Inställning och attityd

Nu har jag varit med om en hel del och sett både bra och dåliga saker inom hästvärlden. Ju mer jag upplever och lär mig, tydligare blir min bild av hur jag vill vara som ryttare och hästmänniska. Jag vet att jag är ung och har massor kvar att lära. Men jag vet varför jag håller på med hästar och det tycker jag fler borde påminna sig om ibland. Jag älskar dessa underbara djur. Jag rider för att få den där häftiga känslan när det känns som att man är ett och man nästan bara tänker fram rörelserna. Jag jobbar med hästar för att ibland ha en mjuk mule mot min kind. Eller när man leder hästen nära något obehagligt och hästen visar sitt förtroende genom att följa lugnt förbi. Det är ju det som är grejen, det är varför jag är ute i stallet 9-21 i alla väder och kämpar på i med- och motvind. Att ha ömsesidig respekt med dessa mäktiga djur, både uppsuttet och avsuttet.

Därför kan jag bara inte förstå VARFÖR vissa människor överhuvudtaget rider. Om man tvingar hästen, endast har en envägskommunikation och ingen harmoni. Vad är det roliga med att rida då? Varför jobbar man så hårt, lägger ner pengar och tid, om man aldrig känner det där magiska samspelet? Ryttare som använder tuffa träningsmetoder där man helt tar bort hästens möjligheter att ge respons på hjälperna, tycker de ens om hästar?

Vi är alla människor och gör misstag. Jag erkänner att jag har tappat tålamodet ibland, men jag vet att det är fel och lär mig något av det. Maria sa något som jag försöker ha med mig, att som ryttare alltid förvänta sig att hästen gör sitt bästa. Även om det inte alltid är sant, det finns hästar som försöker hitta vägar att komma undan arbete. Men om man tänker att hästen alltid ger sitt bästa, då blir det så mycket roligare att rida. Då vet man att det är JAG som måste ge rätt signaler, rida rätt övningar och se till att man utvecklas tillsammmans. Ryttare med attityden "det är hästens fel" har nog inte lika roligt.

Förvånas även över hur många ryttare som fokuserar på fel saker. På tävling när man frågar hur det har gått är det sällan man får till svar "jättebra". Oftast kommer det som gick dåligt först, sedan kanske man får höra en eller två saker som gick mindre dåligt. Min kloka mamma har präntat in i mitt huvud att alltid tänka på det som var bra. Vi kunde åka på tävling där hästen var helt prillig och spooky inne på banan, men vi kunde säga att han iallafall var fin på framridningen. Nästa tävling gick det lite bättre och till slut hade vi placeringar och vinster upp till medelsvår dressyr, DM-guld och vinst i Norrlandsmästerskapet. Självklart har inställning massor att göra med vilka resultat du presterar. Se bara hur många elitidrottare som har mental träning. Hästen känner också av vilken stämning du är i, jag tror att en glad ryttare ofta rider på en glad häst.

Det var några funderingar såhär på söndagkvällen. :)

Astrid

Även om det ibland såg ut såhär fanns det nog något som gick bra :)

Efter något år och mycket träning såg det mer ut såhär.

Fortfarande samma hästtjej som håller på att förverkliga sina drömmar.