Hemgång - och återuppståndelse?!?

 God morgon!

Torsdagen är här och veckan verkar aldrig ta slut. Superroligt, men oj vad den innehåller många märkliga saker. 

I måndags hade vi ett bröllop i stallet, bara en sån sak. Där kan vi snacka inledning på veckan. Strax efter lunch red vår dotter Towe in med ringarna på sin ponny när hennes farbror/gudfar och hans fästmö gifte sig. Närmaste familjen var på plats och alla hästar stod inne för att verkligen ge känslan av att de faktiskt gifte sig i ett stall. Så mysigt! Efter bröllopet fick jag skynda iväg med Towe för det skulle vara luciatåg på förskolan. Medan Per tog rollen att åka dit styrde jag lastbilen mot kliniken. Dags för rörelsekoll och magnetröntgen. Jag tror lampan i stallet släcktes närmare midnatt när allt var lindat, medicinerat och omhändertaget hemma.

Under tisdagen körde jag in en av hästarna till en klinik jag sällan vistas på. Dags för operation av ett öga. Efter lite förvirring vart hästen skulle så hittade vi rätt och han lastades ur till en box. Jag hade haft en lite segstartad morgon i stallet då jag fick tillbringa över en timme med att köra traktor, och när jag inte kommer igång med mockningen, utan börjar med hästarna så halkar jag snabbt efter. Det blev därför familje-mockning på kvällen där alla hjälptes åt :-)

Det var skridskobana på vägen, så plogen fick rugga upp isen innan avfärd.

Towe hjälper mig att mocka - men vem bestämmer egentligen på gården? :-)

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)

Onsdagen blev en riktig resa. Känslomässigt kändes det som en berg- och dalbana! Klockan 10 åkte jag in med samma häst som var på kliniken på måndagen. Han skulle plasta lite på en hov och när jag står där får jag veta att svaret från hans magnetröntgen har kommit. När jag talat med veterinärerna och sedan står ute och pratar med ägaren i telefon... Jisses, det var en syn. Folk tittade på mig med sorgsna ögon - de trodde nog att jag skulle avliva en häst. 
Men egentligen så stod jag där och tårarna (och snoret) rann av lycka. Inte mitt snyggaste "moment", men jag kände sån lättnad i hjärtat. I 9 månader har jag kämpat med 180 cm höga Don Juan. Dressyrhästen med hjärtat och känslorna på utsidan. (Tidigare blogginlägg om honom) Jag har hönsat, fixat och anpassat vardagen efter hans tycke och smak, allt för att han ska stå så stilla som det bara går.

Det betyder att i 9 månader har jag varit på helspänn. Nu är han "lagad". Han ska ridas igång och jag är klar. Det gick. Mot alla odds så gick det. Det gick att komma till denna punkt och när jag hörde ägaren glädje så brast det för mig. Där stod jag och bölade. haha

<3 <3 <3

Denna underbara känsla byts dock några timmar senare ut mot iskalla kårar genom kroppen. Ägaren till hästen jag lämnat för operation ringer mig. Hon berättar att hästen dött under sövningen, men man lyckats återuppliva honom?! Operationen genomfördes så klart inte och istället väckte man upp honom och tog honom från operationssalen. Allt är väldigt oklart när man hör andrahandsinformation och inte pratar med veterinären direkt. Som person har jag svårt när jag inte förstår situationer, så jag ringde en av mina veterinärer för att höra mig för och bolla andra alternativ. Jag förstår självklart att varje operation medför en risk, men just nu vill jag bara hämta hem honom och låta honom återhämta sig.

I dag kommer som sagt den stora dressyrhästen åka hem. En ny häst kommer till oss för en kort visit över jul och klockan 20.00 ska jag vara på kliniken med en kundhäst. Just det besöket känns också i magen. Det blir lite av ett avgörande besök. Jag hoppas dock på framgång, för jag tycker mig se bättring! Ultraljud blir facit och vi får se om magkänslan stämmer eller inte. Har jag även turen på min sida hinner jag åka och hämta operationshästen också.

Tjejerna älskar att springa och mata hästarna <3

De kommande dagarna kommer de en hel hög till gården, många stamkunder kommer med sina hästar för julledigt, något som jag älskar. Hästarna som är stammisar här, lite hotellgäster, lär vi känna genom åren och ser fram emot att de kommer <3

Mvh Annelie

Ps. Följ mig gärna på instagram @stallsteningeby