Hästliv

Ett gott hästliv alltså och jag tillåter mig raljera en smula...

Celebrerande Ulla H visade i veckan upp sin nya stjärna, i galopp på en vall eller var det en äng? Fantastisk ryttare, en förebild som alltid framhållit sin sunda hästhållning med ridning utomhus i ur och skur. (Hon har ett ridhus..)

Jag vet inte exakt var Ulla har sin gård men det är i Kristianstadstrakten tror jag. De måste ha en helt annan biotop där. Här i Västsverige har det inte gått att galoppera runt på någon vall särskilt många gånger i år. Senaste två månaderna önskar jag verkligen att ingen försökt för då hade det nog behövts grävmaskin för att få upp dem ur geggan.

För övrigt vet jag många anläggningar där det inte finns en enda vall eller gräsäng i närheten. Definitivt ingen där det är "Ridning tillåten". Men, har du egen icke-odlad mark som är väl dränerad eller består av sandmark så ut och galoppera!

Annars kan man göra en Peder, bygga en uteridningsbana runt träden i närmaste skog. Eller så kan du rida runt träden helt randome precis som många av oss har gjort i alla tider. Det finns en stigfinnare i oss alla, ut och följ ditt hjärtas väg i skogen. (Om du inte rider runt i granplantering eller dylikt, akta dig för ilskna skogvaktare).

Alla hästar men alldeles särskilt unghästarna mår bra av att ridas "utanför lådan" så att säga. Nu vet jag att många unghästar inte går något nämnvärt ute i naturen. Anledningen kan vara att de är vilda, det är mörk när man ska rida, det blåser, det regnar eller så finns det inget att rida ut i, förutom trafikerade vägar.

Jag mötte ett ekipage i trafiken i morse, på en allmän väg och detta väckte mina funderingar om hur vi hanterar våra djur.

På en smal och slingrig väg, så smal att man vid ev möte måste använda mötesplatser annars kör man i diket, mötte jag en fyrhjuling. Föraren hade ingen hjälm men en eller möjligen två stora lösa hundar som stod i en låda framför styret. I ena handen hade föraren också en en häst springades bredvid i trav.

Jag har min åsikt klar i vad jag tycker om detta men lämnar åt er som läser att i hemmens lugna vrå, privat fundera över vad ni tycker om detta förfarande och därmed lämnar jag ämnet.

Några av "mina" unghästar har turen att bo granne med en rundbana, nog byggd för islänningar en gång. Där är oftast fint att rida, särskilt nu på hösten. Vi var där och tränade en morgon i veckan och jag blir fortfarande lycklig av att se unghästarna när de begriper och gillar läget.

Det är inget nytt att vi ska rida ut, rida utan stigläder eller rida på olika underlag. Ut och ha kul!

Här är Aison H e. Hector, tre år och riden i knappt två månader. En cool kille som gillar att galoppera.

                                                             /Kajsa