Lugn nyårsnatt på gården

Hej, 

Hoppas ni alla haft en underbar ledighet över jul och nyår. Förhoppningsvis med många timmar i stallet och roliga minnen skapats. För oss blev nyår en lugn historia. Det blir varje år ganska avslappnat och vi firar alltid in det nya året här hemma på gården. I år valde vi att fira helt ensamma efter att många i vår närhet blivit smittade av Covid. Peppar peppar så är vi fortsatt friska, även om det börjar kännas som en tidsfråga innan man blir sjuk.

Vi valde att köpa hem sushi och barnen fick välja den nya tecknade filmen Encanto att se efter maten. De höll sig vakna till 21 och hade då hunnit tända tomtebloss ute på altanen. Jag och Per tillbringade tolvslaget nere i stallet, som vanligt. Här är det dock lugnt med fyrverkerierna. Grannarna runt oss har fin respekt för våra hästar och nästan alla har en eller fler hundar. Så för våra hästar blev det en lugn och skön nyårsnatt. 
Vi hade förberett borta på lösdriften med ny halmbal, ny höbal och till bredden fyllt med vatten. Så att de kunde mumsa hela natten, både inne och ute. 



När det gäller snön så är det numera en 24 timmars upplevelse känns det som? En "snö-smocka" anländer, vi plogar och skottar som tusan för att det dagen efter förvandlats till tö och isbana. Superkul. Verkligen. Superroligt.

Det är fint så länge det varar!


Dagen innan nyår tillbringade jag på hästsjukhuset i Uppsala. Jag och hästen som är här pga ett problem med ögat var inne för kontroll och enklare ingrepp i ögat. Jag nämnde honom i bloggen förut - hästen som dog på operationsbordet, men man åter fick till liv. 
Det är inte självklart att man 1. får liv i hästen och 2. att den klarar sig utan följder.

Den här kämpen har fått lite följdproblem efter det inträffade. Han är dock en riktig fighter och snäll som den snällaste häst man kan finna. Jag är mest "elak" mot honom hela tiden och medicinerar, men när vi var på kliniken så var det ändå mig han sökte sig till. Och den som söker stöd finner det. Jag smet en snabbis till receptionen för att hämta varm choklad och sen till lastbilen för att hämta en till jacka, sen satt jag på en pall utanför hans småkyliga box under våra 5 timmar där. 

Vi var ensamma den mesta tiden, men han lämnade inte mig många meter utan hade gärna sin mule strax ovanför mitt öra. Lite som att han höll min hand. <3

Lite töntigt fantiserat av mig kanske, men jag gör ju detta för att jag älskar hästar, så mitt hjärta blev varmt i bröstet och jag kliade lite extra på honom när han sökte trösten. 

(Munskydd ska vara på, men vi var ju ensamma, då åkte det ner)

Min man skrattar alltid åt mig när jag lägger ett duntäcke under ulltäcket. Men jag gillar att få in lite fluff och luft under ulltäcket och värme upp på halsen. Någon mer som gör så?



Under januari får vi förresten boxplats ledig. Känns det intressant så spana in stallsteningeby.se eller vår instagram @stallsteningeby. 



Mvh Annelie