Stalldrömmar
7 oktober 2015, 18:22
Hög på träningsendorfiner!
Idag och igår har man blivit påmind om att man faktiskt fortfarande bor i Skåne. Del vill säga - det har blåst! Innan flytten hade jag hästarna i Höllviken nära havet, och det blåste mer eller mindre varje dag. Jag tror jag kan minnas två eller tre vindstilla dagar på hela tiden!
Men här i Asmundtorp har det varit misstänkt vindstilla. Visserligen är själva husen på gården väl omgärdade med höga träd som ger lä för alla västvindar, men det har faktiskt varit ovanligt vindstilla! Men den här veckan blåser det från öst och vinden går rätt över grannens fält över hagarna och över ridbanan. Där finns liksom inget som tar emot.
Som tur var kan jag rida i lä för träden nere på mitt fält. Men det är ju knappt så man kan ta sig dit! Just nu blåser det 10,5m/sek med byar på uppåt 17m/sek och då har det ändå mojnat lite. Domingo uppskattade inte alls att vara i hagen idag. De andra två sket lite granna i vilket. De gick runt och betade som vanligt, medans Domingo betade lite, gick och ställde sig med rumpan mot vinden, skrapade lite missnöjt, drog en runda och sen betade lite till. Blev nästan lite orolig att han hade kolik - men nej. Han var bara sjukt missnöjd med vädret. Well, can you blame him? Jag kände mig också lite missnöjd med vädret faktiskt. Men det är mysigt att sitta här inne med en varm kopp te och en chokladbit...
Man vet att det blåser när ens sopkärl blåser omkull och man hittar soppåsar i trädgårdslandet 40 meter bort!
Igår var jag och Ferdinand och tränade för Kerstin André! Så sjukt kul och inspirerande! Jag var helt hög på träningsendorfiner hela kvällen (det var inte min man som slocknade i soffan kl 21...)!
Dagen började med en mysig långfrukost och promenad med hunden med mina föräldrar. De sista innan det var dags att skjutsa dem till Stockholmståget i Landskrona. Efter att ha lämnat av dem vid tåget åkte jag för att hämta min väst och mina ridstövlar hos skomakaren. Han hade lovat att ha dem färdiga till tisdag förmiddag, men det var dom förstås inte... Lite lätt besviken över att inte kunna ha mina stövlar på träningen, fick jag helt enkelt nöja mig med att åka därifrån med min väst.
Passade på att tanka på vägen hem och väl hemma kopplade jag på transporten och körde fram den så det skulle vara färdigt och redo för eftermiddagen. Ett snabbt ombyte och så dags att rida Domingo. När jag nästan klätt på honom helt kom jag på att jag glömt benskydden inne på tork i huset (eftersom jag tvättat dem dagen innan), och skulle "bara" springa in och hämta dem medan Domingo väntade i stallgången. Men när jag kommer in möts jag av blomblad! Överallt! Hela hallen och vardagsrummet är täckta med rosenblad. Det är Daisy som på obegripligt vis lyckats välta ned en vas med rosor som vi fick av grannen i söndags, och sen slitit dem i stycken. Som tur var hade inte vasen gått sönder. Men vatten och blomblad över hela golvet. Och där står jag med en häst som står och väntar på stallgången, en klocka som börjar bli mycket och en hund som ser väldigt skyldig ut... Ja, vad gör man? Dags att klona sig...?
Inte trodde jag att det var min hund som skulle överraska mig med rosenblad på sängen. Men, men....
Lyckades på något vis sopa upp dom där blombladen, rida min häst, och sen fixa stallet. När jag höll på att packa det sista höpåsarna kom mina snälla svärföräldrar som lovat att ställa upp som hundvakter medan jag var iväg. En snabb fika med dem (två rostade mackor och en kopp kaffe blev min lunch för dagen), och så dags att ge sig ut och fixa i ordning för att åka och träna!
