Jag skapade mitt eget drömjobb

Hej, 

Flera gånger i veckan händer det. Jag får kommentarer, både på sociala medier eller i person, om att jag ska "andas", "ta det försiktigt" och "ta det lugnt". Jag brukar skratta lite när jag ser det. Hur kommer det sig att ingen säger åt min man att ta det lugnt i hans vardag? Eller till någon av mina vänner som jobbar mer timmar än 8-17? Är det för att jag är egenföretagare som man tänker att jag jobbar mer än andra, eller är det för att jag lägger ut blickar från min vardag på sociala medier?

Om jag älskar att gå till jobbet 365 dagar om året? Svaret är enkelt: Ja!
Jag älskar inte varje minut om dagarna, men om jag sätter mig ner och tittar på mitt liv, så ja. Jag älskar mitt jobb och min vardag. Älskar min familj och vad vi tillsammans byggt upp här ute på landet norr om Arlanda.

Jag med vår uppfödning Rose Bay (f. 2019 e. Cascari - Caritano Z - Chellano Z)
Foto: Hästfotograf Jenna Vainionpää

Det är 7 1/2 år sedan vi köpte gården och då hade jag en dröm. En dröm att hjälpa människor med sina älskade hästar. Att vara den trygga hamn (eller famn) man kunde ställa sin häst hos och att jag skulle göra allt i min makt för att hjälpa till. I och med stallbygget under året 2021 har jag kunnat växla upp och ta emot fler hästar. Det betyder mer jobb, men för mig också möjligheten att inte behöva tacka nej till lika många kunder som innan. 

Jag går till jobbet om dagarna och vet att jag kommer känna känslor. Jag kommer antingen få pirr i magen av ett litet framsteg i en läkningsprocess, eller så kommer jag känna oro över något. Jag kommer löpande under dagen få planera, strukturera och justera planerna. Under mina timmar i stallet kommer jag stämma av med hästägare, veterinärer och troligtvis bolla lite med hovslagare. Inte en enda sekund kommer gå åt att tänka på att jag är ensam på gården.

Innan vi köpte gården arbetade jag på en PR-byrå i Stockholm. En stor, känd och prisad byrå. Där var jag byråkoordinatior. Jag bollade och gjorde mitt yttersta för att hålla vardagen rullande och enkel för mina +50 kollegor. Steget jag tog hit till gården kändes därför inte helt långt, men nu bollar och ordnar jag för fyrbenta. 

Min man säger att jag måste skaffa mig mer skinn på näsan... Det kommer efter år av tårar, frustration och känslor i överflöd. Han har sagt till mig att inte ta saker personligt i snart 12 år, men hans uppmanande och uppmuntrande ord har ännu inte fått min näsa att växa sig tjockare. Det kan tyckas konstigt. Att jag bryr mig så mycket. Men orden "Go Big or Go Home" lever jag efter. Står hästen här så har jag belönats med ett ansvar och det är inget jag tar lätt på. Någon har ett förtroende för mig och mardrömmen är att svika det förtroendet. Därför sviker jag aldrig. Jag kan inte alltid skicka hem hästar som läkt på det sätt man önskade, men jag vet alltid att jag gjort så gott jag kunnat.

Det bringar mig delvis glädje - delvis skräck när hästägare kommer hit och säger att jag har ett gott rykte. Ett rykte är en färskvara som man måste leva upp till. Man får inte slå av takten och vara "nöjd", för jag kan inte leva på meriter om hästar som stod här för två år sedan, förra månaden eller i går. Det är andra hästar, nya kommer och de förtjänar samma energi och engagemang. Jag är inte någon veterinär, men jag lyssnar på vad de säger och skapar en lugn miljö för hästarna att vila på. 


Foto: Hästfotograf Jenna Vainionpää

Så ja. Utåt sett kan det se ut som att jag jobbar mellan 7 - 23, men sanningen är att jag lever livet mellan 7 - 23, har glädjen att få dela min passion med min familj och älskar varje sekund.

Oavsett vilket yrke du har eller vilken passion du har i livet - se till att älska det du gör. Då räknar du inte timmar, dagar eller år.

Mvh Annelie

@stallsteningeby på instagram