Hatten av

"Hatten av för alla som lyckas utbilda sina hästar upp i svår klass..."

Det där sa Erik Lette på en domarkurs en gång. Han sa det till kursdeltagarna så att de skulle komma ihåg att leta förtjänster hos ekipagen. Det är ju som bekant lätt att leta fel och peka på brister, det gäller nog oss alla.

Jag var demoryttare den där domarkursen, de behövde ha någon att öva bedömning på. Min häst var gångartsmässigt en ganska medioker häst men han gick Grand Prix och plockade sina poäng på annat. Han var en duktig häst med ett stort mod och ett hjärta av guld.

Jag tänker ofta på det där Erik sa, att det förtjänar omgivningens respekt att ha utbildat en svårklasshäst. Han pratade alltså inte om högsta procent och placeringar utan bara bedriften att ha klarat av att ta sig dit. Klok karl!

Om du har en häst som inte begåvats med en elastisk kropp som dansar fram i elegant trav och galopp är det inte kört även om du vill upp i klasserna. Du vet aldrig var den översta gränsen för hästens förmåga är förrän du provat. Når du gränsen innan det är tillräckligt bra får du acceptera läget, men min erfarenhet är att vi ofta underskattar hästarna.

Att jobba med att förädla hästens gångarter, att göra den så smidig och atletisk som är möjligt är det roligaste. Det är häftigt att sitta på en häst som blir mjuk och elastisk för att den kan, istället för att den går på spänning och kanske sprattlar spektakulärt med benen.

När hästen blir smidig och rörlig, då kan de svåra rörelserna nästan kännas enkla. Så ge inte upp och säg att hästen inte räcker till innan du gjort vad du kan. Alla kan inte ha en gångartskanon under sadeln för det finns inte så många. De räcker inte åt alla, vi får förvalta de förmågor vi har i stallet för närvarande.

Hästen på filmen avlades egentligen för fälttävlan. Mamman var en duktig fälttävlanshäst och ryttare som också är uppfödare galopperade gärna i full fart genom terrängen.

Nu ändrade sig livet och intressena ibland och vi skojar fortfarande om ryttarens lätt skräckslagna min när jag för några år sen sa sa: "Plocka fram ditt kandar, hon byter ju fint så Msv B dressyr är ingen match för er."

Med tiden la sig "skräcken" och kandaret vilket hästen inte var så nöjd med kunde med nya regler förpassas tillbaka till sadelkammaren. Vi jobbar vidare, klart godkänd debut i Intermediare I är gjord och hästen kan idag galoppombyten i varje. Vem vet hur långt vi kommer?!

Just igår fick vi till ett riktigt bra pass och traven tog sig upp till en ny nivå. Det är lycka för mig, när jag kan förmedla det som behövs och hästen är mjuk och positiv.

Ha nu en trevlig midsommarhelg, låt bli alkoholen, stretcha din höftböjare och dröm vidare om svårklasstraven. Vinner du inga mästerskap med den har du iallafall haft en go stund i sadeln.

                                 / Kajsa