Gästblogg: "Jag köper inga färdiga koncept"

Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Caroline Johansson skriver om vardagen tillsammans med sin hoppstammade unghäst La Dame en Rouge, även kallad Stina, i sin blogg. När det kommer till arbetet med sin häst vill hon ständigt utvecklas, för att ge hästen den bästa möjligheten till varierad träning – men vem ska man egentligen lyssna på? I ett gästinlägg skriver om om fördelen med att plocka inspiration från många.

"Jag tror att de flesta som har häst strävar efter att göra sitt bästa i att få den hållbar och harmonisk. Två tydliga mål som kan vara nog så svåra att uppnå. För det finns många aktörer som erbjuder hjälp med vägen mot målen. Deras vägar är ofta logiska och välkommunicerade, och i människans natur ligger att vilja anamma minsta motståndets lag. Då kan det vara ganska lockande att få ett recept på hur man ska göra med sin häst, för att uppnå målen harmoni och hållbarhet. Man får ett koncept presenterat som överensstämmer med det man vill uppnå, då verkar det ju både smart och enkelt att följa det...?

Men det finns ju en annan väg mot målen också. Den jobbiga vägen. Den jobbiga vägen är den komplexa vägen. Den som innebär att ta till sig en massa teori från olika källor, hålla sig uppdaterad med forskning och försöka granska ny information kritiskt – utan att bli kritisk till allt som är nytt. Den jobbiga vägen innehåller också faktorerna "tid" och "misstag". Det jag hittills lärt mig är att det inte finns någon "tummen-i-spåret-lösning", ingen enkel väg att följa för att nå sina ambitioner om en frisk och glad häst (som ska prestera alltså).

Jag ska inte ägna detta inlägg åt att skriva vad jag tycker ger en sund sporthäst. Det är för komplext för ett enda inlägg, men jag vill reflektera över riskerna med att låta sig bli "frälst" inom någon specifik ridstil/inriktning eller "koncept" som jag hellre kallar det. Jag vill kalla inriktningarna för koncept, för de har det gemensamt att man behöver "köpa hela paketet" för att nå målen. Att köpa ett koncept kan vara skönt, då behöver man inte tänka och ifrågasätta så mycket. Man bara gör som de som menar att målet hägrar där framme säger.

Men genom att köpa ett koncept riskerar man också att måla in sig i ett hörn och bli blind för omvärlden. Konceptet är ju rätt väg. Det måste betyda att allt annat är fel? Och om allt annat är fel, varför ska man då vara intresserad av något annat?
Denna syn kan leda till en fördömande attityd. Jag har själv, för flera år sedan, varit aktiv inom ett av koncepten och sett hur nedlåtande mot och ointresserade av andra inriktningar man kan vara. Oftast har man ju som ryttare gått över till ett koncept för att man har märkt att något i ens tidigare ridning inte har funkat. Om konceptet då hjälper en på traven, då är allt man gjort innan helt plötsligt fel och alla som inte är inom konceptet "har bara inte fattat ännu".
Det här är farligt, och i och med den attityd som kan finnas inom koncepten (vi har rätt, alla andra har fel) skapas det lätt slutna grupper där bara de som håller med accepteras.

Egentligen behöver det ju faktiskt inte ens vara något fel på konceptet. Flera kanske skulle vilja plocka delar ur det, men genom slutenheten och att man måste följa konceptets och bara dettas väg mot framgången, blir säkert många nyfikna ivägskrämda. Ignorans möts med ignorans och konceptutövarna blir "Märtha" (bloggaren Silverbjälkes karikatyr av en hästägare som fastnat i ovetenskapligheter och irrationalitet) med hela Hästsverige. I stället för inspirationskällor där man kan plocka russin som man tycker verkar vettiga, men lämna resten av kakan därhän.

Som ett exempel:
Jag har tidigare funderat en del över inspänningar. Jag är ute efter en möjlighet till kontakt och stöd när rätt form uppnås, men vill inte tvinga hästens huvud till någon position. En aktiv rygg kommer aldrig från ett fixerat huvud och en böjd nacke.
Jag började snegla på A2R som jobbar med att hästen ska stretcha, komma fram och ner med nosen och aktivera ryggen. Mycket inspirerande, men jag backar lite inför just "koncepttänket" och "för att det ska funka behöver du köpa hela konceptet". Just A2R är väldigt hyggligt och öppet, men fortfarande ett koncept.
En dag snubblade jag i stället över denna film på Instagram. Det är "den helt vanliga" dressyrryttaren Matilda Holmström som håller på att sätta igång sin häst. Klicka på bilden så kommer ni till filmen på Matildas Instagram.

"Jaha, men se där". De strävar visst mot samma sak: Lång, låg form och en aktiv rygg och överlinje. Skillnaden är att Matilda inte lovordar något koncept i sitt arbete med att bygga upp sin häst. Hon hänvisar inte till något annat än erfarenhet och den tidigare nämnda "komplexa vägen". Då blir det faktiskt lättare att ta till sig och inspireras, trots att hennes och konceptets mål är detsamma.

Jag kommer fortsätta att snegla på exempelvis A2R, som jag tycker har många intressanta poänger. Men jag tänker inte låsa mig vid ett koncept där man behöver gå den utstakade vägen. Jag fortsätter att plocka kunskaps- och metodbitar från olika håll. Rätt blir rätt till slut ändå! Dessutom är det ju så mycket mer givande: Att få ta till sig, värdera, prova och utvärdera olika teorier, snarare än att bli frälst och låsa sig till en enda väg framåt.

Mvh Caroline"