Hästarna i mitt liv; Del 2

Som jag berättade i Del 1 så köpte vi B-ponnyn Lufsen, då Kid var för stor, men det slutade med att Kid började fungera för mig och jag fick ha två söta ponnyer.

När vi letade B-ponny provred jag bara massa galenpannor. Det stod så himla bra i annonserna, men när man väl kom dit och provade så skenade de antingen omkring med mig eller så var de knappt ridbara. Men så kom vi till Kristiansstad, Skåne, för att prova Lufsen. Lufsen II för att vara korrekt. Ett svart russ med en ovanlig mankam. Den hängde nämligen ner på ena sidan. Detta är tydligen inte helt ovanligt hos russ, men Lufsen är fortfarande den enda ponny jag sett med sådan hängande mankam.

Lufsen var 13 år och rutinerad. Han hade hoppat högt med sin tidigare ryttare och var så lugn och snäll när jag provred. På ett hinder när jag provhoppade kom vi för nära och jag trodde att han skulle stanna, men nej då, Lufsen hoppade så snällt. En riktig läromästare!

På vår allra första tävling, L:D, kom vi tvåa. Jag vet att det var min första färgade rosett, och jag undrar om det inte var min första placering överhuvudtaget på tävling. Med Kid hade jag nog bara clear-roundrosetter fram till dess.

Lufsen var jättesnäll och go', men red jag alldeles för dåligt så ställde han inte upp. Kom vi lite konstigt ibland så hjälpte han till, men när det var helt galet stannade han och då åkte jag nog i backen 99% av fallen. Det var halvt omöjligt att sitta kvar på Luffe när han stannade, eftersom han hade sin annorlunda mankam och huvudet alltid i en lägre form. Jag kommer ihåg en tävling på Kungsbacka Ridklubb, när det blev alldeles tokigt på ett hinder och han stannade. Då åkte jag rutschkana ner för hans hals och landade på fötterna. Jag har inte gjort många snygga avfallningar, men den måste varit en tiopoängare!

Jag ställde upp i några kombinationstävlingar med Luffe, när man red dressyr första dagen och hoppade den andra. Egentligen gick han väl inte så fint i dressyren, men eftersom han alltid gick med huvudet nere och vi säkert var gulliga att titta på så brukade vi få rätt bra poäng. I hoppningarna dagen därpå gick det alltid jättebra och om vi inte vann så var vi i alla fall placerade och vi placerade oss alltid i kombinationstävlingen också.

Med Lufsen blev det många rosetter, men som sagt, en hel del avfallningar också. Gick vi till omhoppning så gick det alltid snabbt, och den lille ponnyn visste hur man vände på en 50-öring!



Seger i Himledalen. Här ser man lite hur mankammen liksom ligger på sidan.

En gång var vi med i en maskeradhoppning i Viskadalen, Varberg. Då kom min dåvarande tränare, Maria Erneholm, på att jag skulle vara Barbie. På med lång, blond peruk under hjälmen och med rosa tights och rosa Barbie-tshirt. Vi färgade ett vitt schabrak rosa och Lufsen hade rosa rosetter i manen och svansen. Visst låter det som en vinnare? Tyvärr inte, utan min klubbkompis som var utklädd till utomjording och hade lindat in både henne och hästen i folie vann. Däremot kom jag tvåa i maskeraden med Kid, som jag var utklädd till indian med.

Med Lufsen tävlade jag upp till L:B, högre än så vågade jag inte. En gång var vi i Jonstaka på tävling och då var det bedömning A:1A, så de höjde 10 cm till omhoppningen. Högt som bara den tyckte jag! Luffe var på G och vi var nolla i både grunden och omhoppningen och tog hem segern. Lycka!



Har ni sett så söt ponny?!