Jag firar!

Det där med att fylla år kan vara olika roligt. Idag har jag haft en rolig födelsedag och har blivit alldeles lagom uppvaktad i verkliga världen. I den andra världen,nätvärlden, har gratulationerna fullkomligt rasat in och det värmer. Tänk så många människor jag lärt känna under mina 27 år! (Eller var det 59?)

Jag är ingen kalas-människa men idag firar jag något stort och värdefullt, jag firar 50 år på hästryggen. De absolut 50 bästa åren i mitt liv. När jag fyllde nio år fick jag lov att börja på ridskolan och sen har det gått av bara farten.

Tänk så många hästar jag haft ynnesten att få träffa och hur många fler människor! Jag känner människor i hela Sverige och delar av Europa som jag träffat genom hästarna.

Tidigt i morse, när dagens första häst galopperade runt på banan i fin form funderade jag på hur många människor jag lärt att rida under alla dessa åren. Jag tänkte också att det är fortfarande lika roligt att se när ett ekipage hittar rätt i ridningens svåra konst.

Från ängslig ridskoleunge till Grand Prix-ryttare, vem kunde ana det den där lördagsmorgonen för 50 år sen? Jo, jag vet en som anade. En som var min största supporter i karriären och stod bakom mig när jag valde att ha hästarna som yrke. Min pappa ...

Jag blev ryttare, ridlärare, tränare och har varit lycklig för det i alla år. Tack pappsen!

Med detta inlägget vill jag tacka ALLA som tagit sig tid att gratulera mig idag. Många träffar jag sällan och några ser jag ofta. Jag hoppas innerligt att vi kommer fortsätta att ses, på ena eller andra viset.

Jag fortsätter som innan, vill ni mig något står jag säkert på en ridbana nära DIG, förr eller senare. Stort tack alla, ni har förgyllt min dag!

                                 Hej hopp!  /Kajsa