Gästblogg: Angående ”lata funktionärer”

Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Cissi Marberg skrev ett uppmärksammat Facebook-inlägg under förra veckans Laxhoppet på Lilla Edets ridklubb, som vi har fått lov att dela nedan. Cissi är 36 år och har varit med och engagerad i klubben sedan 1986, hon har varit aktiv i tävlingssektionen i cirka tio år. Till vardags jobbar hon femskift på Edet Bruk och har tre egna hästar, varav en egen uppfödning hon tävlar i dressyr till och med Msv B:2.

 
»"Det är så lata funktionärer här", sa en man så att tjejen i grinden skulle höra det på vår hopptävling i dag. Till dig skulle jag vilja säga några saker:
 
Jag vet inte vem eller vilka du syftade på i dag men jag vill ändå berätta att jag är 36 år gammal och ofta funktionär på min förenings tävlingar oavsett om det är hoppning, mounted games eller dressyr. Själv hoppade jag förr, men det är jag för rädd för nuförtiden så mitt stora intresse är dressyr. För två veckor sedan lade jag i runda slängar 100 ideella timmar på vårt dressyrmeeting. Det var en av mina fyra semesterveckor det.
 
Den här sista semesterveckan lägger jag tre och en halv dag på att stå som funktionär på vårt hoppmeeting. I går stod jag på banan hela dagen, då mestadels regnet pissade ner. Det var blött och jag fick gå i gummistövlar hela dagen. Jag har en dålig fot på grund av en gammal skada så jag kan egentligen inte gå en hel dag i gummistövlar, men jag kom på den briljanta idéen att linda min fot stenhårt med en wetraplinda. Det funkade toppen får jag nog säga.   
I dag var vädret mer på vår sida, inget kalasväder men det regnade inte. Har jag sagt att jag även har en skada i ryggen? Den har flera år på nacken men det är bara att bita ihop när man ska flytta tunga stöd. Har även ett kasst knä som jag opererade för många, många år sedan. I går tog jag en sömntablett för att kunna sova en hel natt för att min fot och rygg inte känns hundra, så att jag skulle orka med den här dagen.
 
Nej, jag rör mig inte fort på banan, springer ogärna och sitter gärna ner. Men jag är där, plockar upp bommarna som rivs och bygger om mellan klasserna. Har jag sagt att jag har tre hästar? De vilar under denna helg för att jag är för trött för att göra något vettigt med dem. Men de ska matas, släppas ut, mockas åt och sedan tas in igen på kvällen.
 
Jag ska även berätta om tjejen i grinden. Hon red förr i tiden men inte längre. Hennes syster har häst som hon klappar på ibland. Hon har stått i grinden i två heldagar för att hon tycker att det är skoj med Laxhoppet. I morgon kommer hon igen.
Du vet ena tjejen på framhoppningen? Hon har en liten bebis som hon ordnade att mormodern tog hand om den tiden hon hade hand om framridningen. Vad gjorde pappan till barnet tänker du säkert nu? Jo, han hjälpte svärfar på parkeringen, dessutom tog han med en kompis som inte har något hästintresse. När vi sedan byggde om kom de och hjälpte till att ordna banan inför morgondagen.
 
Några av tjejerna på banan tävlade även under dagen. De hjälpte till både före och efter sina starter. En av dem tävlade inte för att hon tyckte att det var för höga klasser. En annan vars häst är skadad och inte kan delta kom ändå för att hjälpa till.
En som bor en bit bort kom tidigare för att hjälpa. En var ponnymamma som kom för att vi skulle bli fler på banan, dagen innan skickade hon dit sin gubbe att hjälpa till på parkeringen och dottern att hjälpa till att ta tid. En annan ponnymamma är egentligen livrädd för hästar men hon hjälper till ändå. Några av tjejerna som kommer och hjälper till på tävlingen är inte ens medlemmar, de gör det för att de tycker att det är roligt att hjälpa till.
 
