"I have a dream!"

Jag har ägnat några veckor åt kontemplation...  (djup begrundan, grubbel, tankfullhet)

Jag grunnar på sakernas tillstånd och som ofta över den varierande tolkningen av vad som är  bra ridning i allmänhet och bra utbildning av hästar i synnerhet.

Just nu gäller det "Läromästare" och då menar jag de äldre, oftast iallafall, dressyrhästar som annonseras ut till försäljning med den överskriften. Speciellt den kategori som ska gälla för att kunna lära någon att rida svår dressyr...

Att köpa (eller låna) en läromästare är enligt en del det snabbaste och säkraste sättet att som ryttare ta sig till den högsta nivån. Jag håller med, i de fall då "läromästaren" är välriden, har några av sina bästa år kvar på banan samt att ryttaren har tillgång till kvalificerad tränare så gott som dagligen.

Nu är det inte alla förunnat att kunna skaffa en sådan häst och inte heller få träning så ofta och då köps ofta en helt annan typ av läromästare.

Det är den typen av häst jag är  nu fundersam över efter att träffat på ett exemplar på en träning för ett tag sen.

Jag hade för några år sen en upplevelse som jag sent kommer att glömma, och det var som provryttare i sadeln på just en sådan häst. Till saken hör att den hästen hade en prislapp på "ca" 800 000:- och möjligen skulle kunnat tjäna som läromästare på Mvs A/ St:George-nivå så jag hade ganska höga förväntningar.

Nåväl, den tilltänkte köparen hade god storlek på sin plånbok och ville gärna kunna gå en genväg (hennes egna ord) till svår klass.

Vi reste många mil, säljaren var informerad om att köparen var orutinerad samt att jag skulle följa med som sakkunnig och testryttare.

Hästen förevisad av säljaren och det såg ok ut. En fin, ganska stor och rörlig häst med vacker brun färg. Det enda jag inte gillade var att hästen såg ganska framtung ut och att vi inte fick se eller rida hästen på träns, säljaren menade att den funkade mycket bättre på kandar...

Sen skulle den tilltänkte köparen upp. Det propsade säljaren på och så fick det bli. Nu började jag bli fundersam för det såg genast mycket mindre smidigt och lättsam ut. Fortare och fortare gick det och ryttaren verkade se rätt förvirrad ut. Långa sporrar fick hon rida med också, det var hon inte van vid.

Men hästen travade och galopperade i slutor (böjd och sprang på tvären) snurrade runt på bakdelen i galopp och bytte också galopp nästan där den skulle. Ryttaren var till slut rätt så imponerad,

Men sen skulle jag rida, vilket samme säljaren inte var så pigg på, allt var ju till ryttarens belåtenhet?

Jag satt upp ändå, kortade upp tygel och fastställde vilket jag redan anat att hästen var som ett järnspett i halsen och hängde som en betongklump i tygeln. Jag är ingen "stark" ryttare och hade lite svårt att sitta kvar bekvämt i sadeln.

Sen blev det åka av kan jag säga. Halvhalt fanns inte på karten, det var bara att hänga med. Slutet kom när jag i trav vände in på diagonalen och hästen satte av i ökad trav med mig hängande rätt ut som en vimpel i tyglarna. Efter hörnet när jag lyckats få stopp på eländet satt jag av, räckte över tyglarna till säljaren och tackade artigt nej till denne läromästare.

Vi åkte alla milen hem ige och under färden försökte jag förklara för den som nu inte längre var en köpare att det inte gick att rida svår klass per automatik bara för att hästen startat i St.George. Det insåg hon efter 15 mil men det tog alla de övriga nästan 25 milen att förklara att sådär ville inte jag att en svårklasshäst skulle vara att rida. Den hästen var ingen läromästare även om den hade gjort ett och annat hyfsta resultat på tävling.

Det är oerhört svårt att förklara en känsla, men det går iallafall att komma nära. Jag har en dröm om att det skulle vara lite enklare att sitta upp på de s k läromästarna och få en bra känsla, så man som ny ryttare kan få en möjlighet att förstå vad det handlar om.

Det ska inte vara tungt och trögt eller behövas långa sporrar och kandar för att lotsa runt en rutinerad tävlingshäst oavsett om ryttaren är erfaren på den nivån eller inte.

Den hästen jag träffade på för några veckor sen var en riktigt vänlig häst, köpt som läromästare, inte så svindyr som den i mitt exempel. Men tråkigt nog var den allt annat än lättväxlad och det hade den nye ägaren redan konstaterat.

Jodå, jag vet precis hur den var för jag red den och i min värld var det långt till lätthet och egenbalans även om den kunde byta galopp.

Och nu när jag ändå talar om lätthet, balans och samverkan kommer jag osökt in på dans.

Jag har en annan dröm, en hemlig en och den handlar om att få dansa på en riktig bal. Till smäktande valsmusik, i balklänning av vackraste siden, tyll och med paljetter. Förd i dansen av en mycket dansant kavaljer klädd i frack. Faktiskt kittlande nära att rida Grand Prix på en välriden häst tror jag.

Så här "dansar" jag till oftast runt, till vardags alltså...