"Idag mår jag inte så bra och det är okej det med"

Jag har funderat en hel del på det här med acceptans och att våga må dåligt. 
Har jag accepterat min fysiska situation? Och vad innebär en acceptans för mig - livskvalitet? Och vad är då livskvalitet? 
När är man frisk och när är man sjuk och allt däremellan?

Normen är att vara frisk, och vad är frisk för mig?
Är ordet och/eller innebörden av "frisk" en subjektiv bedömning?
Lite som "använda sitt sunda förnuft" - Vad innebär det för dig, mig och er andra? 
Den normativa kroppen är en kropp som jag förväntar mig kunna ta mig dit jag vill, ha kraft att orka med det jag vill göra. Ung som gammal.

Att leva med kronisk sjukdom innebär troligtvis att man upprepade gånger behöver svarar på frågan, "om du har accepterat sin skada/nedsättning/sjukdom"... 
Frågan kan komma från personer runt omkring dig, men kanske främst från dig själv.
Men vad betyder det ens att acceptera sin sjukdom?

Säkert finns det lika många svar på den frågan, som det finns personer med någon form av kronisk nedsättning.
Och vad man lägger i ordet acceptans är också olika från person till person.
Det finns de av oss som ex..

- Säger att de aldrig kommer att acceptera sin nedsättning/sjukdom för det vore ju att låta "den" vinna.
- Har accepterat att de har en nedsättning/sjukdom, men som inte vill kompromissa utan kör på som om det inte fanns.
- Har accepterat att sjukdomen är en del av livet och planerar därefter, efter vad kroppen klarar av och orkar med.
- För några av oss betyder acceptans att leva och berätta öppet om situation
- medan andra inte vill dela eller prata om situationen alls för att inte göra det till en del av sin identitet.

Vi som lever med olika nedsättningar har inte samma möjlighet med att våra kroppar tar oss dit vi vill ta oss, åtminstone inte lika snabbt som vi vill, eller kanske på det sätt vi egentligen vill. 

Foto: Privat - Marie Karlberg och Dalgaards Dux på gården hemma

Jag är en av alla som lever med en kronisk sjukdom och med funktionsnedsättningar så då är jag lite av en normbrytare alltså? 
I alla fall, Jag behöver vara mer förlåtande och lite snällare mot mig själv.

Det är okej att ta hand om sig själv och sin kroppen. Det är okej att prioritera sig själv och kroppen framför något annat.
Också viktigt att det att förlåta sig själv och kroppen för att något kanske inte gick som planerat.
Det betyder inte att du skyller ifrån dig, att du inte vill eller kämpar, utan bara att du faktiskt är lite snällare mot dig själv eftersom du jag behöver hålla länge.

För mig innebär också acceptans en medvetenhet om att mina förutsättningar är en del av mitt liv, och alltid kommer vara det.
Mina förutsättningar kräver att jag är snällare mot mig själv och att jag tar det lite lugnare och lär mig att hantera tunga dagar.
Jag är inte min sjukdom, utan jag är vad jag drivs av, mina värderingar, relationer, mål och drömmar.

Så Vad behövde jag då göra för att acceptera min nya kropps förutsättningar?

- behöver landa i ett lugn
- att acceptera det jag inte kan förändra
- mod att förändra det vi kan förändra
- och förståelse att inse skillnaden

Vi vet alla att vi kan må bra, även om vi har en kronisk sjukdom eller något annat som är en livsutmaning och det är okej att må dåligt.
Ibland är det skitjobbigt, ibland har vi ont, ibland har vi ångest och ibland känns det sjukt orättvist, och det är okej att känna så. 
Jag tror att det är viktigt att låta sig känna allt detta om man behöver det, men det är också viktigt att våga ta steget vidare och se vilka nya möjligheter som finns framför en.
Genom att jag får möjligheten till Mental coachning av Christina Bolander https://christinabolander.com/horseinmind
Så har jag lärt mig att tänka framåt men att ha landat i mina känslor, att våga ställa mig själv frågor och att våga besvara dem.

Hur ser du på att acceptera din sjukdom/börda/förutsättningar i livet? Fråga dig gärna vad betyder acceptans för dig.
Våga fråga om du verkligen skulle bli lyckligare med just den lyxiga kappan från ett trendigt svindyrt ridsportmärke, eller just de där handgjorda måttanpassade ridstövlarna som är så hett inne, eller varför inte DEN hjälmen!!!!...

Vad gör dig lycklig?

Foto: Privat - Marie Karlberg och Dalgaards Dux på gården hemma

Jag kommer att inleda ett nytt kapitel i mitt liv som ni kommer att få ta del av och följa framöver. 
I detta kapitel kommer att spegla känslor, utmaningar, framgång och såklart HÄSTAR!!!!!! 
Det kommer att ställa mina parahästar på prov men först ska de skolas ännu lite till. Men ni får snart Se :-) 
Lite rädd är jag.... Men detta ska vi tillsammans greja!

Foto: Privat - Jumjum 32 år och inne på sitt 33 år, på gården hemma

Tack för idag och kram på er!