Jag - en fastklamrande kardborre i sadeln

Mette Henriksen instruerade sitsens grunder.

Hej på er!

Så var första dagen av tre gjord på Flyinge. Till att börja med kan man bara konstatera att det är helt fantastiskt att vara i den här miljön. Ridkonstens historia sitter liksom i väggarna, eller i ridvägarna – eller i stallarna för den delen.
Vi är sex glada tjejer som drillas i dagarna tre – på Flyinges fina skolhästar. Två ridpass – ett med sits- och dressyrinriktning och ett med fokus på avslappning ute i omgivningarna av Flyinge har klarats av.

Fokus dag 1 har legat på att identifiera såväl positiva som negativa sidor av våra kunskaper som ryttare.
Under det första ridpasset filmades vi med det relativt nyinstallerade Film.me-systemet i det stora ridhuset. Ett litet armband sätts på armen på den som ska filmas, på den sitter en sensor som visar vägen för var kamerorna ska riktas.

Sju minuter kan spelas in ett svep – idag blev det dock kortare sekvenser från samtliga ryttare. Dessa länkas direkt upp via Youtube och vips – så kan man se sig själv på storskärm!

Sitsen bygger på tre "lådor"
Att bli filmad när man rider – och att sedan titta på det som filmats för att analysera sin sits – är ett riktigt bra sätt att bli medveten om fördelar och nackdelar. Visst är det lite jobbigt att se sig själv på hästryggen, när det dessutom är flera andra som är med och ser filmen. Men så småningom sjunker det ”dåliga” in och man börjar faktiskt se fördelarna också. För allt är ju så klart inte bara dåligt.

Mette Henriksen är Flyinges sitsguru nummer ett, tillsammans med henne – som också instruerade under dressyrpasset – gick vi igenom ryttare för ryttare.
Hon visade upp ett bra tänk för att förklara sitsens grundstenar – enligt henne är den nämligen uppbyggd av tre olika ”lådor”.

Sittbenen och bäckenet är utgångspunkten för sitsen, nästa ”låda” är magen och ryggen och till den sista lådan hör axelpartiet.
För att kunna sitta i balans rakt över hästen måste alltså alla delar interagera med varandra, men om man har en svagare ”låda” påverkar såklart även den de andra två.
– De är som kugghjul som går i varandra, förklarade Mette.

Alla skumpar – puh!
Det är lättare att jobba hästen i galopp än i trav, i galoppen är det helt enkelt lättare att följa hästens rörelse fram och tillbaka i sadeln. I traven höjs och sänks hästens rygg på ett annat sätt, vilket gör det svårare att sitta ned på den.
– Alla skumpar! Till och med en ryttare som Kyra Kyrklund! Under ett projekt där hon filmades med höghastighetskamera visade det sig att även hon skumpar. Kyra slog skämtsamt vad med filmaren att hon inte skulle lämna sadeln alls, men visst gjorde hon det. Alla skumpar, så är det bara, säger Mette.

I traven ”kostar” det alltså mer att hålla sitsen stabil. Och då är det lätt att klämma med knäna, vilket medför att du spänner rumpa och ljumskar.
– I det läget kan man tänka att man ska flytta ned punkten där knäet ligger an mot sadeln, ungefär fem centimeter. Om man lyckas med det kan man också få en bättre användning av höftleden. När du blir spänd i skänkeln påverkar det inte minst hästens ryggmuskulatur, den får svårt att arbeta korrekt om du klämmer den i sidorna, instruerade Mette.

Det som inte ryms i hennes ”lådor” nämnda ovan är händerna och armarna.
– Handen är vår viktigaste kommunikation med hästen. Armbågen ska vara placerad något framför axeln, och med tummen kan man tänka att man ska göra ett litet tak uppe på handen. Det taket ska du sedan använda för att reglera tygellängden, i stället för som det ofta blir att den glider igenom vid lillfingret, sade hon.

En svankig rygg medför ofta att ryttaren hamnar före hästen i rörelsen, den uppfattar detta som att den ska sakta av. Lägger du där till en knipande skänkel som driver framåt blir det många olika signaler på en gång.
– Jag brukar säga att man ska tänka att man har ett ”öga” precis där revbenen går samman i magen. Ögat ska visa vägen och se igenom hästens öron, förklarade Mette.

Ta en sak i taget
Det är onekligen en hel del att tänka på som ryttare.
– Man kan inte göra allt på en och samma gång utan man får ta en sak i taget, sa Mette innan vi skildes åt för dagen.
Till i morgon har vi fått hemläxa, vi ska identifiera tre ”problem” med vår sits som vi vill att vi riktar in oss på under tisdagens sitspass. Då ska vi nämligen longera varandra och bara fokusera på oss själva. Det ska verkligen bli spännande – och nyttigt!

Just i detta nu har jag minst tio saker som behöver förbättras, men jag får väl sova på saken och vaska fram tre akuta ”måsten”.

Det som kanske fastnade mest under Mettes föredrag var liknelsen mellan en ryttare och en kardborre som klamrar sig fast. Efter att ha sett mig själv i sadeln passar den dessvärre ganska väl in på mig.
Men det ska det förhoppningsvis bli ändring på nu – med hjälp av både fyrbenta och tvåbenta experter!

Nu är det dags att natta hästarna som står på stall!

Vi hörs!
/Ida

Lärorikt att se sig själv på film!

Propell gjorde sitt bästa under första passet.