Hästarna i mitt liv; Del 8

Då känner jag att det är dags att berätta om häst nummer åtta i mitt liv, the one and only; Dream Purple Music. Hedda alltså! :)



Hedda och jag, redo för tävling

Hedda är en irländsk hunter född 1999 och jag köpte henne hösten 2006. Det var Petra Roswall som ägde henne, men gamla OS-ryttaren Therese Olsson tävlade Hedda i fälttävlan. Jag var själv ute och tävlade fälttävlan på min storhäst Hella och såg Hedda på flera tävlingar, och tänkte att "henne vill jag ha!". Jag hade sålt min C-ponny Hembys Mimosa och tanken var väl att jag bara skulle ha Hella, men när vi var på en fälttävlan såg jag att de satt upp lappar att Dream Purple Music var till salu.

Jag skickade ett mail till Petra att jag var intresserad och ville komma och provrida. Jag hade i princip redan bestämt mig att jag skulle köpa henne, fastän jag inte suttit på henne. Vi bestämde att jag skulle komma och provrida, men några dagar innan fick jag ett mail att en annan tjej provridit Hedda och bestämt sig för henne... Fan, rent ut sagt!

1-2 veckor senare hör Petra av sig igen och säger att Hedda inte blivit såld. Hon hade inte gått igenom besiktningen och köparna hade dragit sig ur. Det är vad jag kallar ödet! Klart att hon inte skulle gå igenom så att jag kunde få köpa henne!!! :)



Vinst i 120 cm på Troya Horse Arena förra sommaren :)

Mamma, Annelie och jag åkte till Borås för att provrida. Satt upp och red runt och hoppade lite. Hon gick med huvudet rätt upp i taket och mamma och Annelie var INTE imponerade. Jag sket i vilket, för detta var THE ONE! Jag var 16 år och gick i skolan och hade bara extrajobbat på somrarna, men hade sparat undan barnbidraget i typ all evighet. Hedda var den första hästen som jag köpte för egna pengar, men mamma är delägare i henne då alla sparpengar inte riktigt räckte till, så hon fick skjuta till lite :)



Prisutdelning i ösregn i Lidköping sommaren 2011. Vinst i 120 cm :)

Med Hedda var det fälttävlan som gällde i början, då det var det jag satsade på då. Tävlade så klart banhoppning också, men framförallt fälttävlan. Dressyren gick alltid dåligt, då "i form" för henne är att titta på stjärnorna. Hoppningen och terrängen gick däremot alltid bra :) Vi har ridit jättemånga enstjärniga fälttävlan, och Hedda har aldrig i hela sitt liv stannat! Jag styr, hon hoppar!



Enstjärnig fälttävlan i Tranemo



Enstjärnig fälttävlan i Gärds

Efter många enstjärniga fälttävlan bestämde vi oss för att prova tvåstjärnig fälttävlan. Jag hade blivit Young Rider det året och på den tävlingen som vi skulle debutera tvåstjärnig fälttävlan var SM i fälttävlan. Eftersom det var vår debut så hade vi så klart inte kvalat till SM, som går i tvåstjärnig för young riders, men det var ändå samma terrängbana för oss som för de som red SM. Kändes ju jäkligt korkat att debutera på en SM-bana, och jag var sååååå nära på att skita i terrängen, men jag är glad att jag inte gjorde det! Vi seglade runt terrängen, inga tveksamheter på Hedda någonstans! Det blev felfritt på hinder och några få straff för överskriden tid. Jag var i himmelriket efteråt!!



Hopp ner i vattnet i tvåstjärnig fälttävlan



Hopp över båten, tvåstjärnig fälttävlan

Sadlade sedan om till enbart hoppning, som är minst lika kul :) I hoppning har vi många segrar i 120 cm och många placeringar i 125 cm och 130 cm. Debuterade 135 cm i Gäsene på deras meeting 2011 och satte en felfri runda som gav en placering :) Hösten 2011, på första inomhustävlingen, debuterade vi även 140 cm, som gick väldigt mycket bättre än väntat. Jag hade varit glad om vi kom över ettan, men vi tog oss runt hela banan med bara ett nedslag på ett räcke. Jippie!! Hedda har ett hjärta av guld och det visade hon igen på denna bana då jag försökte trycka av henne stort på ett räcke. Jag bara släppte tyglarna och red, men en klok Hedda trampade om som en b-ponny och tog oss säkert över hindret :)



Debuten i 140 cm, världens snällaste häst?



