"Intresset avtar nog snart!"

Hej!

Klockan är efter midnatt här, men ibland får jag feeling att blogga lite. Skriva ner mina känslor i just den stunden jag känner dem. Så here we go! (vid köksbordet, precis inkommen från stallet). 



När jag för trettio minuter sedan satt i maskinen för att förbereda alla hagar med vatten till morgondagen, slog det mig. Jag firar snart 30 år med kärleken till hästen. För mig började resan med en far inom det militära. Han skulle på en av sina utlandsuppdrag, tror det var fredsbevarande arbete i Bosnien eller Kosovo denna gång. Inte lätt att minnas för det blivit en del vändor genom åren. Jag började på ridskolan med skräckblandad förtjusning, för att ha lite "tidsfördriv". Min ingifta "moster" har berättat att mamma någonstans funderade när "hästfasen" skulle gå över... Hon erkände att hon svarat att intresset avtar nog snart.

Allt detta kom till mig i kväll. När jag satt där i maskinen och funderade varför den inte rörde sig framåt. Jag hade glömt lägga ur det neutrala läget, och verkade i min värld bestämt kunna tro att den skulle drivas framåt med tankens kraft. Min arbetsdag började strax innan klockan 06 i morse, och slutade som sagt vid midnatt. Det känns ändå helt okej att vara lite trött då. I samma veva såg jag att mina skor gått sönder. Kan konstatera att mina fötter klarar mer än 30.000 steg om dagen - skorna not so much.

Hur som helst, jag svamlar. För jag är lite trött, men stolt. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv och vad ridsporten gett mig. Den har fostrat mig till en person som inte tittat på klockan (eller lönekontot...) ;-) Den har disciplinerat mig så pass att dagens uppsatta uppgifter ska utföras, oavsett tid på dygnet. Hästarnas har gjort mig nyfiken och format mig i roller som tvingat mig att gå på magkänsla och söka information på samma gång. 
I företaget Stall Steninge By är jag vd, ekonomichef, marknadschef, PR-avdelning, inköpsansvarig, anläggningsansvarig, kvalitetsansvarig, säljare, personalchef, förare och projektledare. Alla dessa roller har jag antagit utan utbildning, anställningsintervju eller meriter. Det har helt enkelt bara varit uppgifter som stått framför mig och som skall lösas. Lite roligt när man tänker på det. Och det gör jag sällan.

När jag ser denna bild minns jag känslan av stolthet och glädje. Mäktig känsla! (Foto: Sofie Sköld)

Min make, Per, håller just nu, tillsammans med vår Sofia på Ludvig & co, kvinnan som på riktigt har koll på vår bokföring och kan alla regler, på att starta ett Aktiebolag. Han informerade mig för någon vecka sedan att jag är satt i rollen som vd. Mitt direkta svar var "nej, det kan jag ju inte vara". Ni skulle sett blicken! Han stirrade på mig som att jag sagt att jag inte ville ha häst längre. Och när han hämtat sig och informerat mig om att jag haft rollen i 8 år redan, men i en bolagsform där det inte behövt vara utskrivet, då fick jag ge med mig.

På fredag firar vi 8 år på gården. 8 år som har format mig till den jag är i dag. 8 år där jag haft ovanstående roller på gården, men inte tänkt en enda dag på att det är mitt jobb. För är det bland det roligaste man vet i världen, då kan det ju inte vara ett jobb? Det känns i alla fall inte så. Det känns bara som att jag har roligt om dagarna.

Vilken lycka! Och allt för att ridskoleponnyn Roxette charmade mig med sin stubbman för alla dessa år sedan. <3

Mvh Annelie