Gästblogg: Den livegna hästföretagaren

FOTO: Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Skribenten till det här inlägget har hört av sig till Hippson för att lyfta frågan om de ekonomiska villkoren för hästföretagare i Sverige. Här berättar personen själv om sina erfarenheter och ifrågasätter om det verkligen går att driva ett företag vitt och samtidigt överleva ekonomiskt när man arrenderar en anläggning. Personen har valt att vara anonym på grund av risken för repressalier.

Sedan snart nio år tillbaka driver jag ett hästföretag, där jag tar emot unghästar, fölston och andra inackorderingar. Företaget startades i liten skala, men verksamheten har hela tiden vuxit när det gäller kunskap, service och faciliteter. Jag betalar moms och min personal avlönas vitt.
  
Eftersom jag inte har egen gård, har jag hyrt/arrenderat ett par olika anläggningar för min verksamhet. Detta är dyrt, eftersom hyres-/arrendekostnaderna för den typ av anläggning min verksamhet kräver som regel är höga. När verksamheten går bättre är det också vanligt att gårdsägaren vill ha del av den ökade förtjänsten och därför höjer arrendet. Dessutom måste jag, för hästarnas skull, investera i gården, till exempel genom att köpa grus till hagar och sätta upp nya staket när de befintliga är i dåligt skick. Jag har mycket svårt att förstå varför jag ska dela med mig av de ökade intäkterna och betala för sådant som kommer fastigheten tillgodo.
  
Visst har jag kontrakt, men villkoren kan plötsligt ändras och jag kan få höra att ”det går ju bra för dig”. Bråka vill jag ju inte utan bara driva mitt företag i lugn och ro, jag är ju dessutom i beroendeställning gentemot gårdsägaren. Min hyres-/arrendekostnad har varit allt mellan 30 000 och 50 000 kronor/månad. Därutöver har jag kostnader för foder och strö samt vit lön till en anställd. Hyra för bostad och utgifter för egen bil går givetvis därutöver. Allt detta ska finansieras genom mina kunder, men det finns förstås en övre gräns för vad som är en rimlig kostnad för dem.
   
Naturligtvis vore det bättre om jag hade en egen anläggning och betalade till mig själv i stället. För att kunna köpa en gård behöver jag få lån av banken och trots att jag visat att jag är i stånd att klara ovannämnda utgifter, säger banken nej. Banken vill alltså inte bevilja lån utan att jag har en relativt hög kontantinsats, men den har jag ingen möjlighet att spara ihop till eftersom gårdsägaren höjer hyran/arrendet i takt med att mitt företag går bättre.
Jag arbetar hårt och min verksamhet kräver att jag i princip har jour 24 timmar om dygnet vilket jag gärna har, eftersom jag brinner för mitt jobb och är mån om mina kunder och deras ögonstenar. Men på grund av de ökade hyres-/arrendekostnaderna kan jag inte ta ut högre timlön än 55 kronor.
  
Frågan är då om det går att bedriva en seriös, vit hästverksamhet på de villkor jag har. Konkurrensen från oseriösa företag som driver sin verksamhet svart, ofta med hjälp av billiga och inte särskilt kunniga praktikanter är svår.
Hur vill vi inom hästvärlden att företag ska bedrivas? Vad vill kunderna? Är de beredda att betala mer för en seriös och trygg vit verksamhet eller är det viktigare att kostnaderna hålls nere?