140 cm i Gäsene förra sommaren, 2012

I meritlistan kan även tilläggas att vi vann DM i Halland för Young Riders 2010 :)

2011 fick vi en inbjudan att vara med i Sydsvenskan Falsterbo Hunting, en inbjudningstävling som bjuder in ca 15 ryttare, både hopp- och fälttävlansryttare. De flesta känner väl till huntingen, men man hoppar först några hinder inne på hoppbanan för att sedan hoppa ut och rida en terrängrunda och sedan hoppa in på hoppbanan igen och hoppa några till hinder. Det var den mest nervösa stunden i mitt liv och jag vet inte hur många gånger jag trodde att jag skulle kräkas innan start. Det började superbra med felfritt inne på hoppbanan och sedan snabbt iväg i terrängen. När vi hoppade in på hoppbanan igen och hade två hinder kvar så sker det som inte får ske. Jag glömmer banan!! Istället för att hoppa näst sista hindret så styr jag direkt iväg till sista. Både publiken och speakern skriker, men när man sitter där på hästryggen, i full galopp, då hör man bara ett sorl.



Falsterbo 2012

Det var en lustig känsla efteråt. Jag var sååååå besviken att jag hade glömt näst sista hindret och alltså blev diskad, men jag var samtidigt så fruktansvärt glad att vi hade fått vara med och att vi faktiskt gjorde en jättebra runda trots ett uteblivet hinder. Hedda, som är en häst med mycket nerver, betedde sig som en stjärna inne på banan och brydde sig inte om publikens skrik. Hon njöt av uppmärksamheten. Falsterbo Hunting var något av det roligaste, och äckligaste, jag någonsin gjort. Äckligt just för att jag blev så sjukt nervös så jag trodde jag skulle trilla ner och dö. På ett sätt ville jag inte göra det igen, men samtidigt så ville jag ta revansch.



Falsterbo 2012

2012, förra året, fick vi en inbjudan igen. Ville kräkas bara jag såg kuvertet på köksbordet. Fy tusan! Nästan så jag inte visste om jag skulle tacka ja eller inte, men herregud, det är Falsterbo för sjutton! Skärpning! Man up! Jag tackade ja, och det fanns bara en sak som gällde; memorera in den där jäkla banan. Skit samma om det skulle gå i snigelfart, om vi skulle riva eller vad som helst, bara vi hoppade rätt hinder i rätt ordning. Var inte lika nervös som året innan, nu hade man liksom gjort det en gång. Var 100% fokuserad och jag vet inte hur många gånger jag gick igenom banan. En miljon?



Falsterbo 2012

Jag visste att vi skulle ha chans till placering om vi skulle vara felfria, för Hedda är grymt snabb, men jag vågade aldrig hoppas på seger. Inte placering heller egentligen. Jag hade startnummer 5, och ryttaren innan mig vägrade ut sig inne på hoppbanan, så plötsligt var det vår tur, fem minuter tidigare än beräknat. Det var nog det bästa som kunde hända, att bara bli inslängd och inte hinna bygga upp nervositeten när man står och väntar på ens tur.



Falsterbo 2012

Vi hoppade runt felfritt och snabbt och gick upp i ledningen!! Vilken sjuk LÄTTNAD det var när vi kom i mål och ut på framridningen igen. Jag var så glad så jag började gråta, och då hade vi inte ens vunnit än. Jag var bara så nöjd med Hedda och med mig själv, att vi satte det den här gången!

Det var cirka tio ryttare kvar efter oss, och en efter en hamnade efter oss i resultatlistan. Till sist stod vi där som SEGRARE i Sydsvenskan Falsterbo Hunting. En dröm!! Overkligt!! Jag undrar fortfarande ibland om det verkligen är sant??? Behöver jag säga att detta var den lyckligaste dagen i mitt liv?



Gråter en skvätt innan prisutdelningen



Happy Day!!

Här är hela vår ritt

Och här är prisutdelningen. Jag var så lycklig så jag fick inte fram ett ord..