Hästarna i mitt liv; Del 5

Oj, oj, nu var det ett tag sedan jag skrev om hästarna som passerat i mitt liv. Dags för ponny nummer fem, Hembys Nimbus. Jag hade Daim och Strätes Ramson, men vi sålde Daim till familjen Melin. Då köpte vi femårige Hembys Nimbus, en New Forest med kapacitet men också mycket attityd.



Han kastrerades sent och hade en jäkla nacke. Inte så tokig att titta på :)

Köpte honom som sagt som femåring och började hoppa L:D och L:C unghästklasser och efter ett tag även L:B och L:A. Jag har aldrig ägt en ponny med sådan attityd som Nimbus. Ibland gick han som en klocka och var en riktig gummiboll när han hoppade, men helt plötsligt kunde han få för sig att inte ens gå in på tävlingsbanan och bara frös fast i marken..



Hemma i paddocken hösten då han var fem.

Jag kommer ihåg en tävling i Ätrabygden, ett meeting under lördag och söndag, dit vi åkte med både Ramson och Nimbus. Då var Nimbus sex och gick avdelning A. Första dagen skulle vi hoppa två stycken L:B. Ramson gick fint och felfritt och fick pris. Nimbus gick bra fram till näst sista hindret. Då stannade han flera meter innan hindret och växte fast i marken. Det var bara att gå ut.. I nästa klass hoppade vi över ettan och sedan var det likadant där. Mellan ettan och tvåan tänkte han inte röra sig en meter till. Dagen efter skulle vi hoppa två L:A och vi var väldigt osäkra på om vi skulle ta med Nimbus eller inte, eftersom han varit så tjurskallig dagen innan. Det slutade dock med att vi tog med honom ändå, och tur var väl det, för oj vilket humör han var på!

Vi hade hoppat någon L:A när han var unghäst och även några i avd. A, men eftersom han hoppade stort och väl så var vi aldrig särskilt snabba och hade bara någon vit rosett. Den här gången var det riktigt svåra banor, och när Nimbus var på humör spelade det ingen roll hur höga hindren var eller hur svåra banorna var, då var det bara att hålla om ordentligt och styra. I första L:A-klassen var det bara tre dubbelnollor, och Nimbus och jag kom 3:a. I nästa L:A, som var en A1A så var vi felfri i grunden och det var ett gäng andra ekipage också. Till omhoppningen höjde de dock 10cm, så hindren låg på MsvB-höjd, vilket Nimbus aldrig hade gått innan. Det blev många fel för de flesta ekipagen, och det slutade med att Nimbus och jag kom tvåa, då det bara var vi och ett ekipage till som var felfria! Snacka om en häst som kunde ändra attityd från ena dagen till den andra.. Kommer även ihåg att på den tiden var det prispengar även för ponnyryttare (för det är det väl inte längre??), och på detta meeting red jag ihop över 1000 kronor vilket kändes som en miljon för mig, haha!



Provade även på lite fälttävlan med Nimbus. Den karriären blev inte lång, så att säga. Åkte på terrängträning i Hermanstorp några gånger och det tyckte han var jättekul, så jag bestämde mig för att ta med honom till en av deras tävlingar där jag skulle starta Msv med Ramson och rida en debutant med Nimbus. Dressyren och banhoppningen gick bra, men i terrängen kom vi inte långt. Första hindret, en pytteliten, nästan nedgrävd,  stock, som var bort från de andra hästarna ville han absolut inte kliva över. Till sist hoppade han över, och efter hindret drog han sedan järnet iväg med mig över fältet.. Ingen kontroll alls, så jag valde att avbryta.. Gjorde ett försök till när vi åkte till Skaraborg med Ramson, och anmälde även Nimbus till en debutant. Hoppades att det skulle gå bättre denna gång, men ack nej. Dressyren och banhoppningen gick fint denna gången också, men i terrängen sa han nej tack. Hoppade första och andra hindret, men när vi kom till tredje hindret inne i skogen så tyckte han att det räckte, och frös fast i marken. Jag kunde inte rubba honom, och plötsligt ropar hinderfunktionären att nästa ekipage är på väg mot hindret. Försökte driva på honom i vilken riktning som helst, så att vi inte skulle stå i vägen för nästa ekipage, men han bara vägrade flytta på sig. Jag fick ropa till funktionären så att han fick komma och leda bort oss... Behöver jag säga att det inte blev någon mer fälttävlan för honom??



Kolla på honom och inte på mig. Värre sits har aldrig skådats, haha!

Som ungponny startade vi även några lättare dressyrklasser med godkända resultat, men Nimbus och jag hade egentligen inga speciella framgångar. Vi hade vinster i L:B och en del placeringar i L:A hoppning, men inte mer. Han var en väldigt speciell ponny och det gällde att hålla honom glad för att det skulle fungera. Att bli arg och pressa på honom fungerade inte alls, då frös han bara fast i backen och tjurade. Mina andra gamla ponnysar har jag haft koll på efter att jag sålt dem, men var Nimbus är just nu vet jag inte. Det senaste jag hörde var att han numera bara gick dressyr. Nu är han ju äldre och förhoppningsvis mognade han någonstans på vägen :)