Golega 2016

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag inte uppdaterat tidigare, men det har varit en späckad vecka so to say.

Tisdag eftermiddag anlände jag, Enjeitado och Xadrez till Golega. Det var redan rätt mycket folk och jag red en sväng i vad som kallas mangan. I centrum av staden finns en arena och runt den ett cirka 8-10 meter brett spår som går hela vägen runt arenan. Enjeitado var sjukt laddad då de spelade hög musik och tränade inför en av kvällarnas uppvisningar. Han var häftig att rida, men hade gärna velat ha liiite mer kontroll. Onsdag tajmade vi så vi red inne på arenan då den var öppen för alla. Då var han mycket mer avspänd men fortfarande med mycket energi. Perfekt!

Det är väldigt svårt att förklara atmosfären under feiran för någon som aldrig varit där. Det är hästar och människor överallt, man kan nog säga att alla som är hästrelaterade i Portugal åker till Golega (med eller utan häst). Tävlingsmässigt på dressyrsidan i de högsta klasserna kommer inte så många av eliten. Det är väldigt rörigt och svårt att få till en harmonisk ritt i allt stök. De senaste åren har de flyttat upp många av tävlingarna till den nya arenan en bit från centrum (ca 10 - 15 min gångavstånd) som kallas Hippos. Där är det super, två stora banor och ett kapplöpningsspår runtom. Det tråkiga är att det inte alltid kommer så mycket publik då de flesta hänger runt arenan i centrum. Men iår tyckte jag det var rätt mycket folk för att se working equitation. För den som vill shoppa är Golega rätt ställe. Massor med hästaffärer och stånd, men även mycket annat kul som skor, kläder, inredning och delikatesser.

Modell och gångartstävling i Golega skulle jag nog säga är det mest åtråvärda pris en uppfödare kan vinna med sin uppfödning. Det var cirka 30 hästar i klassen för 3-åriga hästar som visas vid hand. Nuno kom 2:a med sin chefs uppfödning så det var väldigt bra resultat.

Fredag hade jag min första start med Enjeitado i dressyrmomentet. Han kändes fin på framridningen, vi kunde behålla den känslan inne på banan, men med en del småmissar. Vi var 11 stycken i min klass och det var ett erfaret och duktigt gäng jag tävlade mot. Vi red ihop 62,83 % och då hade vi missar på två byten, en övergång med ett travsteg och en gång drog han iväg ett par steg då en häst travade på galoppbanan bakom oss. Det räckte inte längre till en 8:e plats, men jag måste påminna mig om att han fortfarande inte är så erfaren i större sammanhang. Jag var nöjd och hade en fin känsla och det är vad som räknas.

Lördag gick vi banan som var rätt snäll men med vissa klurigheter mellan hindrena. Ernst gick bra på framridningen, men när vi kom in på banan kröp han ihop något. Allt gick bra till hinder nummer 4 som var själva hoppet. Ernst brukar alltid hoppa bra och jag litade 100 % på att han skulle hoppa. Men just framför hindret väjde han åt sidan och förekom mig helt. Efter det kom jag mentalt ur balans och red på igen, han tvekade men hoppade och drog med sig nästan hela hindret. Fick en 2:a av en domare där det stod "destruction of obstacle" vilket var väldigt bra beskrivet. Resten av banan kändes som ett enda stort kaos. Jag blev irriterad och Enjeitado blev mer och mer spänd och missade typ alla byten. Jag var så himla besviken efteråt och började fundera på om det var rätt beslut att tävla med Enjeitado. Fick jättemycket support och det är ju sant att shit happens. För alla! Vi fick 58 % och näst sist i resultatlistan. Bryt ihop och kom igen var ett bra uttryck för den erfarenheten.

Söndag tog jag nya tag och bestämde mig för att satsa och rida så fort jag kunde, jag hade ingenting att förlora och ville träna hästen på att gå snabbt. Jag försökte ha lite mer tryck och ha hästen mer mellan hand och skänkel på framridningen. Jag vill att han ska lära sig att trycka på lite mer i svängarna och ut från varje hinder. Vi kom in på banan med en annan attityd och mot hindret hade jag honom väl inramad. Allt flöt på så bra och svängarna fick vi till bättre och bättre. Näst sista hindret som var att rida in mellan 3 par stolpar, ta en kopp, rygga ut i slalom och sätta koppen på sista stolpen. Jag klantade till det och stannade för långt fram, började rygga för snabbt åt sidan så Ernst trampade på stolpen och vi välta den. Då är det bara att sitta av, fixa hindret, upp och börja om från början. Iallafall glad att jag kom ihåg reglerna. Givetvis kostade det oss massor med tid så vi kom näst sist igen. Men det gjorde ingenting för jag var så nöjd med hur hästen gick inne på banan och tog för sig.

Jag åkte hem med ett leende på läpparna och ser fram emot nästa års Golega. För det är givetvis inte bara tävling. Det är så mycket mer, socialt, inspirerande, galet och alldeles underbart :) Kom nästa år vetja och se hur det är själva ;)

Kram,

Astrid

Foto av Rui Pedro Godinho