Hitta tillbaka till glädjen

Hej, 

Mitt förra inlägg var ju väldigt deppigt. Men, som sagt, jag tänkte bjuda in er i både det roliga och det tråkiga i hästlivet. När jag berättade på sociala medier om Cajza kom hjärtan och fina hälsningar åkande från höger och vänster. De flesta vet att Cajza är väldigt speciell för oss <3 Så tack snälla ni!

Den senaste veckan har jag tänkt mycket, tänkt på hästlivet, gårdsjobbet och vad jag gör om dagarna. Någonstans mitt i det mesta har jag tappat bort mig själv. Min egen förmåga att säga nej har nästan varit obefintlig. Så jag ställde mig på stallplan och klurade på hur jag vill att hästlivet ser ut om ett år. Och då är det ju de skadade hästarna jag vill hitta tillbaka till. De har ju funnits med hela tiden, men avelsbiten, som skulle vara ett sidoprojekt har tävlat om första platsen på gården. Det vill jag inte egentligen. 


Vi betar hästar om sommaren, speciellt de som bara får stå i sjukhage.

Så därför kommer vi endast få våra egna föl på gården nästa år. Vi lättar på pressen för mig i samband med fölvak och fölningar. Inte för att det ska bli slarvigt, förstå mig rätt. Men utan för att det är mina ston, mina föl och "bara" Per jag har att rapportera till. Känns som rätt beslut i magen!

Ridsporten är ju rolig på detta vis. Det är ett träd med otroligt många grenar. För mig är ridningen superrolig, men jag kommer aldrig bli en tävlingsmaskin. Jag har det jättegärna som ett sidointresse att få åka på tävlingar, hoppa lite och umgås. Men det är (hur konstigt det kanske låter) de skadade hästarna som jag brinner för. Jag vill med hjälp av hästens veterinär och team laga, klura och fixa för att hjälpa underbara fyrbenta vänner att kunna leva många år till. 

Så det är målbilden - dit ska jag tillbaka :-) 


"DJ" och jag på hans första promenad av många på gården.

Men nu ska vi inte tro att livet på gården är värdelöst just nu. Tvärtom! Vi njuter av fölen i hagen, stallbygget och att visitera de underbara hästarna i sommarhagarna <3

I morgon tisdag ska jag med Warona för dräktighetskontroll på dygn 45 och Cajsa åker in för att se hur brunsten ser ut, kan det kanske närma sig tid för insemination? 


Under veckan ska det målas, målas och målas på nya stallet. Per förbereder medan jag skakar lite nervös. Höjd är inte min grej...


Avslutar dagens inlägg med en bild på min mörka 2-åring, Rose Bay ( Cascari - Caritano Z - Chellano Z). SNYGG!

Mvh Annelie 

Instagram: @stallsteningeby