Jag önskar att jag kunde säga att allting vid det laget var framlagt och färdigputsat, men så var förstås inte fallet (återigen undrar jag var i hela friden tiden tar vägen?!). Men jag var iaf så pass välorganiserad så jag hade friserat Ferdinand dagen innan, och lagt fram GPS och tagit ut pengar m.m. Så en snabb rykt och putsning fick duga och sen är jag välsignad med en väldigt lättlastad häst - så snabbt på transporten och sen iväg.
Jag hade "planerat" (dvs sagt till mina svärföräldrar) att jag skulle lasta kl 14:45. Eftersom jag känner mig själv så räknade jag med att det i praktiken skulle betyda att jag skulle lasta 15:00. Och det stämde väl relativt väl. Kvart över tre rullade vi från gården och min lektion skulle börja kvart över fyra (att jag sen hamnade bakom en traktor stor del av vägen och fick lite bråttom på plats hos Kerstin är en annan historia). Jag hann i alla fall rida fram honom precis lagom och till och med skritta en liten stund innan Kerstin kom ut. Så slutet gott allting gott som man brukar säga.
På lektionen jobbade vi mycket med de o så viktiga grunderna - rakheten, formen, korrektheten på hjälperna osv. Kerstin är expert på att se de där små detaljerna som liksom gör hela skillnaden. Vi jobbade mycket med att få honom korrekt till yttertygeln. Vilket var jättenyttigt. Han tar min vänsterskänkel lite dåligt och det märks i både skänkelvikningarna, galoppfattningarna, volterna och hörnpasseringarna. Men jag har haft lite svårt att komma åt problemet på egen hand. Jag har böjt honom lite för mycket i halsen och lite för lite i kroppen. Kerstin var på mig om att vara mer stilla i handen och korrigera mer med benen - och vips så blev allting bättre! Både böjningen och kvalitén på gångarterna ökade genast ett snäpp. Häftigt! Och roligt att rida när man har en så känslig, fin häst som alltid försöker och vill jobba bara piloten gör rätt... Skänkelvikningarna blev också riktigt bra tycker jag. Galoppfattningarna och de enkla bytena får vi öva lite mer på... Här hemma fungerar de rätt bra (i alla fall godkänt) till höger, men de till vänster hade jag fått underkänt på vilken tävling som helst. Men jag känner att han har ett lugn i kroppen som har saknats tidigare och det gör att jag kan ställa högre krav på honom. Och som Kerstin sa - om man inte ställer några krav så kan de inte utvecklas. Då blir de som bortskämda barn istället. Men hon tyckte att han hade utvecklats på rätt håll och det gör mig så himla glad att höra! Hon tyckte också att jag ska passa på i vinter att hitta ett ridhus i närheten och åka iväg och rida i minst 2-3 ggr i veckan så han får mycket miljöträning och det blir vardagsmat att åka transport och komma bort. Ett mycket bra råd som jag ska försöka följa. Måste bara hitta ett lämpligt ridhus.
Idag hade jag tänkt att bara skritta ut honom, men pga det tråkiga vädret kändes det som en dålig ide, så vi joggade lite på fältet istället. Bara lugnt lång och låg (men med stadig kontakt - det jobbade vi också med på lektionen) och sen masserade jag in rygg- och sätesmusklerna med liniment innan han fick gå ut i hagen. Han hade rätt juste träningsvärk idag! Och faktiskt hade även jag lite, lite träningsvärk i ljumskarna som kändes när jag red lätt. Det var riktigt länge sedan jag fick träningsvärk av att rida! Gött! Jag är så himla taggad inför hösten/vintern!
I helgen gjorde vi klart vårt dräneringsdike (bilder och beskrivning kommer inom kort), och jag och pappa satte upp massor av krokar och hängare i stallet. Nu tre dagar senare förstår jag inte hur jag någonsin klarat mig utan dem... I veckan ska jag hämta min nya jacka och mina stövlar och till helgen fortsätter jobbet med ridbanan. Känns som om vi börjar få lite mer ordning och reda på saker och ting och vardagen börjar flyta på lite bättre. I'm so happy!
PS. Grattis också till min fina syster som fått nytt jobb på arkitektkontor! Du är bäst! Kram! DS.