Dramatisk Omhoppning

Hej! Idag har jag varit och tävlat med Hedda och Marco på Kungsbacka Ridklubb. Ovanligt med tävling mitt i veckan! 

Hoppade först 120 cm med Marco, som var bedömningen två faser med totalfel. Han var kanonlugn och fin på framridningen och även lugn inne på framhoppningen. Inne på banan var han felfri i båda faserna och hoppade riktigt fint. Kul! I omhoppningen fortsatte jag bara rida som om det var en grundomgång, så tiden räckte så klart inte till placering, men huvudsaken är att han var felfri :)

Tyvärr fick jag inte den här rundan på film, då mamma hade åkt hem för att hämta Hedda, som skulle hoppa nästa klass. Lite synd, men så blir det ibland.

Efteråt var det alltså dags för Hedda att hoppa 130 cm, som var vanlig bedömning med två faser. Hon hoppade fint på framhoppningen och inne på banan var hon taggad!

Vi var felfria i både grund och omhoppning och kom 2:a. Superkul!!! Men  det var inte helt dramafritt, det vill jag lova. För det första så var hon idag i en del bommar (men gjorde också väldigt många fina, luftiga språng). För det andra så gick mitt vänstra stigläder SÖNDER! Efter första hindret i omhoppningen!

Ja, herrejisses, jag fattade ingenting. Mer än att något var fel, haha! När vi landade efter första hindret i omhoppningen kände jag hur min fot inte längre var i stigbygeln. Jag försökte trampa ner i något som inte fanns och hamnade lite på sidan. Första tanken i huvudet, på väg mot hinder nummer två i omhoppningen, var att sadeln började åka på sniskan, men jag hade ju spänt innan jag gick in. Jag åkte alltså lite åt sidan när jag försökte trampa ner i den förlorade stigbygeln. Hoppar hinder nummer två i omhoppningen och över nummer tre lossnar stigbygeln från det trasiga stiglädret (vilket jag inte fattade just då, men det syns och hörs på filmen). Hade tänkt gå i mellan två hinder till fjärde hindret i omhoppningen, men tappade totalt fokus och försökte febrilt få fatt i stigbygeln (mission impossible, it's not there...), så därför blev det galopp runt. Skit samma, tänkte jag, och vände upp mot de två sista räckena.

När vi har galopperat i mål ropar jag till funktionärerna och frågar om jag har tappat min stigbygel. Jajjemen, den har de redan fångat upp. Jag tittar då ner på min vänstra sida och ser att sömmarna i stiglädret släppt helt. Lägligt att det hände just under en tävling, och när vi precis är i stridens hetta! Men Hedda, bästaste, var helt obekymrad över att ha ett stigläder fladdrandes under hela omhoppningen och mig lite tyngre i sadeln än vanligt. Hur grym är hon?!

Ta en kik på filmen! Ni ser att efter första i omhoppningen är jag utan stigbygel, för då har sömmarna i lädret släppt så att stigbygeln har halkat ner på lädret. När vi hoppar elvan så lossar stigbygeln, vilket hörs. De på läktaren reagerar också, haha!

Så jaa, imorgon blir det en tur till Ridsport och införskaffa nya läder. Kasst av mig att inte ha kollat detta innan, men jag putsade sadeln i morse och då även stiglädren. Märkte inget, men kollade inte heller speciellt noga på sömmarna. Å andra sidan har jag haft dessa läder väääldigt länge, och jag har bara kört på, dag ut och dag in. Klart att de skulle gå sönder någon gång. Men vad är oddsen att de händer inne på banan??

Visste ni förresten att när Hedda och jag vann DM i hoppning för Young Riders, då gick tygeln sönder innan sista hindret! Lite värre än att vara utan stigbygel, men Hedda hittade hindret själv (puuh!). Undra vad som ska gå sönder nästa gång? Hmm.. martingalen kanske? :)