Jättebesviken och Jättenöjd

Med Hedda idag har det varit väldigt blandade känslor. Vi är verkligen inne i en svacka just nu, men i dagens sista klass kändes det mycket bättre, även om det inte blev felfritt! Det finns bara en sak att göra, fortsätta träna och tävla, och till slut kommer det släppa. Hoppas jag! 

Började med 120 cm som var en tidshoppning. Jag tänkte inte på tiden, utan red utanför överallt men med ett bra tempo. Hon hoppade bra i början, men in i kombinationen, hinder 7, så river hon bakbommen på inhoppet. River sedan också hinder nummer nio, ett räcke. Jag var sååå besviken när jag kom ut! Vi hade bra distanser överallt, bra tryck, och ändå blev det 8 fel. Jag var jätteledsen och kände att hon bara var nonchalant..

Sedan var det dags för 130 cm, vilket vi inte hoppat sedan augusti på Laxhoppet i Lilla Edet. Det var bara någon vecka efter den tävlingen som hon blev skadad. Jag tycker det är jättestor skillnad på 120 och 130, och tycker att 120 cm är lågt, och att 130 cm är monsterhögt. 

Hinder 5 i 130 cm var ett räcke, sedan var det en kort väg på böjt spår in i första kombinationen. Här blev jag aldrig klar och fick inte till någon bra distans, så vi kom för nära på inhoppet och rev. Resten av rundan var felfri och jag kände mig väldigt nöjd efteråt. Nu var det liksom inte ett slarvriv från Heddas sida, utan det var istället jag som fick till en halvdan väg och inte blev klar i tid. Då känner jag att det är okej med ett nedslag. 

Så trots besvikelsen från 120 cm fick jag avsluta dagen med en bra runda som jag är nöjd över. Bara att träna och tävla vidare, så släpper det nog för oss snart. Förra året var ju kanon med massa vinster och placeringar i 120 cm och även placeringar i 125 och 130. Året innan dess var också ett toppenår med massa placeringar från 120 cm - 135 cm. Även debut i 140 cm med ett riv. Kanske är det dags för ett år med lite mindre framgångar? Nä... Det hoppas jag inte. Får tänka positivt. Keep calm and ride on, som man säger.