Han som gården kretsat kring fick grönt ljus!

Hej!

I dag var det dags för återbesök av den stora dressyrstjärnan vi har stående i stallet. "DJ" kom hit för 11 veckor sedan. Han har dansat fram på dressyrbanorna med sin ryttare och resultaten började rada upp sig fint. Domarna har gillat vad de sett, men ett bus i hagen satte tvärstopp. 

Efter samtal av både ägare och ansvarig veterinär kände jag att vi kör, fast jag egentligen sagt till mig själv att inga boxvilande rehabfall under byggtiden... Jag åkte och hämtade honom från kliniken. Ordination, stå stilla. Väldigt stilla, helst blickstilla. 

Nu har vi om någon månad bott på gården i 7 år och jag förstår varför jag aldrig tröttnar. Ingen häst är ju den andra lik och allas personligheter är en utmaning att få optimal miljö till läkning. 
Denna man kom i full tävlingskondition, enligt mig med hög smärttröskel och en rejäl vilja att arbeta. Han förstod mig inte i början. Vem var jag som kom och kidnappade honom, stängde in honom och inte lät honom kliva utanför boxen?

Vi har hittills gått igenom flera faser tillsammans. Det, från hans sida, började med nyfikenhet, övergick till irritation följt av ilska för att jämnas ut att vilja göra hyss. Varje dag har jag varit hans vän, försökt vara likadan varje dag, visat att jag är nyfiken på honom och att jag bryr mig. Men det är han som har satt ribban för dagen.

Det var länge sedan vi hade en sådan uttrycksfull häst på boxvila. De flesta är jämna i sitt sätt att vara. Vi har aldrig haft en häst som inte accepterar boxvila, men för "DJ" är jag övertygad om att det är kämparglöden som har drivit honom. Han har inte låtit sig "knäckas" av boxvilan, utan har istället sysselsatt sig med både att bita sönder några täcken till att retas med mig med glimten i ögat (och en räv bakom örat...). Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt att han ändå har njutit lite av att få stå i centrum. För nästan allt har kretsat kring honom. 

Towe vet att i stallet håller man sig lugnare än vanligt, samtliga arbetare med nya stallet som hittills passerat gården vet att ingen gör något oväntat utan att jag vet om det. Skrämmer man den stora svarta innanför dörren får man skäll. Men ju mer som hänt utanför hans fönster - desto roligare har DJ tyckt att det är! Han har med glad blick stått och tittat på spektaklet. <3



I dag var det då dags för vårt andra återbesök, och det förra var väldigt positivt. Kunde man hoppas att det fortsatt på samma väg utan bakslag? Direkt när jag släppte ut honom på volt vid longeringen såg jag öronen klippa, woops - han känner sig fräsch och redo att busa! Men som de flesta vi har räckte det med ett "app app, nej nej" från deras stränga mattant för att han skulle hålla sig på mattan <3
Och vi snackar ohalt på det skadade benet. YAAAASSSS!! Att ringa hans ägare med de glada nyheterna var lätt dagens bästa samtal.

När vi kom hem mötte Towe oss när jag parkerade lastbilen - och hennes ansikte när jag berättade att DJ mådde jättebra och att veterinären sagt att hennes hinkar med gräs och godis hjälpt honom att läka jättefint.
Man ska inte ljuga för sina barn... Men stoltheten i hennes ögon var otrolig! Hon har hjälpt mamma att laga hästen!


Under veckorna som gått har hon varit förste godisleverantör <3

Här hemma händer det så otroligt mycket. I morgon onsdag kommer yttertaket på stallet! På instagram @stallsteningeby har jag gått en liten rundtur i stallet. Spana in!

Nu är det snart midnatt här, jag fölvakar, fixar lite adminjobb och ska nog kanske somna en stund för stoet verkar inte minsta sugen på att släppa ut sin lilla bebis...

Mvh Annelie

Relaterat: "Boxvila - hästens eller hästägarens fiende?"