Grattis England!

Såg med spänning på dressyrfinalen idag och tyckte det var helt rätt vinnare. Charlotte och Valegro gjorde en fantastisk uppvisning med lätthet och harmoni. Att se hästen på ärevarvet bekräftade den avspändhet som syntes under ritten. Det var en fröjd att se och jag tycker även Carl Hester med Uthopia gjorde en härlig uppvisning. Det såg lätt ut att rida OS-final :) Precis så som det ska vara i dressyr (även om vi alla vet att det definitivt INTE är det!). Personligen tycker jag att silver-pristagarens ritt såg mindre lätt och harmoniskt ut. Men vi är iallafall på rätt väg! Jag tycker det är jättekul att England har klivit fram och kan visa upp riktigt bra ridning som blir belönad inne på banan.

Även Sveriges Tinne tyckte jag gjorde en stark prestation i tufft motstånd. Det var inte så många år sedan 80 procent var en drömgräns.

Jag antar att ingen har missat de mindre roliga händelserna med bilder på Patrik och Isabells entré på tävlingsbanan. Jag är helt emot rollkur, däremot tycker jag det är fel att protestera mot de enskilda ryttarna genom att vända ryggen till under deras ritt. Dem två inte är de enda som använder sig av denna träningsmetod. Om man tittar på en framridning. på vilken tävlingsplats som helst kan man finna ett flertal som mer eller mindre rider hästen "djup och rund". Jag har sett ponnyryttare som har lärt sig att så länge hästen böjer på nacken är det bra.

Min förhoppning efter OS är att man börjar prata om hur vi ska träna våra hästar, vad som är korrekt och vad som bör bli belönat inne på banan. Det är inte bara ryttarna som har ansvar över hur sporten utvecklas. Domarna, tränare, FEI och åskådare har ett minst lika stort inflytande och om vi vill ha bra ridning, sunda och harmoniska hästar får vi se till att jobba mot det. Om flera toppryttare rider på detta vis, på grund av att det ger rosetter, är det något fel i systemet. Därför tycker jag att man inte bör hänga ut enskilda personer och lägga all skuld där. Jag tycker att det skulle vara intressant att höra fler domare prata om vad dem vill se och hur de analyserar ritterna och de olika rörelserna. Fler debatter mellan tränare och ryttare, hur de tränar sina hästar på hemmaplan och vilket metoder de använder sig av.

Det är trots allt hästarna som får ta konsekvenserna av att vi vill rida och tävla. Det tar åratal av träning och erfarenhet av olika hästar för att hitta sin väg. Men om man har en bra grund, förebilder och tränare som förespråkar en klassisk/harmonisk/hästvänlig väg har man hälften vunnet. Det kommer förmodligen alltid finnas ryttare som använder sig av tuffa metoder, det har alltid funnits och jag har svårt att tro att dessa personer kommer försvinna helt. Genom århundraden har det funnits olika sätt att göra det på, men det handlar helt enkelt om att få hästen undergiven. Det kan man göra genom att bryta ner eller vinna förtroende. Det sistnämda tar lite längre tid, men man har mycket roligare och får ett bättre slutresultat. Även om alla inte kommer till OS, kommer hästen att vara betydligt mer tillfreds med livet.

Sov gott

Astrid