Friday + Natalie på rymmen...

Paddocken blev riktigt bra efter att mamma harvade igår kväll, så både Marco och Hedda har fått gå i den idag! Innan jag tog upp Marco i paddocken klämde och kände jag på hans ben, där han var öm i onsdags när vi var hos Dennis. Nu stod han helt still och reagerade ingenting när jag höll på att trycka och ha mig. Väl uppe i paddocken såg han pigg och fräsch ut, busade massor. Så nu ska jag börja rida honom ordentligt igen, jippie!

Hedda fick gå i paddocken nu på kvällen, och hon var jättepigg. Tränade liten byten idag, och oj vad hon skuttade. Hedda som alltid är pigg, men aldrig busig. Vad flög det i henne tro? Kul när hon också busar lite ibland :)

Förresten, vi kan aldrig ha en normal dag i den här familjen. Alltid ska det vara något, och för det mesta brukar det vara mamma som står för tokigheterna. Idag när jag satt och trimmade Hedda uppe i paddocken så ser jag hur Natalie kommer gåendes på grusvägen upp mot paddocken. Jag visste ju att mamma skulle rida henne, och eftersom det var mörkt så tog jag för givet att mamma gick bredvid och ledde henne. Tji fick jag..

När Natalie kommer närmare paddocken ser jag att hon för det första går själv och för det andra har sadel på ryggen men varken grimma eller träns på sig.. Mamma då? Ja, hon kommer ett antal meter bakom, med tränset i högsta hugg, och försöker alltså få fatt på Natalie som valt att kliva ut ur stallet med bara halva utrustningen på. Mamma skulle nämligen gå in i sadelkammaren och hämta hjälmen och tränset, och stängde då inte boxdörren, för varför skulle Natalie gå ut..?

Ni som känner min mamma blir väl inte ett dugg förvånade. Bara Beata som aldrig tror att något ska hända och inte vidtar några säkerhetsåtgärder. Hon drabbas inte ens av panik när hon kommer ut från sadelkammaren och boxen plötsligt är tom...

Jag fick upp mobilen och filmade, och om ni tycker att jag låter irriterad så är det för att jag faktiskt var det. Även om jag inte längre blir förvånad över att hästar och hundar springar lösa titt som tätt eller att mamma backar in med transporten i stallet (ja, det har hänt, men det tar vi en annan gång), så får jag ändå lite halvpanik varje gång det händer. Kan i alla fall berätta att Natalie bara kunde gå på den inhägnade grusvägen mellan stallet och paddocken, så ingen större skada skulle kunna ha skett.

Undra vad morgondagens tokighet à la Beata Ekman kommer att bjuda på?