Portugal-bloggen
23 mars 2018, 00:16
Gästblogg med Ulrika
Olâ!
Jag heter Ulrika Jonsson har nu gjort tre veckors praktik hos Astrid på Lusopiario i norra Portugal. Hemma i Sverige går jag en YH-utbildning till ridlärare på Vreta Utbildningscentrum utanför Linköping. Framåt senhösten är jag klar med plugget och ser fram emot att få jobba med det bästa jag vet – hästar och ridning. Av alla fantastiska hästar i världen har jag fastnat för lusitanon, rasen som avlats i tusentals år för ridning och strid till häst. Portugiserna kallar dem för ”vindens söner” och sägnen säger att vinden från Atlanten svepte in över landet och gjorde stona dräktiga. Jag förundras varje dag över lusitanons temperament, arbetsvilja och deras önskan att behaga ryttaren. Så när chansen dök upp att få göra en del av utbildningens praktik utomlands sökte jag mig genast till Portugal och hamnade hos Astrid för att få möta en annan kultur, lusitanos och lära mig mer om working equitation.
Det har varit tre lärorika veckor här och jag har bombats med nya intryck högt och lågt. Häromdagen frågade en vän vad jag lärt mig och jag blev mållös. Efter att ha grunnat lite på frågan så kan jag säga att jag fått ett helhetsintryck med mig. Ett helhetsintryck över hästhållning, horsemanship och skolning av hästar. Både grundutbildning av unghästar och träning av tävlingshästar upp till högsta klass i WE. Föga förvånande är det alltid grunderna som man jobbar med, att träna hästen så att den med lätthet kan bära upp sig själv och ryttaren. Hästen är inte skapt för ridning, vi måste träna den för det och det ska ske på hästens villkor.
Hästar är hästar överallt i världen men hästhållningen i Sverige och Portugal är ganska olika. Hästar som rids här i Portugal står på stall och det är inte så vanligt med rasthagar. Hästar som inte rids går ute på de fält som inte duger till vinodling eller annat jordbruk. För en svensk som kommer hit är det bra att ha det i bakhuvudet, hästarna i hagarna ser inte alltid så fina ut och det kan tyckas hemskt att hästarna står på box alla dygnets timmar förutom när de arbetar i ridhus eller på bana. Men så funkar det här och det är bara att gilla läget. Astrid är mycket noga med att hennes hästar i träning ska få komma ut alla dagar som hon jobbar. Det finns tyvärr ställen där hästarna inte kommer ut så ofta.
Jag har varit i Portugal en gång förut på en ridresa med Rotbrunna Häst och Kursgård. Då prövade jag för första gången att rida WE och jag tycker det är så roligt. Portugiserna är bäst i världen på WE och Astrid som ständigt tävlar mot dem möter alltid värsta motståndet. Jag har spanat en del när hon och Altivo tränar inför VM i maj och fått rida på hinder själv. Tyvärr så blev WE-tävlingen som jag skulle följt med på i Trofa inställd. Men en hel del tips och tricks har jag med mig i bagaget med hem. Och jag är riktigt sugen på att köra igång WE-träning med mina egna hästar och med alla som vill testa på denna häftiga gren med samspel, lydnad, förtroende och speed. Det är inte så lätt som det ser ut!
Dagarna i ett utbildningsstall är sig lika men ständigt skiftande. Hästar är individer likväl som människor. Under mina tre veckor har vi haft regn nästan varje dag i varierande mängd. Det är bara de sista dagarna som varit riktigt fina. Dessutom har det blåst ordentligt vissa dagar. Omständigheter man inte rår över och då får man anpassa sig. Det får bli lösgalopp i stället för att rida unghästarna och om det inte har regnat in för mycket i ”ridhuset” då får det bli longering.
Men trots väder och vind har jag fått förmånen att rida många fina hästar alla med något att lära mig. Jag har fått minnen och erfarenheter som jag kommer att bära med mig för resten av mitt hästliv. Som häromdagen när jag red Enjeitado och han plötsligt stannar upp i traven och bjuder mig på en spontan piaff. Eller fyraårige Jasmim, med en vilja av stål och hjärta av guld, som jag blir så glad av att rida.
Om du vill läsa mer om mitt Portugaläventyr så har jag bloggat, nästan varje dag, på www.devote.se/stallkatt Nu blickar jag framåt mot nästa praktik på en svensk ridskola för att sedan fixa min ridlärarexamen. Hoppas vi ses framöver på WE-banan, någon ridskola. Eller varför inte på Svenska Lusitanosällskapets Feira som hålls varje år i september?
//Ulrika Ps. Håll tummarna för Astrid, Altivo och hela svenskgänget på VM!
WE-träning med Enjeitado.
Ibland sken solen så man kunde rida ut!
Feira i Trofa. Working equitation blev inställt, men de kunde genomföra modell- och gångartstävlingen. 
Astrid och Altivo tränar WE.
