Gästblogg: "Hur ridsporten gjort mig till en bättre människa"

Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Erika Wenderyd är 19 år och tillbringar all ledig tid i stallet med sina tre hästar. Till vardags arbetar hon som modell, men hästarna är den stora passionen. Som både ponny- och juniorryttare har hon deltagit i SM, just nu ligger hinderhöjden på 1,40-nivå med siktet inställt på 1,45 under kommande säsong. Hennes senaste blogginlägg har fått stor uppmärksamhet och vi har fått tillåtelse att publicera det här i Gästbloggen.

"För drygt 19 år sedan föddes jag in i en hästfamilj, troligtvis det bästa som någonsin hänt mig.
  
Hästar är inte en hobby, det är en livsstil. Någonting du aldrig kan ta ledigt ifrån. Spelar du fotboll kan du lämna skorna på hyllan en dag, har du en häst kan du inte lämna den ensam i stallet för att du vill mysa i soffan hela dagen. Hästar föder ansvar.

Att hålla på med hästar är inte en dans på rosor. Det är slitsamt, skitigt, kallt, för varmt, tungt, jobbigt, svårt, tidskrävande, och egentligen ganska läskigt men också alldeles alldeles underbart.

För mig har hästarna alltid varit en del av mitt liv. Det stod en ponny i stallet när jag kom hem från BB i princip. När andra lärde sig cykla lärde jag mig rida. Jag hängde i stallet hela min uppväxt. Där lärde jag mig att ansvara för levande individer som behöver omvårdnad, kärlek, mat och skötsel. Jag lärde mig att kämpa, att resa mig ur svackor, ta motgångar, inte ge upp, aldrig ta något för givet och att man själv kan påverka sina resultat. Jag lärde mig också att ta ansvar över resultat, att aldrig skylla på andra utan att se min del i det hela. Alla dessa egenskaper tar jag med mig i livet och har användning för varje dag.
  
Att ta hand om en häst gav mig egenskapen att ta hand om andra. Att se till var individs behov och tillgodose dem. Att känna kärlek, närhet och binda starka känsloband. 

Att möta motgångar på träning och tävling har givit mig styrka att kämpa oavsett vad som går emot mig. Det har gjort mig stark, lärt mig att inte vika mig utan kämpa mer när det inte går som tänkt.

Att delta i en sport där ingenting är säkert, oavsett hur bra dina förutsättningar är, har lärt mig att man aldrig ska ta saker för givet. Uppskatta varje bra stund i livet. 

Att samarbeta med en annan individ har givit mig självinsikt. Man ska aldrig lägga skuld på en annan individ utan att rannsaka sig själv och sina handlingar. 

Jag har lärt mig kommunikation och samarbete. Hur man måste ge och ta, kompromissa och jobba tillsammans för att ta sig framåt.

Men, framför allt har ridsporten och hästarna givit mig så otroligt mycket glädje.

Det finns inget bättre än att pussa på en varm, mjuk mule. Gå i mål efter en perfekt hopprunda på tävling. Att rida ut en krispigt kall höstdag när träden skiftar färg. Höra hästarna mumsa på sitt hö i boxen och höra regnet falla utanför. Alla dessa små stunder som betyder så mycket.

Det är på tävlingar jag träffat några av mina allra närmsta vänner, de som jag vet att jag kommer ha livet ut. Ridsporten är en mötesplats. En värld där alla typer av människor, från alla olika delar av världen, olika åldrar och kön möts tillsammans med det vi brinner för mest – hästarna. Jag kan inte tacka mina föräldrar nog för att jag fått alla dessa möjligheter i mitt liv, att vara en del av en helt egen värld och få ta del av så många fantastiska upplevelser.

Tack.

Mvh Erika"