillstånd jag inte riktigt vet om jag kan beskriva. Mitt i all misär uppenbarar sig människan som jag idag är skyldig mitt liv känns det som. Eller ja, hon uppenbarade sig inte. Vi stod i kö i över en timme innan vi hamnade vid hennes disk och efter två (!!!) timmar hade jag och mitt resesällskap alla fått biljetter på flyg till Las Vegas.
Här var klockan 05.00 på morgonen så det var ena härliga sju timmar av ångest och uppgivenhet innan vi kunde andas ut och äta frukost, och innan jag satte mig på mitt flyg som gick 08.20. Jag minns inte vad damen på Delta Airways hette men jag älskar henne.
  
Så 09.47 lokal tid landade jag här i Las Vegas och i taxin på väg till stallen från flygplatsen körde vi om hästlastbilarna. Så jag hann precis svida om till den utomordentligt snygga karantän-overallen innan det var dags att lasta ur. Slutet gott allting gott och ni kan ju tro att jag sov gott den natten!
  
Hästarna ska ju som sagt stå i karantän i två dygn och då är stallen stängda, så vi har fått promenera inomhus runt runt i stallgången. Idag när dom släppte ut oss kan ni tro att hästarna var glada.
Douglas kom hit idag också, så han har ridit och allting kändes bra! Casello har verkligen tagit den här resan med ro vilket glädjer mig oerhört.
  
Imorgon är det dags för veterinärbesiktning och sen är det uppvärmning på onsdagen. Skulle ljuga om jag sa att jag var väldigt upptagen här borta, men det kan man få vara värd ibland! Nu är klockan 17.00 här och det är matdags för både häst och skötare! Jag ska försöka uppdatera oftare hädanefter eftersom det verkar fungera rätt bra på telefonen. Nu ska jag försöka lägga in lite bilder, oklart om jag kommer få till det men det märker vi!
  
Ha det fint så hörs vi imorgon!
  
/Madde
 

Arkivbild på Madelen från Scandinavium, dock inte med Casello. FOTO: Annelie Lundkvist