Fyraåriga Jasmim blev en av mina favoriter.
Jag heter Ulrika Jonsson har nu gjort tre veckors praktik hos Astrid på Lusopiario i norra Portugal. Hemma i Sverige går jag en YH-utbildning till ridlärare på Vreta Utbildningscentrum utanför Linköping. Framåt senhösten är jag klar med plugget och ser fram emot att få jobba med det bästa jag vet – hästar och ridning. Av alla fantastiska hästar i världen har jag fastnat för lusitanon, rasen som avlats i tusentals år för ridning och strid till häst. Portugiserna kallar dem för ”vindens söner” och sägnen säger att vinden från Atlanten svepte in över landet och gjorde stona dräktiga. Jag förundras varje dag över lusitanons temperament, arbetsvilja och deras önskan att behaga ryttaren. Så när chansen dök upp att få göra en del av utbildningens praktik utomlands sökte jag mig genast till Portugal och hamnade hos Astrid för att få möta en annan kultur, lusitanos och lära mig mer om working equitation.
Det har varit tre lärorika veckor här och jag har bombats med nya intryck högt och lågt. Häromdagen frågade en vän vad jag lärt mig och jag blev mållös. Efter att ha grunnat lite på frågan så kan jag säga att jag fått ett helhetsintryck med mig. Ett helhetsintryck över hästhållning, horsemanship och skolning av hästar. Både grundutbildning av unghästar och träning av tävlingshästar upp till högsta klass i WE. Föga förvånande är det alltid grunderna som man jobbar med, att träna hästen så att den med lätthet kan bära upp sig själv och ryttaren. Hästen är inte skapt för ridning, vi måste träna den för det och det ska ske på hästens villkor.
Hästar är hästar överallt i världen men hästhållningen i Sverige och Portugal är ganska olika. Hästar som rids här i Portugal står på stall och det är inte så vanligt med rasthagar. Hästar som inte rids går ute på de fält som inte duger till vinodling eller annat jordbruk. För en svensk som kommer hit är det bra att ha det i bakhuvudet, hästarna i hagarna ser inte alltid så fina ut och det kan tyckas hemskt att hästarna står på box alla dygnets timmar förutom när de arbetar i ridhus eller på bana. Men så funkar det här och det är bara att gilla läget. Astrid är mycket noga med att hennes hästar i träning ska få komma ut alla dagar som hon jobbar. Det finns tyvärr ställen där hästarna inte kommer ut så ofta.
Jag har varit i Portugal en gång förut på en ridresa med Rotbrunna Häst och Kursgård. Då prövade jag för första gången att rida WE och jag tycker det är så roligt. Portugiserna är bäst i världen på WE och Astrid som ständigt tävlar mot dem möter alltid värsta motståndet. Jag har spanat en del när hon och Altivo tränar inför VM i maj och fått rida på hinder själv. Tyvärr så blev WE-tävlingen som jag skulle följt med på i Trofa inställd. Men en hel del tips och tricks har jag med mig i bagaget med hem. Och jag är riktigt sugen på att köra igång WE-träning med mina egna hästar och med alla som vill testa på denna häftiga gren med samspel, lydnad, förtroende och speed. Det är inte så lätt som det ser ut!
Dagarna i ett utbildningsstall är sig lika men ständigt skiftande. Hästar är individer likväl som människor. Under mina tre veckor har vi haft regn nästan varje dag i varierande mängd. Det är bara de sista dagarna som varit riktigt fina. Dessutom har det blåst ordentligt vissa dagar. Omständigheter man inte rår över och då får man anpassa sig. Det får bli lösgalopp i stället för att rida unghästarna och om det inte har regnat in för mycket i ”ridhuset” då får det bli longering.
Men trots väder och vind har jag fått förmånen att rida många fina hästar alla med något att lära mig. Jag har fått minnen och erfarenheter som jag kommer att bära med mig för resten av mitt hästliv. Som häromdagen när jag red Enjeitado och han plötsligt stannar upp i traven och bjuder mig på en spontan piaff. Eller fyraårige Jasmim, med en vilja av stål och hjärta av guld, som jag blir så glad av att rida.
Om du vill läsa mer om mitt Portugaläventyr så har jag bloggat, nästan varje dag, på www.devote.se/stallkatt Nu blickar jag framåt mot nästa praktik på en svensk ridskola för att sedan fixa min ridlärarexamen. Hoppas vi ses framöver på WE-banan, någon ridskola. Eller varför inte på Svenska Lusitanosällskapets Feira som hålls varje år i september?
//Ulrika Ps. Håll tummarna för Astrid, Altivo och hela svenskgänget på VM!
WE-träning med Enjeitado.Ibland sken solen så man kunde rida ut!Feira i Trofa. Working equitation blev inställt, men de kunde genomföra modell- och gångartstävlingen. Astrid och Altivo tränar WE.Fyraåriga Jasmim blev en av mina favoriter. ANNONS:
ANNONS: