Hon kom, sågs och segrade, i lättridning

Jag erkänner utan omsvep att jag är en nörd. Eftersom jag var långt ute på Västgötaslätten i ett ridhus och arbetade i lördags, alltså inte i Flyinges ridhus, fick jag gasa på duktigt på hemvägen för att hinna till websändningen av Charlotte Dujardins testridning av 4-åringarna.

Starstrucked.... Ett ord på engelska passar bra för nu har team Hester/Dujardin inom två veckor fascinerat den svenska dressyrpubliken och ja säkert fler än dem.

De har med mycket enkla medel förklarat och visat att det lågmält och med små medel går att visa upp nya sidor hos våra riktig bra ryttare och högst bedömda unghästar.

Vi står lätt hänförda vid ringside och applåderar när en ung hingst visar en mjuk fin ökning eller när en ryttare visar att den till slut och på ett bra sätt kan lösa en uppgift i den högre skolan. Brittiska team Hester/Dujardin har uppenbarligen något att ge oss som vi suktar efter.

Det finns inget nytt under solen, jag upprepar det envetet. Dessa två världsstjärnor visar att det med positiv inställning, strukturerad och mjuk traditionell, god klassisk ridning går att nå i vissa fall imponerade förändringar/förbättringar på 15 till 30 minuter.

Charlottes ridning av finalhästarna var fenomenalt bra. Och hon sa något som jag gillade alldeles särskilt mycket när hon red den sista hästen Dragon Welt, hennes favorit för dagen. Ungefär så här lät det:

"Whoever is owner of this horse, he should give him to me."

Känns väldigt bra när testryttaren inte känner till vare sig ryttare eller ägare till hästarna de rider. Då är det ju så långt som möjligt en objektiv bedömnng och det måste vara det optimala.

Well done, skulle jag vilja säga och nu får vi se hur "The Hester/Dujardin way of riding" sprider sig över hästsverige. För när jag lyssnar och läser på sociala medier så är tolkningen av brittiska besöken långt ifrån entydiga.

Men att det var riktigt riktigt bra, det verkar alla överens om. Kontakt, balans och näsan ut, det är de förlösande orden!

"Calle"och jag en vinterdag för några år sen.

Nu är jag tillbaka i verkligheten och tillbringade dagen i ett ganska kallt ridhus i Halland.

Svenska Ridsportförbundet/distrikt Halland hade kallat till fortbildning för tränare. Landslagscoach Bo Jenå var inbjuden att prata om tömkörning. Den närvarande tränartruppen hade mycket varierande kunskaper i den ädla konsten förstod jag.

Jag ställde en fråga till Bo som han passade vidare och jag fortsätter leta efter svar. Den som söker den finner och jag undrar var jag kommer hitta vilken lära som ligger till grund för den tömkörningsundervisning som används vid svensk ridlärar/tränarutbildning.

Är det månne Yngve Viebke-modellen? Den måste väl finnas nerskriven någonstans så alla får lära sig samma sak?

Av allt detta har jag själv fått inspiration. Det är kanske en ny häst på väg till mig...

Tallyhooo!