Gästbloggen
17 december 2017, 08:42
Gästblogg: "Vi måste sluta förmänskliga våra hästar"
Foto: Annelie Eriksson och Privat
Therese Berganäs har sedan 14 års ålder drivit egen verksamhet som bland annat har innefattat träningar i hoppning och dressyr, häst- och ponnyförmedling samt egen ridskoleverksamhet. Hon har även föreläst i ämnet "ungt entreprenörskap" på gymnasieskolor.
Therese har haft egna hästar större delen av sitt liv, har tävlat upp till medelsvår hoppning samt utbildat sig vid bland annat Strömsholm. Till vardags arbetar hon som projektledare inom kommunikation. Hon satt på läktaren när fyrspannshästen Luma avled under Sweden International Horse Show och skrev då nedanstående debattinlägg.
Missa inte tävlingsveterinärens kommentar längst ner.
Våra tävlingskamrater hästarna
"Jag förstår mig inte på hästmänniskor ibland, och då ska även tilläggas att jag själv är en så kallad hästmänniska. Det har uttalats till både höger och vänster att fyrspannshästen Luma de Lux dog när han gjorde det han älskade allra mest, och att han troligtvis var väldigt lycklig när han plötsligt föll ihop och dog under ärevarvet i Friends arena.
Om det är något jag har oerhört svårt för när det gäller hästmänniskor är det just det faktum att man alltför ofta förmänskligar dessa djur. Vi måste sluta förmänskliga våra hästar! Ta en sekund och fundera över innebörden av de orden och vad de faktiskt innebär i praktiken.
Susanne Ankermark skrev i sin blogg att för henne var Lumas och Filurs död på Friends Arena vacker. Jag kan säga att det var den definitivt inte för mig.
Jag var själv där på en av de främre raderna när Luma de Lux föll ihop och det var inte vackert någonstans. Det var fruktansvärt tragiskt och oförsvarbart, framför allt för mig gentemot min häst-okunniga sambo som satt med och frågade mig under det onödigt långdragna ärevarvet: ”När är de klara med det här, ska de inte gå ut snart? När får hästarna gå ut, har de inte varit inne här länge nog nu?”
Anledningen till hans tveksamhet var att många av fyrspannshästarna var mycket spända, löddriga av svett och några av dem skyggade för sargen och publiken på grund av de ungdomar som stod upp på främre raden och både skrek och vevade glatt med sina ”pompoms”.
Sjukt nog föll Luma de Lux ihop i manegen mitt framför oss, nästan precis fem sekunder efter min sambos fråga om inte alltihop borde vara slut nu. De hade ju trots allt genomfört två snabba race under tidspress – till publikens jubel, fruktansvärt hög musik och i vanliga fall, men faktiskt inte denna gång på grund av tekniskt fel, fyrverkeri när de passerar mållinjen.
Så varför allt detta? Ni som envisas med att skriva att hästarna tycker att detta är roligt och att ”det är ju så vi tävlar inom hästsporten”. Är det verkligen något ni på fullaste allvar tycker och menar?
Jag har inget emot tävlingar i allmänhet, jag har själv tävlat en hel del i hoppning så jag vore ju något av en hycklare om jag fördömde tävling i alla dess former inom hästsporten. Det jag däremot inte kan förstå är varför vi människor måste försätta hästarna i situationer som innebär så onödigt höga påfrestningar, som till exempel medverkan vid vissa delar av showen under SIHS, och i synnerhet fyrspannstävlingen som den är uppbyggd i Friends (och säkert på många andra ställen).
Notera att jag alltså inte kommenterar någonting gällande åldern på vare sig Filur eller Luma de Lux, eller något negativt om varken Axel Olin eller Fredrik Persson som personer heller för den delen. För mig handlar sådana kommentarer bara om onödiga detaljer, det här handlar om något mycket större än så.
Hästsverige måste börja ta ett större ansvar för sina hästar och de situationer vi väljer att försätta dem i. Jag tror att alla bör ta sig en funderare och se till sin egen eller sina egna hästars vardag. Är detta nödvändigt, pressar jag hästen för hårt? Blir min häst onödigt uppstressad i den här situationen?
Är tävlingar i sig en onaturlig miljö för hästen? Svar JA, det är det mesta vi utsätter dem för inom den moderna hästsporten – eftersom de egentligen inte är till för att användas av människan över huvud taget.
Kan vi då minska onödiga påfrestningar till vardags och i tävlingssammanhang för våra hästar, för att göra denna onaturliga miljö till något så behagligt som möjligt?
JA, det kan vi! Det är dags för oss hästmänniskor att börja tänka mer på djuren och mindre på oss själva.
Therese Berganäs"
Veterinären: "Kan inte se att något i miljön påverkade"
Axel Wallman var behandlande veterinär under Sweden International Horse Show. Apropå Thereses inlägg ovan kommenterar han händelsen i Friends, där Fredrik Perssons fyrspannshäst avled. Samt hästarnas välmående i allmänna ordalag under stora evenemang.
Var Luma de Lux död på något vis stressrelaterad?
– Hästen var lugn och hade varit inne på framkörningen och varvat ner. Så rent medicinskt kan jag inte säga att det var stressrelaterat. Jag kan inte se att något i miljön påverkade det som hände. Det är något som hade kunnat hända var som helst. När hästen tävlade utomhus, tränade hemma eller sprang i hagen.
Är hästar som deltar i stora hästevenemang, som Sweden International Horse Show, utsatta för större stress än vad som är hälsosamt?
– Det här är hästar som är vana, körhästarna går ju en världscupserie inomhus så det är en välbekant miljö för dem. Visst är miljön lite extraordinär, men det finns inget vi kan mäta eller se som visar att de mår dåligt.
– Det här är hästar som är noga kontrollerade och extremt påpassade. De har regelbundna veterinärkontroller hemma och tas väl omhand. De är som elitidrottsmän. Det är en sund reflektion som görs i inlägget, men det är kanske snarare en etisk fråga på ett större plan och den bör någon annan svara på.
ANNONS:
ANNONS: