Lagom är bäst.

Hästar är väldigt sällan lagom utrustade och nu menar jag gångarterna hos dressyrhästar. Så här kan det låta:

"Mycket trevlig häst! Snygg modell, bra exteriör men den kunde haft bättre galopp."

"Elegant häst! Utomordentligt bärig och god galopp, traven är mer medioker."

"En häst med trav utöver det vanliga! Galoppen är luftig, skritten är tyvärr något spänd och kort."

Visst är det igenkänning på denna typen av utlåtanden?

Under flera dagar har jag funderat över om jag på om jag i riktiga livet träffat på någon eller några hästar jag skulle säga varit lagom, över det hela alltså. Exteriör, storlek, gångarter och temperament. Jag har sett många fina hästar men faktiskt inte någon helt igenom lagom.

Min stora favorit, världens bästa Valegro bedömdes när han var ung ha för stor galopp för sitt eget bästa. Hans galopp är stor, närmast gigantisk men en skicklig ryttare och anpassat arbete har gjort den hanterbar för hästen.

Arbetet med att hitta ett sätt att vända hästars svagheter i de olika gångarterna till något bättre är alltid roligt. I dag konstaterade en ryttare och jag att vi löst problemet med hästens skritt, den har slutat gå i passgång. Att hästar passar i skritt är tyvärr ett vanligt bekymmer, många hästar har idag korta ryggar och stor skritt. De får inte plats med benen och inte tid att lära sig att hantera skritten.

En häst faller inte över i passgång för att det är kul, om är hästen frisk är passgången i princip till 100% ett ryttarproblem.

Att utveckla traven sägs vara det lättaste. Det har jag alltid hört och jag håller med, i stort. Galoppen är knivig att förädla tycker jag, vare sig den behöver bli större eller mindre.

En häst med exteriöra avvikelser(från det optimala) och en energi utöver allt jag varit med om har jag och ryttare/ägare Eva jobbat med några  år. Den som hänger i min blogg vet redan vem Delores, till vardags kallad Dolly är. Hon är ett sjuårigt sto som är född i Tyskland, kom hit som föl och är e. Diamonit – Fürst Heinrich.

Det har tagit tid att lära Dolly att ta i "lagom", att sansa sig. Jag har följt henne sen Eva köpte henne som oinriden ung häst. Allt och då menar jag allt går i 100 knyck, promenader i skogen eller dressyr. Hoppningen har varit likadan. Det har krävts många upprepningar med otroligt pedagogiska och enkla övningar under det vakande ögat hos en duktig hopptränare för att hon ska ta i "lagom". Nu hoppar hon riktigt bra!

Galoppombyten har varit en stötesten. Det ena förstod hon relativt snabbt hur hon skulle göra, utan att skena eller göra akrobatiska luftsprång. Men det andra, det har satt våra förmågor på prov. Ryttaren har fått öva tålamodets svåra konst och jag har fått fler rynkor i pannan och gråa hår av att fundera ut hur vi skulle gå tillväga.

Så igår, en välsignad morgon inträffade "lagom"! Sätt på ljudet, hallelujamoments är roliga!

                       Tack Dolly för att du visade din goda vilja. ♥  //Nöjd Kajsa