Kolik, Panik och mera Hoppning

Varning för blodig bild längre ned!

Vilken eftermiddag det blev igår. Jag låg inne och slumrade på soffan när mamma ringer och säger att jag måste komma, för Natalie har fått kolik. Fick eld i baken och rusade ut. Mamma ringde veterinären, som var i Frillesås. Skulle ta kanske en timma innan hon hann komma. Vi fick leda henne så länge, och hon försökte flera gånger att lägga sig ner. När vi hade gått med henne länge ringde vi veterinären igen, och hon sa att hon kunde få lägga sig ner i boxen och vila. Så fort vi hade släppt in henne la hon sig raklång ner i boxen, huvudet på marken och blundade med ögonen. Jag var helt övertygad om att hon skulle dö, där och då. Mamma också uppenbarligen, då hon plötsligt började prata om hur vi skulle få ut Natalie ur boxen efter att hon hade dött.. Strax innan veterinären kom så reste hon sig plötsligt upp och piggnade till. Började leta efter höstrån i boxen..

När veterinären kom och kände igenom henne så var det gaskolik. Hon slangade henne och gav henne både det ena och det andra. Natalie verkade mycket piggare. Veterinären trodde att koliken berodde på att vi fick nytt ensilage förra vecken. De har ätit det nya i en vecka, men det borde ändå varit det som hon reagerat på.

Förra veckan fastnade förresten Natalie med ena framhoven under boxdörren, och skar upp en stor flik. Mamma trodde att den skulle fästa fast igen, men eftersom den inte hade gjort det och veterinären ändå var på plats så fick hon skära bort den och sedan sy. Natalie fick lokalbedövning och det var en stor bit hud som hon skar bort. Det forsade blod och jag var grymt imponerad över hur veterinären med nål, tråd och sax kunde sy ihop det när hon knappt såg något för allt blod. Vad hade man gjort utan alla dessa duktiga veterinärer?

 

Denna stora bit fick veterinären skära bort

 

Herregud vad det blödde. Jag fick vara veterinärassistent och hjälpa till med tryckförband m.m. Ganska spännande! Hade varit kul att få följa med en veterinär en heldag.

När veterinären hade åkt på kvällen gjorde jag i ordning Hedda för hoppträning. Som ni vet så hade jag förväntat mig en betydligt mindre jobbig träning en den jag hade på förmiddagen för Thomas. Dock hade väl Ewa inspirerats av förmiddagens träning, så hon var minst lika tuff som Thomas och vi körde samma övningar och jag fick rida Hedda på samma sätt som Marco. Vilket inte uppskattades, haha! Jag brukar mest jamsa med och låta saker och ting ske på hennes villkor, vilket har fungerat bra. Glad häst = Glad Ryttare = Jätteglada! Igår däremot fick jag sätta lite mer press på henne, och då blev hon förbannad och började stutsa och springa på tvären. Vi hoppade en oxer ur sväng, och en gång ville Ewa att jag skulle ligga kvar på volten några varv innan jag styrde på oxern, för att få henne att runda sig runt innerskänkeln och inte skjuta ut bogen och dra iväg. Ni kan se på filmen hur arg och hetsig hon blev när hon inte fick hoppa hindret, utan ligga kvar på volten och jobba. I vilket fall som helst så är jag jättenöjd med lektionen, även om jag hade kramp i varenda muskel efteråt. Hedda hoppade väldigt väl och fint och det var bra att jag fick sätta lite mer press och komma åt henne. Ska försöka rida henne och Marco likadant nu, så blir det nog bra i slutändan :) Jag brukar skoja om att Marco och jag ska hoppa OS 2020 (get real, please) och jag gissar att det är därför Thomas och Ewa har blivit så tuffa, haha!

 

Deras nya öknamn har jag gett dem med kärlek, och glimten i ögat!
 

Hedda på träningen igår :)