Ljusglimtar

Hej! Som ni vet så har det varit en jobbig höst så här långt med skador och dippar på tränings- och tävlingsfronten. Sedan förra inlägget har det i alla fall varit några ljusglimtar :)

Var på återbesök med Hedda hos Christine för att röntga hennes bakknä igen. Fick börja med att skritta några gånger fram och tillbaka på gången och sedan trava. Hon travade då utan markering och Christine sa att hade detta varit besiktning vid tävling hade hon gått igenom, och att detta verkligen var mer än vad hon hade vågat hoppats på. Röntgade som sagt också och allt såg ut som hon ville. Man ser fortfarande att det är en fraktur, men inget har flyttat på sig, det ligger som det ska och förhoppningsvis kommer det fortsätta så! Vilka otroligt goda nyheter! Det har vi inte haft gott om det senaste, så det var på tiden :) Hon ska fortfarande gå i sin lilla sjukhage i sex veckor till, sedan ska jag promenera med henne på plant underlag och den andra januari är det återbesök igen för att röntga. Hoppas på fortsatt fin läkning <3

Marco har skrittat sedan förra besöket och idag fick han börja trava lite smått på långsidorna. Ska tillbaka på onsdag. Känns nästan som vinna eller försvinna då. Måste visa att han svarat på behandlingen, annars är det katastrof..

Vivi från Svensk Hästrehab var här och behandlade honom igår, eftersom veterinären tyckte att han var stel i vänster sida halsen och höger sida länden.



Kollar som vanligt med värmekameran också :)

Ratzia har haft jättejobbig mugg på ena bakbenet. Hon är sååå känslig på sina vita bakben.. Har försökt hålla rent och smörja in, men tyckte inte att det blev bättre så åkte till Christine med henne och ville då även göra en vetcheck för att se så hon inte var halt med tanke på att det känns kasst det senaste. Hon var frisk som en nötkärna, så det är alltså bara att inse att man rider som en kratta och inget annat ;)



Innan veterinärbesöket. Nu har är det renrakat och lättare att hålla efter :)

Hopptränade för Amanda i onsdags och testade då ett nytt bett. Tror att det heter kombinationsbett? Är ett tvådelat gummibett, ingen nosgrimma, utan istället som ett hackamore samt kedja. Vet att jag köpte det för hundra år sedan men har inte använt det på någon, så det var som nytt. I början när vi värmde upp var hon väldigt frustrerad på mig och höll på att vifta med huvudet och visade totalt missnöje. Hade med babypelhamet fall i fall, och trodde nästan jag skulle få byta, men försökte bara hålla en mjuk hand och hoppades att hon skulle acceptera det. När vi väl började hoppa tyckte jag faktiskt att det fungerade riktigt bra. Ingen dragkamp. Ska testa det på tävlingen imorgon, så får vi hoppas vi kommunicerar lika bra då! :) Hade varit väldigt skönt att hitta ett bett som fungerar i hoppningen.

Största ljusglimten har min lille Bill varit. Han har skött sig så bra och tyckt att livet varit så roligt. Förra helgen blev det lite hoppning både på lördagen och söndagen. På lördagen hoppade vi lite studs, vattenmatta och en serie hemma i paddocken. Han skötte sig strålande och var jätteduktig! På söndagen mötte vi upp Ewa i manegen för lite hoppning tillsammans. Till en början var han otroligt spänd då det var några andra hästar i manegen när vi kom. Tog honom på linan först och han var lite halvgalen. Väldigt spänd när jag satt upp också, men började trava på volten och till sist slappnade han av och vi kunde trava och galoppera lugnt och fint innan vi började hoppa. Även då var han superduktig!

Hoppning hemma

Hoppning i manegen





Så tänkte jag "yes, nu är vi äntligen på G, lille Bill och jag", men nä, kanske inte. På måndagen skulle vi rida för Kajsa. Allting gick superbra och utvecklingen med honom går framåt, men så var det det där med hans långa ben. Han snubblade till ett par gånger i början. Då pratade vi om att det kanske var fibersanden. Men så snubblade han till igen. Och sedan några gånger till. Det blev liksom för många snubblingar under ett träningstillfälle för att man ska kunna skylla på "unghäst med långa ben". Och detta är inte första gången han snubblar mycket. Så ja, gissa vem som ska till veterinären på måndag igen? Kan jag få klippkort där snart?

Hoppas, hoppas det inte är något allvarligt, men har redan pratat med Christine och röntga/ultraljuda hals och nacke kommer vi att göra. Har hört så många de senaste åren som har haft snubbelhästar och när de har kollat upp det så har det bara varit tack och hej. Fasar inför detta, men måste kolla upp det innan en olycka händer..



Ratzia, Fia och jag på en skön runda i skogen idag :)