Du var säkert i kaféet en sväng under dagen? En av damerna där hjälper allt som oftast till på våra tävlingar trots att det var många år sedan hennes dotter slutade rida, själv har hon nog inte suttit på en häst på åratal. Två andra mammor stod också där med sin döttrar, de tävlar inte heller utan är glada "amatörer" som glatt lägger ner sin tid på att hålla kaféet öppet. En annan har häst på klubben men tävlar inte.
  
I domartornet hittar du bland annat föräldrarna till två tjejer som rider på vår ridskola. De kunde inget om häst förrän deras barn började på ridskolan för x antal år sedan. Nu är de aktiva på våra tävlingar även om deras barn rider ponny och inte häst. Deras ungar har också hjälpt till. Och hon i sekretariatet, hon genomförde en tuff operation sent i våras och biter ihop mer än du tror.
 
Sedan har vi tävlingsledaren som har suttit med startlistor och ändringar hit och dit samtidigt som hon ska vara spindeln i nätet, hon tävlar heller inte hoppning. Dessutom kommer hennes vuxna barn som inte tävlar eller rider aktivt och hjälper till. Hennes man har snickrat ihop ett gäng av våra hinder.
När jag var klar för dagen satt han som harvar banorna i traktorn och körde på banan för att göra underlaget så bra som möjligt inför morgondagen, han har varit på plats sedan tidigt i morse för att tillsammans med grabbarna styra upp parkeringen.
Jag kan säkert hålla på en stund till och berätta om alla som kommer och hjälper till, men jag tror att ni förstår poängen.
 
Varför hjälper man till? Jag kan bara tala för min egen del. Jag gör det för att jag älskar ridsporten och tävlingar! Jag gör det för att mina kompisar finns på plats och vi allt som oftast har roligt ihop. Jag gör det också för att min klubb ska få inkomster så att den kan leva och må bra och vi kan få fortsätta att utveckla oss själva och vår klubb! Jag gör det för att jag ska kunna ha råd att tävla, för helt ärligt, utan ideella insatser hos klubbarna kommer anmälningsavgifterna att bli skyhöga!
 
Jag säger inte att vi är perfekta, jag säger inte att vi inte gör fel – för det gör vi precis som alla andra. Jag säger inte att man inte får ha åsikter om arrangemanget för det får man. Har du saker du tycker att vi kan förbättra, säg gärna till på ett konstruktivt och trevligt sätt så kan vi säkerligen förbättra oss genom dina tips! Har du frågor varför vi gör saker på vissa sätt, fråga oss gärna så svarar vi. Man kan även fråga våra proffsiga överdomare, domare och banbyggare under tävlingen.
 
Så till dig som i dag var tvungen att vräka dig ur att "det är så lata funktionär här" så att en funktionär hörde. Ta dig en funderare, är det verkligen nödvändigt att säga så högt och tydligt inför funktionären? Kunde du inte ha väntat tills du satte dig i bilen och sagt det mellan er två när ni åkte hem, så vi slapp att få höra det? För egentligen tror jag inte att du menade att såra någon, men sådana ord gör faktiskt folk ledsna oavsett om man är lat eller inte.
 
Till er som inte vräker ur er tråkiga saker inför funktionärer vill jag säga: Tack för att ni kommer till oss och tävlar, ni är toppen! Och till alla er som hjälper till på Laxhoppet. Liten som stor insats, ni är bäst!!!
 
/Cissi Marberg«

Så här skriver Cissi till Hippson angående sitt inlägg:
»Jag tycker att det är fantastiskt roligt att planera och genomföra tävlingar, även om det kräver mycket tid och engagemang. I går när min kompis berättade vad "gubben" sagt blev jag så trött. Trött på att det är så lätt för folk att gnälla högt och ljudligt och ville därför försöka ge en inblick i vilka som kommer och hjälper till på tävlingar. Jag är överväldigad över vilket gensvar det blev!
  
Jag vill väldigt gärna säga att jag inte på något sätt vill klanka ner på de tävlande eller på publiken, majoriteten är helt fantastiska och det är ju därför man väljer att lägga sin tid på det. Men ibland är det lättare att minnas de där små taskiga orden i stället för de där stora och fina.«